Richard, 32, och Ellinor, 36, träffades för drygt tio år sedan. Det var sommar och Ellinor var uppe i Luleå med dottern Ramona, då bara bebis. Hon hade separerat från Ramonas pappa och bodde i Småland. Richard och Ellinor hade en kul sommar, men Ellinor tänkte nog att det bara var en sommarflirt. Hon åkte tillbaka till Småland och hade bestämt att nu skulle hon inte ha en ny kille, inte förrän Ramona var så där fem år, i alla fall.
Så blev det dock inte.
Ett par månader in på hösten ringde Richard till henne och sade att han skulle flytta ner.
– Jag tänkte, jaha, vi får väl se vad som händer, säger Ellinor.
Richard var då arbetslös och säger att han inte hade så mycket att förlora. Ellinor studerade till lärare.
Allt gick bra och Ellinor och Richard blev ett par. 2008, när Ellinor var klar som lärare flyttade de tillbaka till Luleå. De hade då sonen Alexander och fick till sist också en lägenhet på Rödkallens väg på Örnäset där Ellinor vuxit upp, ett område de bägge två trivs bra i.
Ellinor vikarierade inom Luleå kommun som lärare, förskollärare, och fritidspedagog. Nu arbetar hon som lärare på Boskataskolan.
När Richard friade blev Ellinor inte jätteöverraskad, men glad förstås, säger hon.
– Richard är inte så jätteromantisk, men så får han ett spel och kommer hem med dyr choklad och rosor. Då undrar jag vad som är på gång och vad han ha gjort. Det är ju otacksamt, säger Ellinor och skrattar.
2008 gifte de sig borgerligt i polishuset i Luleå.
– Vi hade länge pratat om att gifta oss, men då hade ingen av oss fast jobb så vi ville göra det enkelt. Redan då sade vi att vi sparar med att gifta oss i kyrkan. Då vill jag ha en fin klänning och så, säger Ellinor.
I polishuset var det en domare som vigde paret.
– Vi brukar skoja om att vi blivit dömda till äktenskapet, säger Richard.
Även om den borgerliga vigseln var enkel hade de många med sig, så många att man var tvungen att välja ett större rum.
– Det var bästa kompisarna, våra föräldrar och syskon. Vi gifte oss dagen innan min 30-årsdag och på den festen sade vi till alla att vi gift oss, säger Ellinor.
Så för några veckor sedan såg Ellinor på Facebook att Svenska kyrkan skulle ha drop-in-vigslar i Gammelstads kyrka och slängde ur sig till Richard:
– Ska vi slå till nu då?
Richard hakade på på en gång:
– Ja men det gör vi.
Och Richard skojade inte även om Ellinor trodde det.
– När jag åkte ner till Ellinor i Småland så var det en del som tyckte att jag var naiv och att jag skulle komma hem efter några veckor. Jag var 22 år då och bara en pojkspoling. Men Ellinor är kvinnan för mig, säger Richard.
Richard har nu jobb på Samhall, mest med städning, och trivs där.
Nu har de ringt och pratat med prästen och tagit reda på vad som behövs inför drop-in-vigseln. För ogifta måste en hindersprövning göras, men inte för Ellinor och Richard som redan är gifta. Prästen har också kort berättat hur allt går till.
– Det är visst bara att komma dit och så får man vänta på sin tur. Vi ska åka dit direkt klockan 10 när de öppnar. Bara en sak som att det är drop-in-vigslar och drop-in-dop i kyrkan är ju häftigt. Det kommer att göra vigseln speciell.
Länge tänkte de hålla det kyrkliga giftermålet hemligt för de nära och sade istället till dem att hålla den 14 februari öppet för något oklart. Men nu har de berättat till en del, bland annat sina föräldrar.
I veckan kom också den klänning som Ellinor beställt så hon slipper att vara nervös för det. Hon visar upp en vacker röd långklänning.
Dottern Ramona ska sjunga vid vigseln. Hon är med i flera körer och gillar musik.
– Jag ska sjunga ”Utan dina andetag”, en låt av Kent. Jag är inte nervös, det ska bli så kul, säger Ramona.
Paret tror att det kommer att bli en annan känsla efter att de gift sig i kyrkan också.
– Det blir speciellt och jag har börjat skriva på mina löften. Jag tror att det kommer att rinna en och annan tår när Ramona sjunger, säger Ellinor.
Richard är nervös.
– När vi döpte Alexander och jag skulle säga vilket namn han skulle ha så hade jag glömt det, jag var så nervös. Jag gillar inte att stå på scen. Att jag ska stå där i kyrkan och alla ska titta på mig, det är jag inte van med. Men det spelar ingen roll. Jag älskar ju Ellinor.
Någon bröllopsfest är inte planerad. Lördagskvällen är inte inbokad mer än att Richards pappa fyller år och att de ska dit och uppvakta honom.
– Vi gör inte det här för festen eller för att få presenter. Vi har bara alltid velat gifta oss i kyrkan också, säger Ellinor.
– Jag vill leva resten av mitt liv med Ellinor och åtminstone en gång lova det i kyrkan, säger Richard.
Eventuellt ska paret åka iväg på en liten bröllopsresa. Var och när är inte bestämt, men det blir nog en weekendresa.