När Nadia Sahlin såg Sverigedemokraternas logotype på skolan blev hon tårögd. Han var en representant från partiets ungdomsförbund, SDU, som i korridoren försökte locka nya medlemmar. Nadia som precis avslutat en lektion kände sig illa till mods. Besviken. Första tanken som slog henne var ett ord med tre bokstäver.
Nej.
När hon kom tillbaka från lunchrasten hade Sverigedemokraten försvunnit. Hon fick senare höra att andra elever tydligt markerat sitt ogillande över hans närvaro på skolan. Men det var inte där som Nadia bestämde sig för att ta ställning mot rasism och främlingsfientlighet. Hon var fortfarande högstadieelev när hon började fundera mer grundligt över hur det ser ut i samhället. Nadia insåg att det finns mycket som kan bli bättre. Speciellt när det gäller den växande rasismen och främlingsfientligheten.
Hon kontaktade styrelsen för Ungdom mot rasism, Sveriges största antirasistiska ungdomsorganisation som välkomnade hennes engagemang. 2012 grundades UMR Luleå och året efter anordnades en mångfaldskväll Kulturens Hus. Föreläsningarna lockade cirka 70 personer.
– Vi har gjort några smågrejer på stan också för att visa upp oss och säga hej, här är vi. Det är mycket jobb i början med att för igång allting och det viktigaste har varit att visa att vi finns, säger Nadia.
Hon tycker att det finns ett intresse för frågorna samtidigt som det är svårt att få ungdomar att engagera sig.
Oftast är det en fråga om prioritering.
– Många säger att de inte har tid för att de måste plugga och det är givetvis fullt förståeligt. Vi är unga och ska plugga. Men om man samtidigt har ett fritidsintresse så är det svårt att få tiden att räcka till för annat.
Nadia menar att rasismen och främlingsfientligheten är på frammarsch i Sverige, även i landets norra delar, och att det därför är viktigt med en stark och tydlig motvikt.
Upploppen i Stockholmsförorten Kärrtorp i december där ett 30-tal anhängare till en välkänd svensk nazistorganisation attackerade en antirasistisk manifestation är ett av många exempel.
TV-bilderna var omskakande för Nadia.
– Det finns så mycket känslor i mitt engagemang mot rasism och främlingsfientlighet. Så när jag ser att det finns i samhället kan jag bli väldigt ledsen.
Några dagar efter tumultet i Kärrtorp ordnades manifestationer mot rasism runt om i landet. Nadia var på plats på Storgatan i Luleå för att visa sitt stöd.
– Jag blev väldigt rörd av att se uppslutningen som fanns mot de här krafterna.
Nadia går just nu andra året på Samhälls internationell. Hon märker av en segregation i skolan där elever med samma kulturella bakgrund grupperar sig istället för att vara öppen för varandras olikheter.
– Jag tycker att det är jätteviktigt att umgås med olika människor, kommunicera och utbyta erfarenheter om vad man varit med om i livet. Det handlar om att ha förståelse för varandra och att våga umgås med människor från andra kulturer.
– Jag kan känna att det blir ganska tråkigt om alla bara umgås i samma kretsar. Det är inte särskilt utvecklande.
2014 är ett supervalår med både nationella val och val till EU-parlamentet. Nadia blir 18 år den 3 september och är förstagångsväljare.
– Jag har inte bestämt mig och jag tycker det är supersvårt. Vi diskuterar det här mycket på skolan och jag tänker mycket på det. Brukar surfa runt på partiernas hemsidor för att få en uppfattning om var de står i de olika frågorna.
Vilken fråga är viktigast för dig?
– Det låter kanske lite otippat men miljöfrågan är viktig för mig. Skolan och arbetsmarknaden känns också extra viktig eftersom jag går i skolan just nu och om några år kommer att söka jobb. Integration och mångfald engagerar mig också.
– Och så brinner jag såklart för jämställdhet och jämlikhet.
Nadia säger att hon alltid blir lika förvånad när hon hör att det finns de som inte vill rösta. De som inte bryr sig. Nadia brukar förklara hur viktigt hon tycker det är att genom sin röst ta ansvar över det demokratiska samhälle vi lever i.
– Jag tycker det här med Sverigedemokraterna är skitjobbigt men det är viktigt att vi har en öppen dialog, att vi vågar diskutera och debattera. Och det gör man inte genom att gilla saker på facebook.
Nadia berättar att hon blev arg och besviken när hon upptäckte att några av hennes facebookvänner gillat inlägg från SD. Just det ser hon som ett problem med det sociala mediet som efter tio år har över en miljard användare.
Många klickar först och tänker sen.
– Åh nej, ni vet inte vad ni håller på med brukar jag tänka. På facebook finns ingen öppen dialog, där går det inte att reda ut saker. Kollar man kommentarerna så handlar det mer om att möta hat med hat.
Nadia har ett stort musikintresse och började skriva egna låtar redan som 12-åring. Det blygsamma plinkandet på de första nylonsträngarna har utvecklats till stålsträngad demoinspelning med produktionsbolaget BD Pop och speltid på Sveriges Radio P4. Hennes låtar finns på SoundCloud som är en onlineplattform för musik.
Nadia har gått hos en sångpedagog och tagit låtskrivarkurser och just nu är hon inne i en period där idéerna flödar. Hon måste sätta sig ner med gitarren varje dag.
– Jag lever i nuet och det känns jättespännande. Jag tror att varje låt är min sista, men det kommer hela tiden nya.
Tidigare under året gick Nadia med i Rädda Barnen där hon fick förtroende som verksamhetsrevisor. Hon ville engagera sig och för att hon vill prova på nya saker. På frågan inom vilka områden hon vill jobba efter skolan kommer svaret snabbt.
Statskunskap eller musik.
Såklart.