Kathleen från Perth i Australien och svenske Erik träffades på Facebook. Erik hade lagt ut en bild från en stor Frälsningsarmémarsch i Zambia och Kathleen tog kontakt med honom för att höra var den var tagen.
Det här var i februari 2012. Paret fortsatte att chatta med varandra och i juni samma år åkte Erik till Australien. Nu är de gifta och bor på Östermalm i Luleå.
Hemma hos Kathleen och Erik ligger Frälsningsarmémössorna på hatthyllan tillsammans med en cowboyhatt från Australien. I vardagsrummet är tv:n central och står mitt i rummet. Film är parets avkoppling och då ska det vara lättsamma, underhållande filmer, inget djupare, säger Erik.
Det mesta av möblerna har de fått till skänks, den stora skinnsoffan till exempel och de två fåtöljerna. Eriks jazzintresse gör sig påmint genom några vinylskivor på ett bord. Grammofonen som står bredvid är ett loppisfynd.
Kathleens föräldrar var inte engagerade i Frälsningsarmén när hon växte upp i Perth. Hon gick med tack vare musiken.
– De hade en orkester och frågade om jag ville vara med när jag var tonåring. Jag hade varit med i en kristen ungdomsgrupp tidigare, men det var något med Frälsningsarmens passion som lockade mig. Det var ett riktigt arbete för Jesus. Det var inte så att folk bara sade, jag är kristen, utan att arbeta för det. I Frälsningsarmén hade de ett stort socialt arbete och man såg att de gjorde skillnad i samhället. Jag blev förälskad i Frälsningsarmén, säger hon.
Kathleen och Erik kom till Luleå i augusti då de flyttade från Stockholm. De hade fått order från Frälsningsarméns högkvarter: Ni ska flytta till Luleå.
– Vi blev ganska förvånade för jag hade redan ett uppdrag i Stockholm. För mig var det inte konstigt. Jag tänkte att jag fått ett stort ansvar, jag hade bara varit assisterande kårledare tidigare. I Uppsala och Stockholm fick jag inte göra så mycket för att jag inte hade språket, säger Kathleen.
Kathleen är löjtnant i Frälsningsarmén och det är de som har officersgrad och som arbetar för armén som kan bli beordrade att flytta.
– Det första jag gjorde var att titta på en karta var Luleå ligger. Det är ett spännande uppdrag. Här uppe har kårerna lagt ner eller är väldigt små, vi fick ordern att åka hit och bygga upp någon igen. Det ska bli kul att prova något nytt och försöka skapa lite entusiasm i kårerna häruppe, säger hon.
Erik har vuxit upp på många ställen i Sverige. När jag frågar var han bott skrattar han bara. Hans föräldrar var också engagerade i Frälsningsarmén och de flyttade runt en hel del. Efter gymnasiet flyttade han till Ryssland. Han var volontär för den ekumeniska organisationen Ungdom med uppgift.
– Jag gillar Ryssland och var borta i sex år i olika öststater, förutom Ryssland, Moldavien, Ukraina och Lettland.
Han arbetar inte för Frälsningsarmén. Han söker jobb och engagemanget för kåren sker på fritiden.
– Jag är frälsningssoldat, man kan säga att jag är med i hemvärnet, säger han.
Det första de gjorde när de kom till Luleå var att skaffa rullgardiner till sovrummet. De ljusa nätterna var något de inte var beredda på. De kom med tåg och flyttlasset kom samtidigt som dem.Lägenheten hade de hittat på Blocket.
– Det är ju jättefint här, men vi visste inte så mycket om Luleå när vi sökte lägenhet, bara att vi ville hitta en som inte låg så långt från stan. Han som äger huset hörde av sig nästan på en gång och vi tackade ja, säger Erik.
Under ett antal år har Frälsningsarmén inte varit aktiv på Luleås gator. Men nu har Kathleen och Erik återupptagit sjungandet och insamlandet av pengar till kåren. De har en ambition att finnas där lördagar och onsdagar vid lunchtid.
– Det har nog varit ganska många år sen frälsis var ute på stan. Det här är en bra tradition att ta upp igen. Vi ska vara där folk är, det har varit ett klassiskt frälsningsarmékoncept sedan starten, vårat signum är att vara synliga. Det är också naturligt att vi finns på instagram och facebook, för där är folk också, säger Erik.
Kathleen och Erik har tagit den korta promenaden från Frälsningsarméns lokal på Köpmangatan och ställer sig utanför Smedjan på Storgatan. Kathleen berättar att det är pirrigt varje gång.
– Det är nervöst från början när vi ställt upp oss och innan jag tagit den första tonen. Men sedan går det över. Jag sjunger om Jesus som jag älskar och om Frälsningsarmén.
Pengarna de samlar in går till Luleå-kårens sociala arbete. De tycker sig se en skillnad på Luleåborna och Stockholmarna.
– Vi stod utanför en tunnelbanestation i Stockholm för att samla pengar där. Men trots att det var mycket mer folk som passerade får vi in mer pengar här. Luleåborna är givmilda, säger Erik.
De berättar att ett par timmars insamling brukar ge mellan 500 och 700 kronor.
En historia återkommer, berättar Erik, det är många Luleåbor som minns Greta Karlsson en tidigare Frälsningssoldat.
– De säger: Jag brukade alltid ge Greta, och så ger de en slant.
Frälsningsarmen är en internationell kristen rörelse, men det är ingen kyrka.
– Det är inte en kyrka även om vi har drag av det. Vi är en armé som inte vill förstöra, utan vi slåss för det som är gott. Vi är i krig mot allt det onda, mot fattigdom och orättvisor, i krig för Jesus. På armévis ska vi snabbt kunna nå människor, hjälpa dem och sprida det kristna budskapet, säger Erik.
Han märker att folk är öppna och intresserade av andliga frågor.
– När vi står där kommer människor fram och pratar om djupare frågor. Då är det inte Erik de pratar med utan Frälsningsarmén och de känner att de kan lita på oss.
På måndagsträffen för daglediga har ett tjugotal personer kommit och Kathleen och Erik tar emot. Kaffeborden är prydligt dukade med blåblomkoppar och det bjuds på hemmagjort fikabröd. Denna måndag är det temat ”sånger om himlen” och deltagarna sjunger bland annat Gyllne morgon till ackompanjemang från Inga-Britt Larsson och Gunnel Rosenius.
Många är förstås äldre, både på träffen och i Frälsningsarmén, men det är skillnad på hur man ses i olika länder. I Sverige förknippas Frälsningsarmén med äldre tanter på stan, säger Erik, men så ser det inte ut internationellt.
– Så ser man inte på det i till exempel USA. Där är bilden av kåren musik och blåsorkester. I de flesta andra länder finns särskilda musikavdelningar och en hel del nyskriven musik.
Kathleen och Erik har kommit tillrätta i Luleå. Kathleen studerar svenska som andraspråk på vuxenutbildningen där hon också har möjlighet att lära känna andra Luleåbor.
– Luleå är större, mer levande och inte alls lika ödsligt som jag föreställde mig. Här är liv och fart och det jag särskilt uppskattar är det rika kulturlivet här, säger Kathleen.
Hur ser ni på framtiden?
– Vi har fått en uppgift att liva upp kåren i Luleå och få den att växa. När som helst kan vi få en ny order att resa någon annanstans, men nu hoppas vi att vi kan stanna här i fem år i alla fall. Vi vill inte flytta och klarar mörkret och kylan bra. Rätt vad det är så kanske vi ska flytta till Malmberget eller nått. Det gör inget, jag har ett stort hjärta för platser dit ingen annan vill åka, säger Kathleen.