En villa med plats för lek

Efter att ha bott i mind-re lägenheter inne i stan i alla år började Josephine Wänelöf och hennes sambo André Munter, i samma veva som deras första barn Neo föddes, prata om att skaffa hus.  ? Jag jobbar i stan, men André arbetar i Gammelstad, därför bestämde vi oss för att söka hus här, berättar Josephine. När det var dags för Neo att börja på dagis hösten 2003 sökte paret därför plats i Gammelstad och där har Neo gått på dagis i över två år nu.  ? Vi tittade på alla hus som var till salu i området under flera års tid, men det var alltid något som inte stämde. Det viktigaste för oss var att få ett lugnt, fint läge och att huset i sin grundkonstruktion skulle vara bra. Josephine säger att de gärna ville ha ?lite lagom? jobb att bita i, men absolut inget totalt renoveringsobjekt. Och så klev de in i villan på Havrevägen en vårdag i fjol och kände att nu hade de hittat huset! Här fanns en skyddad innergård med gott om plats för Neo att leka och med utsikt över Luleälven, huset ligger bara ett stenkast från badplatsen. Dessutom tyckte både Josephine och André att bostaden hade rätt storlek ?inte för stort, men ändå med möjlighet att tack vare källaren utöka boytan vid behov?. Att villans fasad till största delen består av tegel var också ett plus. Gav sig in i budgivningen De begärde att få ytterligare en titt på huset innan de gav sig in i budgivningen. Länge var flera par med och bjöd på huset. Josephine och André ville så gärna ha villan att de överskred det maxpris de först bestämt sig för.  ? Men när budgivningen till slut översteg 1.725.000 kronor satte vi stopp. Vi visste ju att det ännu fanns andra familjer som bjöd på huset så det var lika bra att sluta där. Det var verkligen tråkigt. Josephine hade redan i sitt huvud börjat möblera huset, de hade tittat på det tillsammans med lille Neo och alla tre hade så smått i tanken redan flyttat in. Men när mäklaren återkom efter ett par dagar med beskedet att säljarna avbrutit budgivningen till förmån för dem infann sig glädjen ändå inte direkt.  ? Det lät ju konstigt, alla vill väl ha så mycket pengar som möjligt? Jag undrade vad det var för märklig budgivning vi deltagit i egentligen. Vilka var det vi bjudit mot? Men både via bankkontakter och bekanta fick vi bekräftat att detta faktiskt var alldeles sant. Det fanns flera hög-re bud än vårt, men det var vi som skulle få köpa huset. Josephine berättar entusiastiskt om husets förra ägare, som valde just dem för att de är en barnfamilj:  ? Paret hade själva låtit bygga huset 1963 och bodde här med sina barn, de visste vilket värde omgivningen och huset har för en barnfamilj. Solskenshistoria Familjen Wänelöf/Munters husköp är på många vis en solskenshistoria, då kontakterna mellan säljare och köpare flutit på så smidigt att Jose-phine och André inte tvekar att ringa husets förra ägare för att ställa frågor om huset eller för att få goda råd.  ? De har hjälpt oss jättemycket, bättre säljare kan man inte ha! Att mannen i huset varit elektriker gör inte saken sämre, här finns massor av fiffiga ellösningar. När flyttlasset gick från stan till Gammelstad började Josephine och André med att byta vitvaror, kakel och bänkskivor i köket. Även tak och väggar fick ett nytt lager färg. I vardagsrummet tapetserade de med vitt för att bryta av med en medaljongtapet svart i svart på var sida om den öppna spisen. Parets eget arbete i huset har överlag bara handlat om putsning av ytskikten. Stora, dyra saker som fönsterbyte, omdränering och installation av fjärrvärme hade de förra ägarna redan ombesörjt. Nära till älven och dagis Josephine säger att det bästa med flytten från stan till villa-kvarteret är att Neo och hans kommande syskon har stora utrymmen att leka på, såväl inne som ute. I källaren får bilbanan stå framme och där får Neo rasa runt så mycket han vill, i trädgården har han fått sin egen lilla pulkbacke. Förvaringsutrymmena ? källaren som slukar en hel del prylar och kläder, samt rymmer såväl snickarbod som matkällare ? är en annan stor fördel med det nya boendet.  ? Och så närheten till älven! Att ta med Neo till badstranden blev plötsligt inte ett ?projekt?, vi tog bara med badhanddukarna under armen och travade ner till stranden i somras. På vintern händer det att André och Neo tar skotern till farmor och farfar i Sunderbyn. Josephine säger att villaboendet överhuvudtaget gjort livet som småbarnsförälder lättare. En riktig fullträff var att huset dessutom bara ligger 300 meter från det dagis Neo skjutsats till i mer än två års tid.