En show med full tittarvaluta

Live 8
Musikalisk maratonsändning i SVT 1 och SVT 2
Lördag 2 juli

Norrbottens län2005-07-04 06:30
ROLF NILSÉN
En dryg miljon var på plats och såg Live 8 i London, Philadelphia, Berlin, Rom med flera platser och flera hundra miljoner såg evenemangen på TV och via internet.<br>Och visst var det, vid ett flertal tillfällen, definitivt en show att prioritera bort det hänsynslöst vackra kvällssommarvädret för och i stället placera sig framför TV:n.<br>Avsikten med Sir Bob Geldofs initiativ Live 8 var att sätta stopp för att 30.000 barn varje dag dör av extrem fattigdom.<br>Jag har inte några problem med att stötta något sånt. Även om den här galan delvis, liksom även Live Aid för bra precis 20 år sedan, ändå hotade att haverera på grund av det elefantiasis-syndrom som alltför många medverkande artister innebar.<br>Personligen hade jag gladeligen varit utan en ansenlig mängd av de medverkande, men fick ändå full tittarvaluta tack vare bland andra de återbildade Pink Floyd.<br>Blixtrande gitarrsolon<br>De här gubbarna har inte pratat med varandra på nästan 20 år men nu stod Roger Waters och flinade stort, medan en sammanbiten Dave Gilmour jobbade på med många blixtrande gitarrsolon och skickade fram finfina versioner av Wish You Were Here, Money och Comfortably Numb.<br>Jag tyckte också att det var stort att se ett hårt arbetande The Who, med Pete Townshend helt kompromisslös i svarta solglasögon och sångaren Roger Daltrey i ett par ovanligt coola vanliga glasögon. Och så batteriet av deras odödligheter ? Won´t Get Fooled Again som vanligt allra störst.<br>Hälsning från Afrika<br>Madonna tillhörde också de främsta den här kvällen. Från scenen i Hyde Park, London, gjorde hon Like A Prayer och fick sällskap av 24-åriga Birhan Woldu från Etiopien, som var en av dem som förekom i de TV-inslag som chockade Bob Geldof för 20 år sedan och fick honom att initiera Live Aid.<br>Hon hade överlevt. Och skickade nu en hälsning från Afrika till ? hela världen.<br>Robbie Williams, som jag annars kan vara rätt tveksam till, fungerade fint den här kvällen med Feel och en kavalkad av andra hits.<br>Elton John och Pete Doherty samarbetade snyggt i en T. Rex-cover, Keith Urban och Toby Keith slängde ur sig några stålkantat ursnygga countrylåtar, Sting var bra (Jo! Han var det! Sant!), Green Day rockade hårt och fett intill Brandenburger Tor i Berlin, Andrea Boccelli skönsjöng från Paris och till och med Bon Jovi visade att de inte enbart är några föredettingar, men nog verkade det som om de playbackmimade till musiken i alla fall.<br>Inte nödvändigt<br>Men Duran Duran ? var det nödvändigt att ha med dem? Verkligen?<br>Som vanligt, i sammanhang som dessa, pendlade det artistiskt mellan tämligen högt och grundligt lågt. Något annat torde väl vara oundvikligt.<br>Vissa stjärnor saknades<br>Det var helt coolt med presentatörer som Bill Gates och Tim Robbins och den totala motsatsen till detta, när det handlade om David Beckham och Angelina Jolie.<br>Och var befann sig Neil Young, Bruce Springsteen, Willie Nelson, B.B. King och diverse andra världsstjärnor ? hade inte de också varit självklara en sådan här kväll?<br>Tydligen inte. Eftersom de ju uppenbarligen inte var närvarande.<br>Själv såg jag inte hela Live 8-galan, men trots allt större delen av den. Och det ångrar jag verkligen inte alls.<br>Kanske blir det dags igen om ytterligare 20 år. Om Sir Bob och ytterligare några av oss är med då.<br>Det är det som vi får se.<br>
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!