En sådan stor ökning kräver en ordentlig och seriös analys. Tendensen att förklara det med "det är bara idioter som röstar på SD" håller helt enkelt inte streck. Jag tror nämligen inte att antalet röstberättigade idioter har dubblerats på fyra år.
Att vifta bort SD-väljare som "idioter" är ingen bra metod för att komma tillrätta med det problem som skapat en förutsättning för den stora skara sympatisörer partiet fått. Det vore att göra samma misstag som de etablerade partierna redan gjort genom att inte ta debatten. Det finns naturligtvis ett, eller flera skäl, till varför ett främlingsfientligt parti lockar allt fler väljare. Att förklara partiets framgång med att benämna deras anhängare med nedsättande tillmälen leder knappast till en intellektuell debatt. Det leder snarare till en grov förenkling av ett komplicerat problem.Att kalla SD-väljare för idioter är också i någon mån ett hån mot demokratin. Partiet har röstats in i riskdagen i fria, allmänna val. Det finns inga misstankar om valfusk eller någon som helst manipulering. 5,7 procent av svenskarna har röstat på SD - det ger en riksdagsplats oavsett vad man tycker om partiet. Respekterar man inte ett valresultat respekterar man heller inte demokratin.
Var jag än rört mig den här veckan har SD:s valframgångar tagits upp. De flesta är upprörda, bedrövade och uttrycker på olika sätt sin aversion mot främlingsfientlighet. På Facebook är engagemanget mot partiet stort och det är uppenbart att valframgången har startat ett uppror som hade gjort större nytta före valet än efter. Det ska bli intressant att följa vad engagemanget i den här frågan kommer att betyda den närmaste mandatperioden fram till nästa val.
I veckan har Kuriren berättat om att SD:s förstanamn i Gällivare, Eric Gerhardsson, snabbt hoppade av efter att ha drabbats av eftertankens kranka blekhet. Mest intressant i den artikeln var att läsa om hur Sverigedemokraterna rekryterar sina ledande företrädare. Gerhardsson berättade i artikeln om att han skickat några mejl till partiet där han uttryckt en åsikt om att "vi tar emot för många flyktingar". Därefter kontaktades han av SD, som ville att han skulle fungera som deras förstanamn till kommunfullmäktigevalet.
Det räcker alltså att uttrycka mer eller mindre främlingsfientliga åsikter för att bli ledande kommunföreträdare för SD. Att tala om snabb politisk karriär känns i det här sammanhanget som en grov underdrift och borde kanske orsaka viss tvekan hos de som lagt sin röst på SD.
Många debattörer har pratat om ett "kallare Sverige" med anledning av SD:s framgångar. Det är svårt att inte hålla med dem. Exakt hur kallt det kommer att bli de närmaste fyra åren är svårt att säga och beror naturligtvis på vilket inflytande SD får på rikspolitiken och på hur de etablerade partierna agerar för att komma tillrätta med den växande sprickan mellan svenskar och invandrare.
Trevlig helg!