En smakfull oas i livet

Öppet alla dagar 10?22, står det på den meny som föreligger. Nåja, kanske ändå inte riktigt alla dagar. Men de allra flesta. Järnvägsgrillen i Luleå är ett ställe inom grillbranschen som man kan lita på. Här har trenderna ingen som helst plats. Här får man verkligen en parisare, med bröd och senap-ketchup-boston, om man vill det. Eller med gurkmajonnäs, i stället för boston (det är numera inte så alldeles lätt att få tag i dessa korvskivor mellan bröd, men här finns de alltså). Och vill man ha sin ostburgare utan kleggig dressing och bara med salt, peppar och lök, så får man det. Givetvis. Utan något onödigt snack. I sin nuvarande form så har Järnvägsgrillen funnits i lagom många år. Men det har sålts grillkäk till järnvägsresenärerna i Luleå betydligt längre också. Många stamkunder Jag har inte en aning om vad de nuvarande ägarna heter. Men jag hälsar på dem som om jag känt dem halva livet, vilket jag alltså inte har gjort. Så hälsar de förresten på alla sina stamkunder. Och jag skulle tro att det är många. Och personalen vet väldigt ofta vad stamkunderna vill ha också. Kontrollerar det egentligen bara och har beställningen klar på nolltid. Sånt minns man. Hit finns det alltså anledningar att vallfärda. Dock tror jag att det finns släktskap mellan flera av dem som finns bakom disken och utan att hetsa upp sig tar emot beställningar från även en mycket lång kö. Och att rötterna hos åtminstone några av dem finns i trakten av Överkalix. Sånt hör man. Labradoren Assar För övrigt finns det en labrador vid namn Assar så att säga associerad till Järnvägsgrillen också. Han ligger ibland kopplad utanför densamma och tittar hungrigt på det som kundkretsen stoppar i sig. Ibland får han sig själv en 200 grams burgare serverad. Han äter upp den snabbt, koncentrerat och med en ständigt lika glupande hunger. Inofficiellt är vi förresten en hel del som numera bara refererar till Järnvägsgrillen som Assars. Stället borde alltså byta namn. Men det lär väl inte bli av. Hit kommer folk i alla åldrar. Här känner man sig genuint välkommen. Här erbjuds det professionellt småprat medan man väntar om man känner för det. Eller tystnad, om man hellre vill ha det så. Supermodernt ligger i lä Ett ställe som Järnvägsgrillen, som exteriört rätt mycket kan påminna om en ?roadside diner? längs någon amerikansk highway, slår alltid ut alla supermoderna hamburgerhallar i avsaknad av någon egen personlighet. Här är det personliga lika självklar som Trocaderon eller Portellon i kylen. Eller Puckon. På Järnvägsgrillen har jag ätit många mål som har räddat livet på mig. Åtminstone har det ? väldigt ofta ? känts som så. Och jag har aldrig ätit någonting som varit dåligt här. Eller gått härifrån missnöjd eller hungrig. Aldrig. Går inte att glömma Mitt livs allra första parisare åt jag på gamla busstationen i Kalix. Jag glömmer den aldrig. Mitt livs första hamburgare åt jag en vecka senare, på samma bussstation. Jag glömmer aldrig den heller. Och något godare inom respektive grillgenre har jag väl i princip aldrig ätit senare heller. Men mycket av det som finns på repertoaren hos Järnvägsgrillen i Luleå landar i åtminstone den någorlunda närheten av dessa initiala smakupplevelser. Det säger ju en hel del. Ost, sallad och dressing Och den repertoaren innehåller, exempelvis, Luffarmål (stort bröd, ost, sallad, lök, dressing, tomat), JV-mål (150 gram, ost, sallad, lök, dressing) eller XL-Jumbo (2X200gram, ost, sallad, lök, dressing). Den senare ska man för övrigt inte vara någon junior för att ta sig igenom. Vi talar alltså om atmosfär. Av totala och närmast överväldigande proportioner. Järnvägsgrillen är en oas i livet som man alltid kan angöra och bli väl mottagen hos. Här äter man bättre än hemma (dagens på onsdagar är palt, med bacon) och det opretentiösa är för alltid ingrillat i väggarna. Det är folk i rörelse större delen av tiden. En farbror på moped tar av sig hjälmen och lägger fram sin beställning. Får det han vill ha och sätter sig och kollar av dem som ska med tåget och de som inte ska det. Äter, sitter en stund till. Tar på sig hjälmen igen, sätter sig på mopeden och åker i väg. Dagens utflyktsexpedition genomförd. Kropp byggd av starköl Det finns de som, med Gällivarehänget på jeansen perfekt långt nere på bakdelen och även för övrigt med en kropp som byggts upp av starköl, yrkar på att få närmast en hink med extra dressing eller smält ost till Superskrovmålet. På väg mot att clogga igen sina artärer och göra dem så stenhårda att det kommer att behövas slagborrmaskin för att ta blodprov på dem. Och så finns det de som bara vill ha ett Vegmål också. Alla typer finns. Ett smultronställe med doften från ett Chilibaconmål, smaken av en Champis och inte ens skuggan av en kolesterolmätning. Livet har sina underbara inslag. Rolf Nilsén