Berget av julklappar på matsalsbordet är gigantiskt. Här samlar Madeleine klapparna allt eftersom hon hinner paketera dem. I förrådet väntar flera kartonger med kläder, smycken, leksaker, husgeråd och annat på att bli sorterade, inslagna och märkta. Gåvorna har hon fått av vänner och bekanta som hörsammat hennes förfrågan på Facebook. Madeleine har redan lämnat av flera billass med julklappar till Kvinnojouren i Luleå och fler ska det bli.
Det lyser om Madeleine Dufva Ström när hon berättar om glädjen att få ge. Förra året gick de insamlade klapparna till hemlösa på Ria center i Luleå. (Då fick hon även hjälp av väninnan Susanna Friman.)
Det här med välgörenhet är inget nytt för den inflyttade värmländskan. Redan som barn följde hon med sin mormor när hon bjöd de ensammaste patienterna på mentalsjukhuset på hembakt fika. Madeleines mormor jobbade som mentalvårdare och såg behovet av omtanke hos många av sina vårdtagare.
– Mormor var som en moder Teresa. Hon gjorde mycket gott. Ofta tog vi med oss mat och fika hem till ensamma gamlingar där vi sedan satt och spelade kort. Att se glädjen och tacksamheten i gamlingarnas ögon skänkte mig stor tillfredsställselse redan då.
Madeleine själv kan nästan liknas vid julens hjälte Karl-Bertil Jonsson då hon en julafton för tio år sedan efter det överdådiga julbordet kände att hon ville ge något till dem som inte fick uppleva julens fröjder.
– Jag åkte hem efter julfirandet hos mamma och bakade färska frallor. Jag kokade kaffe i termosar, bredde mackor och åkte runt bland stans uteliggare. Där satt vi på parkbänken och jag fick höra lite av deras levnadshistoria. Jag har nog aldrig sovit så gott som den julnatten.
Det är tyvärr inte alltför ofta Madeleine får uppleva god nattsömn. Hon lider sedan tonåren av en mycket svår variant av Hortons huvudvärk och drabbas ofta, även mitt i natten, av en skärande smärta som många gånger kräver ett akut sjukhusbesök. I våras fick hon, som första Hortonspatient i Sverige, inopererat ett nervstimuleringssystem där hon själv med hjälp av en fjärrkontroll kan skicka elektroniska impulser till nerver i bakhuvudet. Detta, tillsammans med syrgas, hör till de behandlingar hon själv kan sköta hemma. Ändå gör sjukdomen henne i perioder så gott som helt handikappad.
– Livet går aldrig att planera, jag samlar in julkappar och slår in dem när jag orkar och glädjen i att kunna hjälpa andra gör faktiskt att jag orkar lite extra.