I veckan har bevakningen av åtalet mot den 22-åriga man som misstänks ha mördat Vatchareeya Bangsuan varit minst sagt intensiv i Kuriren och 24 Norrbotten. Publiceringarna har varit extremt omfattande – motiverat av ett extremt allmänintresse för ett extremt brott.
Publiceringarna har redan från starten i våras ställt mycket höga krav på vår journalistiska rapportering. Allmänhetens rättmätiga krav på snabb, korrekt och utförlig rapportering om viktiga utredningsdetaljer väger som vanligt tungt i mina överväganden. Min inställning som utgivare är att vi i de flesta fall ska publicera så mycket som möjligt för våra läsare. De fall där vi undviker att berätta viktig och relevant information ska vara undantagsfall och motiverade av hänsynstaganden som väger tyngre än allmänintresset.
I ett styckmordsfall kan enbart själva beskrivningen av brottet vara stötande för vissa läsare. Själva tanken på en människa, vars kroppsdelar skiljs från varandra, är i sig tillräckligt för att få många att må dåligt. Den vetskapen kan dock inte hindra oss ifrån att beskriva gärningen. Duckar man från att berätta hur brottet begåtts, duckar man också för allmänhetens rättmätiga krav på information.
Att berätta om en styckad människa, kroppsdelar och annan grymhet ställer dock höga krav på oss. Vi ska beskriva det grymma brottet och de makabra detaljerna på ett sätt som varken är spekulativt eller frossande. Under den här veckan har jag själv och flera andra på redaktionen jobbat hårt med att skala bort onödiga detaljer och förstärkningsord som snarare skadar än gynnar rapporteringen. Ett styckmord behöver ingen förstärkning – det är tillräckligt hemskt och förfärligt som det är.
När vi på redaktionen gör en etisk prövning av vårt innehåll är det sällan eller aldrig svart eller vitt, inte heller solklart rätt eller fel. En makaber detalj kan vara onödig att publicera i ett sammanhang, och oumbärlig i ett annat. När vi har trängt in på djupet i den mycket omfattande förundersökningen kan en detaljbeskrivning av brottet som i sig är stötande för många, vara en mycket viktig detalj när det gäller att värdera bevisningen mot den misstänkte. I sådana lägen kan vi välja att publicera, för att allmänintresset kräver det.
Vi har under de senaste dagarna publicerat en mycket stor mängd journalistik om styckmordet. En del av våra läsare hade velat veta mer detaljer, en del anser att vi berättat alldeles för mycket. När det gäller känsliga och potentiellt stötande uppgifter är jag ändå trygg i att vi i förväg noga tänkt igenom allt vi publicerat.