Det är inte helt lätt att hitta till guldsmederna på Köpmangatan. Dörren är anonym, men det finns en skylt som visar vägen. Det plingar i en klocka när vi kliver in i korridoren som leder till butiken. I några glasmontrar finns exempel på guldsmedernas produkter och på begagnade guld- och silversmycken. Inne i verkstaden spelar radion musik på låg volym.
Matti Sailasto, 66, började arbeta som guldsmed hos Fritz Olsson i Luleå 1970. På den tiden var det många som arbetade i verkstaden innanför butiken.
– Vi var fyra guldsmeder, tre gravörer och fem, sex urmakare. Det hela tog slut när Konsum tog över, jag vet inte varför, kanske passade det inte in i Konsumstrukturen, säger Matti.
Matti slutade på Fritz Olssons, men inte med yrket. 1980 startade han Arktis smedjan. Då hade han mycket egen tillverkning, bland annat tennprodukter.
– Då var tenn populärt och vi gjorde mycket av det. Bland annat hade vi egna modeller, exempelvis kosor och ackjor i tenn, som vi sålde till återförsäljare. Så serietillverkade konstnären Gunnar Muskos design. Under årens lopp har vi också gjort silversmide och kyrksilver, säger Matti.
Arktis smedjan har legat på olika adresser runt om i Luleå. Den nuvarande lokalen har han haft i femton år och den inrymmer också ytor för försäljning, en liten butik.
Det var Matti som startade firman och som mest hade han fyra anställda i Arktis smedjan. Numera har de två anställda, Stefan Leonwall och Diana Erlandsson egna företag. Stefans heter Nordic smedjan och Dianas DE design.
Stefan Leonwall, 50, har jobbat med Matti sedan 1988 då han anställdes. Han är självlärd i yrket och det började med att hans pappa startade Larojas tennsmide hemma i huset i Gammelstad.
– Det var inne med tenngrejer då och han hade verkstaden i källaren. Han var maskinist som sadlade om och producerade egna tennprodukter. När han gick bort 1982 tog jag över firman, 1988 sålde jag den och började jobba hos Matti.
Stefan säger att han utvecklats, numera arbetar han också med guld och silver.
– Men jag jobbar mycket med gravyr, handgravyr, maskingravyr och datagravyr. Jag graverar ringar, smycken, plåtar, föreningspriser och plaketter. Det som är roligt med det här yrket är att det varierar så mycket. Det är ett hantverk som kräver att man måste kunna använda händerna.
Han visar hur man använder gravyrmaskinen, hur man sätter fast det som ska graveras och väljer typsnitt och storlek.
Jobbet i sig har inte ändrats nämnvärt, men tennet som var så populärt, det är borta.
– Tenn var inne på 1980-talet, men det har ju helt försvunnit. Det kommer ibland hit folk som vill sälja tenn, men vi kan inte betala för det.
Diana Erlandsson, 25, började hos Matti för fem år sedan men nu har hon alltså också eget företag, DE design. Hon har gått gymnasieutbildning till guldsmed i Mjölby och efter det en KY-utbildning i yrket.
– Jag vet faktiskt inte varför det blev guldsmedsutbildning. Jag hade ingen aning om vad det var innan, säger hon.
Hon hade varit anställd i ett år innan hon startade eget.
– Jag har släktingar som är företagare så jag har stöd hemifrån med den biten.
Diana gör det mesta, från egen design till att laga smycken av olika slag. Nu trär hon om ett pärlhalsband, Mallorcapärlor.
– Ofta har inte tråden gått av helt, men den torkar och pärlorna börjar röra på sig när tråden töjs ut. Det kan göra att det kommer in smuts i hålet på pärlan och då kan den förstöras.
Hon har en platta som hon lägger pärlorna på för att se hur de suttit på halsbandet. I det här fallet är det en blå pärla med jämna mellanrum, men det kan också vara ett doserat halsband med pärlor av olika storlek.
Diana gör också egen design av smycken och visar örhängen och armband som hon gjort av små pärlor.
– Mycket jag gör är omarbetning av guld. Kunden kommer in med guldet och jag hjälper dem med designen.
De flesta verktyg inom guldsmideriet har inte förändrats på 40 år och mycket av maskineriet har hängt med länge. Hantverket är i stort sett det samma som för fyrtio år sedan. Bland annat står två mekaniska handvevade valsmaskiner i verkstaden som inte har slitits ut.
– Vi har även en elektrisk valsmaskin, men för mindre arbeten är de här bra att använda, säger Matti.
De tre guldsmederna finns alltså under samma tak och de arbetar tillsammans.
– Vi samarbetar, det har vi gjort hela tiden. Vi kompletterar varandra. Jag gör till exempel det mesta av gravyren och reparationer av trasiga steninfästningar gör Matti eller Diana, säger Stefan.
Mycket av guldsmedens arbete handlar om att omarbeta gamla smycken. Guld är kostsamt, ett gram finguld, alltså 24 karats guld, kostar cirka 340 kronor.
– Många som gifter sig eller förlovar sig och ska skaffa ringar har guld med sig som de haft eller ärvt och som de vill använda till dem. Vi omarbetar guldet till det som de vill ha det och det är nästan alltid billigare än att köpa nytt. En slät ring kostar mellan 1000 kronor och 1200 kronor att omarbeta om du har guldet. Om du ska köpa en liknande ny ring kostar det mellan 6 000 kronor och 7000 kronor, säger Matti.
Matti rengör guldsmycken i ett av de små rummen i verkstaden. Han använder något som ser ut som en skoputsmaskin. Så sänker han ner smyckena i ett ultraljudsbad. Det är vatten och såpa och ultraljudet gör att smutsen vibrerar bort. Hemma kan man använda diskmedel och en tandborste tipsar han om.
Han har jobbat med allt inom guldsmideri under de 45 år han arbetat i yrket och även designat egna smycken. Några av den ligger i ett av glasskåpen, en ring och ett hänge med Lapporten som förebild.
Kommer det finnas kvar guldsmeder i framtiden?
– Det hör till väldens äldsta yrke. Så länge som det finns ett behov av det så kommer det att finnas. Problemet är att det inte går att få tag i yrkesfolk. Duktiga guldsmeder som kan arbeta från design till färdig produkt är det ont om.
Och själv då, vad gör du om tio år?
– Jag har börjat trappa ner, men är här då och då... eller ganska mycket... Ja, vad ska man göra den mörka tiden på året. Vem vet, om man är frisk så nog kan det hända att man är kvar här. Jag målar tavlor också, och det kanske jag kommer att få mer tid med, säger Matti.
Diana vet inte säkert var hon kommer att vara om tio år.
– Om jag är kvar här är jag alldeles säkert guldsmed, vi behövs ju och det finns bara en handfull av oss kvar. Jag kommer att vara hantverkare och arbeta med ett kreativt yrke hur som helst, även om jag inte gör det jag gör nu, säger hon.
Stefan blir i alla fall kvar.
– Ja. Om tio är jag nästan pensionär, förhoppningsvis är jag kvar och jobbar med det här.