Ett SM där stövarkulturen blomstrar

Uno Olsson är ordförande för Norrbottens läns stövarklubb. Kuriren besöker honom i sommarstugan i Västanfors, en bit utanför Kalix. Med sig har han sin smålandsstövare, Helmer. En smålandsstövare är både till utseendet och personligheten olik exempelvis finnstövaren, men enligt Uno Olsson är alla typer av stövare lika goda jakthundar.
- I grunden finns en drivande hund och skillnaden mellan de olika typerna är små, säger han.

Stark stövarkultur
Uno Olsson har själv ingen hund med i årets SM-tävlingar. Jaktproven som utförs i tävlingen ska påvisa ett visst avelsresultat, och de hundar som ställer upp är så kallade "jaktchampions".
- Jag tillhör dem som älskar att jaga, men jag har aldrig lyckats på tävling.
Norrbottens läns stövarklubb är den tredje största i Sverige, strax efter Jämtland och Västerbotten. Enligt Uno Olsson är stövarägandet per invånare i den norra delen av landet dubbelt så stort som i de södra delarna.
Han framhäver också att stövarkulturen är som starkast längs Norrbottens kustland.

Uttagningar i klubbar
Innan finalen hålls uttagningar för landets stövarklubbars medlemmar. Det är totalt 19 klubbar från Skåne och upp till Norrbotten.
De bästa kvalificerar sig för distriktsmästerskapen, som hålls i fem distrikt. De två bästa hundarna från varje distrikt går så vidare till den avgörande tävlingen i Kalix, som är uppdelad på två dagar.
Huvudmomentet är drev. Hundarna ska avverka ett visst antal drivminuter på två olika marker, en kustnära mark samt en längre in i landet. Provmarkerna lottas ut till varje deltagande hund, detta för att det ska bli så rättvist som möjligt.
Varje hund bedöms av två domare och en av dessa ska komma från hemmaklubben.

Fördel finnstövaren
Färdigheter som eftersöks är till exempel drevsätt, drevfart, skallmarkering och skallets hörbarhet. Där kan finnstövaren ha en fördel, tror Uno Olsson.
- Finnstövaren har bättre hörbarhet på skallet. Men andra typer kompenserar genom att vara bättre på andra moment.