Ezpeleta: Argentinska snöÀnglar

Norrbottens lÀn2009-01-10 06:00
Martin Ezpeleta
Snön ligger orörd pÄ marken utanför mitt fönster. Det har snöat under natten. Det Àr min första svenska vinter pÄ 13 Är och det Àr lika lÀnge sedan jag sÄg snö senast. Trots att ingen har trampat pÄ det Ànnu, Àr snön full av spÄr. SpÄr, som bara jag kan se. Snön ligger som ett vitt lakan som vi just Àlskat pÄ, fullt av osynliga minnen. Snö har en magisk smak av barndom och jag kan fortfarande gömma mig i vinterlandskapet för att ansvaret inte ska nÄ mig med sina vuxna fingrar och punktliga klockor. För mina argentinska barn har snö har Ànnu ingen smak. De Àr hÀr i Sverige för första gÄngen. För dem Àr snön Àr fortfarande ett vitt oskrivet blad och de klÀr pÄ sig ivrigt för att rusa ut och rista in sina egna minnen i den. Jag ser dem springa ut, störtdyka med huvudet före ner i snön. Min dotter sprattlar med ben och armar. Jag förmodar att det ska förestÀlla snöÀnglar, vi har ju pratat sÄ mÄnga gÄnger om dem. Men sonen ligger alldeles blixt stilla pÄ mage, med ansiktet bara nÄgra centimeter ovanför ytan. Han strÀcker ut tungan och smakar pÄ snön. NÀr han ser att jag tittar pÄ honom genom fönstret ler han bara och fortsÀtter att Àta snökristaller. Det Àr underbart att se dem leka i snön. Overkligt. En dröm som gÄr i uppfyllelse. Men Àr det deras dröm? Eller bara min? Argentinska fullblod
Är det Ă€nnu ett av mina fĂ„fĂ€nga försök att lĂ€nka samman vĂ€rldarna, att peka finger Ă„t avstĂ„nden? Är mina barn strategiska pjĂ€ser jag flyttar runt efter behag? Eller behov kanske man ska sĂ€ga. Jag höll dem frĂ„n Sverige under mĂ„nga Ă„r, jag försĂ€krade mig om att de skulle vĂ€xa upp till argentinska fullblod. DĂ„ kunde jag inte hantera mitt förflutna. Jag minns första gĂ„ngen jag gick till min psykolog Carlos för fem Ă„r sedan. Jag sa att Sverige borde haft en viktig plats i mitt argentinska hem, en plats det aldrig fick. Han avbröt mig dĂ€r. Psykoanalytiker har vanan att göra sĂ„, nĂ€r de tror att du sagt nĂ„got vĂ€sentligt och vill att du ska gĂ„ resten av veckan och klura pĂ„ det. SĂ„ dĂ€r stod jag pĂ„ gatan igen med munnen full av osagd Ă„ngest. Men det blev en vĂ€ndning. Sverige flyttade in hos oss för första
gÄngen och för alltid och projektet att fÄ mina barn att besöka Sverige började ta form. TvÄngsmatning
Nu stĂ„r jag Ă€ntligen hĂ€r och tvĂ„ngsmatar dem med svensk jul. Sill och skoterkörning, köttbullar och pulka, julmust och slalom. De gapar och svĂ€ljer, hinner knappt tugga. Vi Ă€r hĂ€r bara en mĂ„nad och det finns sĂ„ mycket de mĂ„ste se, sĂ„ mycket de mĂ„ste smaka. De sĂ€ger att de Ă€r glada och de ser lyckliga ut. Men sĂ„ har de ocksĂ„ pĂ„ tio dagar hunnit med att Ă„ka skoter, slalom och lĂ€ngdskidor i Ångermanlands inland; ja, de har till och med Ă„kt hundspann och fĂ„tt sladda runt med bilar pĂ„ en frusen sjö! Mycket mer sofistikerat Ă€n snögubbarna jag roade mig med under barndomen. Men det Ă€r klart, de Ă€r ju turister, jag var invandrare. Nu i Stockholmstrakten ska det bli Ă€ventyrsbad! Och Cosmonova! Och Tekniska museet! Och Historiska museet! Kanske hinner vi ta
bÄten över till DjurgÄrden... till Skansen... och de firar en astrologisk högtid pÄ Globen! Och vi kan ju inte missa Vasamuseet! Och naturligtvis mÄste vi Äka skridskor i KungstrÀdgÄrden! Jag mÀrker att jag Àr livrÀdd att de ska bli uttrÄkade, att de ska bli
besvikna pÄ Sverige. PÄ mitt Sverige! Medvetna om Sverige
Men egentligen tror jag att det hÀr Àr en resa som inte kan bli
dÄlig, oavsett vad de gör för aktiviteter och vilka spÄr det sÀtter. Innan vi reste sa min pappa att det viktigaste med den hÀr resan var att avmystifiera Sverige. Nu kommer de veta att Sverige existerar, att det faktiskt gÄr att komma hit och att det finns familj och vÀnner som tycker om dem och som vÀntar pÄ dem, om och nÀr de kommer tillbaka nÀsta gÄng.
SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!