Det går inte att missa. Huset i Öjebyn ligger vid Älvsbyvägen och drar blickarna till sig med sina tinnar, utsmyckningar och snickarglädje. Redan med en fot innanför ytterdörren inser man att huset också inuti håller vad det utvändigt lovar. I farstukvisten möter en entré inredd med röda sammetssoffor, trasmattor, färgglada kuddar och fantasifulla fjärilsdekorationer. Överallt finns spännande blickfång, i såväl fasta snickerier som i inredningsdetaljer och nyfikenheten väcks: vilka är det som bor i detta annorlunda och fantastiska hus?!
När kirunatjejen Anna och skelleftebon Erik träffades hade Erik nyss startat sitt företag och Anna pluggade. De bodde ett par år i en lägenhet i Skellefteå men längtade efter att bo i hus. Eftersom husen i Boliden, några mil utanför Skellefteå, "i princip är gratis" flyttade paret dit och i Boliden blev de kvar i sju års tid.
– Men vi trivdes aldrig. Det är svårt att komma in i ett så litet samhälle om man inte har släkt där. Vi började prata om att flytta, säger Anna.
Vid det här laget hade både hon och Erik på allvar kommit igång med eget företagande. Anna designar och syr hundhalsband, Erik är it-konsult och deras yrken gör att de i princip kan bo var som helst. Anna berättar hur hon först drömde om att flytta både till London och New York innan Erik tog ner henne på jorden och Anna konstaterar nöjt att det inte är så dumt med Piteå heller.
Här har Erik bott under sina första elva år i livet och här har Anna pluggat mediedesign.
Det var den "Hemnetknarkande" Anna som först såg att kråkslottet vid Älvsbyvägen var till salu, det var ett hus hon såklart lagt märke till redan under åren som student i Piteå. Just då var en flytt inte aktuell men ändå klickade paret in sig på Hemnet varje vecka bara för att med en lättnadens suck konstatera att huset ännu fanns kvar. Ändå skulle det dröja mer än ett år innan de bestämde sig för att gå på en öppen visning av timringen i Öjebyn. Men sedan gick det fort. Två veckor efter hustitten var drömkåken deras och efter över ett år som ägare av Snickarglädjen, som huset kallas i folkmun, har de fortfarande inte sett sig mätta på alla detaljer.
– Vi upptäcker något nytt nästan varje vecka. Alldeles nyss la jag märke till att väggmålningen i trappen är signerad. Här finns så mycket snickar- och målarglädje överallt, säger Anna, som själv ständigt har nya projekt på gång och ligger bakom de flesta av husets inredningsidéer.
Eftersom alla fönster var bytta och såväl kök som badrum nyligen renoverats hade huset inga behov av större ingrepp. Paret har satt sin prägel på hemmet med nya tapeter och en vägg har öppnats för att skapa genomgång i huset. Så gott som alla möbler är fyndade på köp- och säljsajter på nätet och på olika loppisar. Anna, som är lite av en saksamlare, konstaterar nöjt att de bor granne med en Second handaffär.
– Jag har trampat upp en egen stig till Reprisen, haha.
Hon har inte bara öga för andrahandsfynd, Anna är också en kreativ idéspruta och har både designat parets sänggavel, som tillverkats av fönsterbågar som fanns i ladugården och ett favorittyg, och klätt om en fåtölj i lapptäcksteknik samt målat och klätt om matsalsmöblemanget i parets "barockmatsal".
– Jag vet att det inte är barockstil på riktigt och rummet bryter av från husets övriga look men jag tyckte ändå det var roligt att ta tillvara den stil som redan fanns här.
Barockmatsalen är således det enda rum vars väggar INTE klätts med nya tapeter, i övrigt har rummen tapetserats med färgstarka motiv som flirtar med gammaldags mönster. Överallt finns fina, roliga och överraskande blickfång och vissa av dem har en speciell historia. Som Jesusratten:
– Vi köpte huset av en kvinnlig konstnär som återvände till Skåne efter bara tre år. Hon sa att Jesusratten måste få stanna i huset eftersom den alltid funnits här.
Anna och Erik är mycket nyfikna på husets historia men den enda information de kunnat hitta om gården är att huset från början varit en kornboda som hörde till en timring som brann ner för ett par år sedan. Kornbodan byggdes dock för längesedan om till ett tvåfamiljshus av två bröder, varav den ene återvänt från Amerika. Huset övertogs på 1980-talet av en snickare och det är han som tillfört huset det mesta av snickarglädjen och målningarna. Snickaren hade sin verkstad i den gamla ladugårdsbyggnaden, ett jätteutrymme som Anna och Erik nu inrett till ateljé. Här finns inte bara plats för arbete utan också för umgänge och vila. I en av de extremt djupa fönsternischerna har Anna inrett en myshörna med drivor av kuddar att sjunka ner i.
– Jag har faktiskt sovit i fönsternischen en natt. Jag skulle bara ligga där och se en film på datorn men somnade och vaknade inte förrän nästa morgon.