När Alexander Nilsson gick på högstadiet skämdes han över sitt utseende. Han var den tjocka killen som inte ville visa sig i duschen och som mest drog sig undan för att slippa väcka uppmärksamhet.
Han sa aldrig vad han tyckte och tänkte och var hellre tyst än öppnade munnen. Alltid längs bak i klassrummet, blyg och tillbakadragen. Till slut uppfattade Alexander det som att lärarna slutade ställa frågor till honom på grund av hans tysthet.
Han blev aldrig mobbad under sin uppväxt och han hade ett fåtal kompisar som precis som han tyckte mer om att spela datorspel i stället för att träna någon sport.
– Jag vände helt på dygnet, var vaken på nätterna och sov på dagarna, säger Alexander.
Förutom att spela datorspelet Counterstrike tyckte Alexander om att cykla. Att hoppa och göra olika typer av trick.
Det var en viktig form av motion som försvann helt när han föll och skadade ledband och menisk i ett knä.
Alexander tvingades gå på kryckor under en längre tid och hamnade som regel framför teven eller datorn i pojkrummet i Koskullskulle. Alexander berättar att han, både före och efter skadan, hade många dispyter med sina föräldrar som försökte uppmuntra honom att börja röra på sig och leva ett hälsosammare liv.
Hans fysiska försämring gick hand i hand med oregelbundna måltider och fyra liter Coca Cola per dag.
– Jag hoppade som regel över frukosten och startade med en rejäl middag och fortsatte med mackor på natten. Just läsk drack jag mycket och det var nog det som var värsta boven. Men även färdiglagad mat i kartong satte jag i mig, skitmat utan näring, berättar Alexander.
Alexander som är 168 centimeter lång vägde som mest nästan 100 kilo.
Vändpunkten kom 2008 när Alexander bestämde sig för att ta sig själv i kragen. Men istället för att använda sig av en sund metod valde han en farlig väg.
Alexander beställde hem fettförbränningsprodukter som lovade snabb viktnedgång samtidigt som han helt slutade äta vanlig husmanskost. Han använde ett offertänk där han intalade sig själv att det aldrig mer skulle finnas någon tjej som skulle titta åt hans håll. Han skulle vara ensam resten av livet.
– Mitt självförtroende var längst ner i botten och hela tiden jag tänkte på att jag måste bli smal. Jag började promenera flera mil varje dag samtidigt som jag var svältfödd på vanlig mat.
Värsta motståndaren var abstinensen efter socker som Alexander kämpade tillbaka med ännu längre promenader när suget blev som störst.
– Jag intalade mig själv hela tiden att jag måste bryta mina gamla vanor för att få en förändring.
Efter ett halvår hade Alexander tappat tio kilo och efter två år stannade vågen på 58 kilo. Tillfredsställelsen över att ha lyckats gå ner nästan 40 kilo följdes av ett ökat intresse för styrketräning och kroppsbyggande. Alexander började träna med fria vikter och såg snabbt resultat. Han blev muskligare samtidigt som intresset för att äta rätt växte.
När Alexander byggt upp sig till 71 kilo började han på allvar fundera på att ställa upp i en tävling för kroppsbyggare. Tävlingsdebuten genomfördes i Sundsvall där Alexander slutade på en tredjeplats i sin viktklass. Ett överraskande resultat som gav mersmak.
– Jag tyckte det var jättekul. Från att knappt vågat visa mig i duschen stod jag på en scen med små kalsonger och blev bedömd av folk. Det var en enorm skillnad för mig.
– Alla frågade om jag varit nervös men det var jag aldrig, jag bara fokuserade på domarna och gjorde min grej.
Tävlingsdebuten fick ingen omedelbar fortsättning men Alexander har fortsatte att träna seriöst samt följa sitt kostschema. Han har varit i publiken under flera tävlingar för att lära sig mer om sporten. Målet är att hans andra tävling i karriären ska äga rum under Luciapokalen i Göteborg i november. En stor tävling med deltagare från hela norden.
– Det kommer att bli en riktig utmaning för mig, konstaterar Alexander och berättar att han sedan en tid skaffat sig en personlig coch i Johan Ederer och ingår i team Ederer athletes som har sin bas i Stockholm. I mars var Alexander i huvudstaden för en första träff.
Alexander har fått både negativa och positiva kommentarer efter sin livsstilsförändring. En del tycker han är jätteduktig och han har fått mycket beröm, men det har också funnits de som menar att han på grund av sin träningsmängd på gymmet inte har ett liv. Andra har dragit likhetstecken mellan hans kroppsförvandling och dopning. Alexander säger att han aldrig blivit erbjuden den typen av förbjudna preparat.
– Man får välja vilka kommentarer man ska ta åt sig av, de andra får man helt enkelt svälja. Om jag tycker det är kul att träna, varför kan jag inte få göra det utan att behöva få negativa kommentarer?
Alexander trivs med sitt liv och har hittat en livsstil som passar honom när det gäller träning och kost. Han har balans i tillvaron och beskriver sig som en livsnjutare som nästan aldrig dricker alkohol men som kan äta en pizza utan att få ångest.
Vad var det jobbigaste med att gå ner i vikt?
– Det var att sluta äta och att ta sig ut och motionera varje dag. När man har så där stort sockerberoende som jag hade och inte får socker så är man ständigt låg. Det var många tunga steg.
Hur är det med självförtroendet i dag?
– Det är på topp. Tidigare vågade jag aldrig vara i centrum och prata eller svara på frågor som jag gör nu.
Ditt tips till andra som vill gå ner i vikt?
–Man ska inte tokträna. Börja försiktigt och bryt alla dåliga vanor. När man märker resultat kan man träna mer men det viktigaste är kosten, att inte småäta mellan måltiderna. Så här i efterhand är min metod inget jag skulle rekommendera, det kan vara farligt att helt sluta äta vanlig mat. Det finns hälsosammare sätt.