"Ett hem ska inte bara vara snyggt"
- Se till att bli riktigt bra på att backa med släp! Det är ett av Stina Jakobssons viktigaste råd till den som funderar på att renovera hus. Särskilt om man är tjej. - Då sparar man ryggen. Det är tungt att bära allt byggmaterial, förklarar hon. Stina Jakobsson borde veta. Hon har totalrenoverat sitt gamla hus och gjort det mesta själv. Återvinning har varit ett av Stinas ledord när hon under ett antal år förvandlat det risiga huset i Svartöstan till två mysiga bostäder. Hon har använt mycket av det material som redan fanns i huset samt fyndat på annonsbladet och i rivningsfastigheter.
- Efter många års resande och kringflackande längtade jag till slut efter en fast punkt, någonstans att ha mina grejer. Jag funderade på att köpa ett sommarhus eftersom jag tillbringade en stor del av vintrarna utomlands.
Men så hittade Stinas föräldrar den där annonsen i annonsbladet. Om ett hus som var till salu i Svartöstan. Det var stort, men kostade bara 320.000 kronor. Tomten i sig var värd nästan 300.000, det kunde alltså inte bli en förlustaffär. Stina tog med sig mamma, pappa och en faster när hon åkte på husesyn. Hon såg massor av jobb framför sig och bestämde sig för att fundera på saken, det skulle ta en månad innan hon var mogen att fatta beslutet att bli husägare.
- En bekant, som själv totalrenoverat sitt eget hus, sa till mig att jag ärligt skulle tänka efter om jag var typen som står ut med att leva i kaos utan att bry mig. Eller om jag var en sådan som ville ha allt färdigt och fint på en gång. Jodå, visst kunde jag leva i oredan tänkte jag men det var nog trots allt så att jag egentligen var mer lik den andra personligheten som han beskrivit.
Stina syftar på att hon nästan höll på att jobba ihjäl sig när hon väl hade köpt huset. Hon jobbade varenda ledig stund, hon rev väggar och golv, sågade, spikade, skrapade och målade. Stina berättar att planlösningen kändes bakvänd och när hon började rivningsarbetet för att få den planlösning hon ville ha visade det sig att hennes idéer stämde märkligt väl med husets ursprungliga planritning, hon hittade igensatta dörrar på flera ställen där hon ville ha en öppning.
Sågades till ved
All bråte som slängdes ur huset, åtta kubik närmare bestämt, sågades till ved som i de nyinsatta braskaminerna värmde huset i två års tid.
Först hade Stina tänkt att hon bara skulle byta elledningarna, men när hon var igång kunde det vara lika bra att samtidigt byta alla stammar.
- Och när jag ändå började riva borde jag förstås tilläggsisolera, bygga badrum, byta alla väggar och golv, och så insåg jag att balkongen höll på att ruttna och att ytterdörren behövde bytas. Det ena gav det andra och till slut stod jag mitt uppe i ett jätteprojekt. När jag slet som värst höll jag dessutom på att bygga upp mitt företag. Min revisor sa till mig att jag måste vara försiktig så jag inte tappar lusten, för sedan kan det vara svårt att hitta den igen. "När la du dig senast i gräset och tittade på molnen?" frågade han mig. Och det är klart, något sådant hade jag ju inte gett mig tid till.
Aldrig mer renovering
För att hålla kostnaden nere har mycket av husets material återanvänts, annat har fyndats på annonsbladet och på senare tid på återvinningsmarknaden.
- Jag bytte ett skåp mot en spis med en granne och diskbänken köpte jag för hundra kronor.
Gamla trägolv har tagits fram under plastmattorna, golven har hon sedan själv slipat.
Kramat ihjäl
Med facit i hand slår Stina fast att hon aldrig skulle renovera ett hus igen "nästa gång bygger jag nytt".
När stammarna skulle bytas visade det sig att stora björkstammar växt sig in i huset och bokstavligen kramat ihjäl avloppsrören. En bit av björkstammen sitter nu på väggen i husets entré tillsammans med ett tapetkollage Stina gjort av favorittapeter hon hittat under rivningsarbetet. På gammalt vis var en hel del väggar även tapetserade med tidningar. Dessa har Stina också sparat som kuriosa och på väggen finns valda nyheter från såväl Norrbottens-Kuriren från 1896 som DN från 1867 att läsa.
Favoritstället
Ett av Stinas favoritställen i huset är balkongen med "sjöglimt" och vacker utsikt över trädgården, där hon låtit bygga en pergola och planterat en rad blommor och buskar som avlöser varandra i blomning under hela sommaren. På gården huserar husets katt Nasdaq fritt - han samägs av Stina och hennes hyresgäster på nedre plan. Hon har aldrig bott i hela huset själv, utan trivs med att ha andra människor omkring sig.
- När jag vaknar och hör att andra människor rumsterar därnere får också jag en kick att komma igång på morgonen. Dessutom hjälper vi varandra med post och blomvattning, vi kan springa hos varandra och låna en burk krossade tomater och så samsköter vi Nasdaq (som fick sitt namn efter börsen som går upp och ner, precis som katten gör i huset).
Farfars kafémuggar
Här och var i Stina Jakobssons hem syns reseminnen från Indonesien och Spanien, men här finns också farfars gamla kafémuggar och pappas ungdomsbygge i form av ett barskåp som tillverkats av en öltunna.
- Ett hem ska inte bara vara snyggt, det får inte bara vara ett uppvisningshem. Det måste främst vara trivsamt, säger hon och visar oss ängeln från Bali och drivvedsbitarna som fungerar som minneslappar.
"Träna", "vattna", "tvätten", "kramas" eller "katten" ger en hint om vad som är aktuellt för stunden i huset på Frejagatan i Svartöstan.
Namn: Stina Jakobsson, 47, kläddesigner och egen företagare, katten Nasdaq som samägs med hyresgästerna på nedre plan.
Bor: I ett hus som ursprungligen var en gammal Norrbottensgård som delades och flyttades från en by till Svartöstan 1895. Huset har två lägenheter, Stina bor på övre plan i en tvåa med 63 kvadrats boyta. Lägenheten nedtill, på 59 kvadrat, hyr hon ut.
Kommande projekt: Taket ska bytas.
Bor: I ett hus som ursprungligen var en gammal Norrbottensgård som delades och flyttades från en by till Svartöstan 1895. Huset har två lägenheter, Stina bor på övre plan i en tvåa med 63 kvadrats boyta. Lägenheten nedtill, på 59 kvadrat, hyr hon ut.
Kommande projekt: Taket ska bytas.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!