En riktig oas för den läslystne

Från 00-tal till Ögonblick. Vilket ämnesområdesmässigt sett blir ? från litteratur och språk till medicin och hälsa. Med spontana nedslag i floran för övrigt som Jefferson (bluesmusik), Shalom över Israel (religion, filosofi, psykologi) och kanske även och till och med den säkert väldigt fridfulla Våra katter(djur och lantbruk). Och med floran menar jag här tidskriftsfloran. Den som breder ut sig i Stadsbibliotekets tidskriftsrum; en fullständig oas, ett ständigt blommande smultronställe eller vad ni vill ? här kan man i alla fall sjunka ned i en fåtölj och bli fridsamt sittande och läsande och må ? hur bra som helst ? hur länge som helst. Det senare konkretiseras lämpligen som: väldigt länge. Faktum är att här kan man stänga av tiden. Hit går jag när jag enbart har behov av mitt eget sällskap. Vandrar längs hyllorna med prydligt placerade tidskrifter, väljer ut några som jag vill läsa (man får egentligen bara ockupera en åt gången, men jag erkänner: jag fuskar) och knycklar sedan ner mig i en fåtölj. Stänger av mobiltelefonen. Och läser. Oundvikligen händer det ju att man hamnar i ett eller annat ? lågmält ? samtal med en eller annan bekant (eller för all del: helt okänd person). Men dessa prioriteras ändå inte i det här sammanhanget. Här det för mig den helt och hållet lustfyllda läsningen som gäller. Det är mestadels mycket lugnt och stillsamt i Stadsbibliotekets tidskriftsrum. Folk kommer invandrande och styr målmedvetet stegen fram mot dagstidningshyllorna, där långt ifrån enbart Kuriren och NSD finns utan även ett 40-tal andra svenska dagstidningar. Har sina stamkunder Ut plockas, kanske, Smålandsposten, Gefle Dagblad eller Blekinge Läns Tidning. Samt studeras nogsamt, in till minsta annons långt borta i ?bakvagnen? mot slutet av tidningen. Det gäller ju att hålla sig a?jour med det som händer i ens gamla hembygd. Även om det kanske var 40?50 år sedan man lämnade den. Och nej: det är verkligen inte alls så att ?alla? väljer att göra detta via en dator. Papperstidningen känns fortfarande för en majoritet som det enda relevanta sättet att ta till sig det som man vill veta. Tycks det som. Ett ställe som tidskriftsrummet har sina stamkunder. Och har alltid haft det. Några somrar från mitten av 60-talet och framåt sommarlovsjobbade jag som något slags springschas/allt-i-allo på Stadsbiblioteket (en av uppgifterna: att varje dag åka i väg till Nyréns livsmedelsbutik, i korsningen av Smedjegatan-Köpmangatan, och handla färdiglagad lunchmat åt cirka ett 30-tal personer ? en svårglömd höjdare) och på den tiden låg tidskriftsrummet på ett annat ställe i biblioteket. Men jag har en viss känsla av att några av dem som var stammisar då fortfarande är det nu. Och deras ritualer stör man INTE. Det är faktiskt mer eller mindre (mest mer) jämställt med en dödssynd att plocka till sig den dagstidning som någon av dessa lösa inventarier i tidskriftsrummet har siktat in sig på. Före dem. Det gör man bara en gång. Ostraffat. Biblioteket satsar några hundratusen årligen på prenumerationer av tidskrifter och tidningar. Inräknat det som finns magasinerat i källaren och inkluderar tidskrifter som inte längre kommer ut (som legendariska novellmagasinet All Världens Berättare, 1949?1956, och den nästan lika legendariska filmtidningen Chaplin, 1959?1997), så handlar det om sammantaget nära 700 tidskrifter samt omkring 25 utländska dagstidningar (som engelska Observer, tyska Der Zeit, turkiska Özgur Politika och eviga slagnummer som International Herald Tribune, ryska Izvestija och arabiska Al-Ahram). Det finns så att det räcker till för de allra flesta. Själv prenumererar jag på många tidskrifter och har hållit mig med ännu flera också, men på grund av ekonomiska realiteter tvingats att ransonera mig. I några fall så finns då de som inte längre dunsar ner i min brevlåda, här i tidskriftsrummet i stället. Som den engelska filmtidskriften Sight and Sound. En återkommande och pålitlig favorit hos mig. Det jag kan sakna är det inte längre finns lika många amerikanska tidskrifter som det gjorde förr i tiden. Enorm mångfald Jag minns exempelvis att biblioteket höll sig med den journalistiskt och layoutmässigt helt enastående Esquire. Men det var länge sedan de sa upp den prenumerationen. Orsaken är väl helt enkelt att det har blivit för dyrt. Samma gäller väl för Film Comment, Rolling Stone och en del andra gamla personliga favoriter. Enligt den förteckning jag fått över hela tidskriftsbeståndet finns det också möjligheter att från magasinet beställa upp alla årgångar av Ture Nermans antinazistiska tidskrift Trots Allt, 1941?1946, och även den klassiska litteraturtidskriften BLM, som först kom ut 1932?1999 och sedan 2002?2004. Och det bör man ju sätta stort värde på. Sedan står det ju var och en fritt att djupdyka ner i den tidskriftsdjungel som så generöst tillhandahåller Allt om handarbete, Rennäringen, Tidskriften Kuba, På kryss och till rors samt även Kountry Korral Magazine. Snacka om mångfald. Grips man sedan av exklusiv nostalgi finns det också möjligheter att begära fram Allers Familje-Journal, för både 1897 och 1899. Eller, särskilt om man själv kanske stod och kolporterade den i regn eller snöfall utanför något systembolag på 1970-talet, saligen insomnade Vietnambulletinen, för åren 1971?1979. Those Were The Days, liksom. Tänk er sedan, till allra sist, vilket gigantiskt tomrum det skulle vara om vi vare sig hade några offentliga bibliotek eller de tidskriftsrum som finns i dem. Men ... det går ju bara inte att tänka sig ... Hoppas bara också att biblioteket inte rensar allt för hårt i sina samlingar, när hela verksamheten ska flyttas över till det nya Kulturhuset inom en inte alltför dramatiskt avlägsen framtid. Det skulle ju exempelvis vara svårartat tråkigt om de över 100 år gamla årgångarna med Allers Familje-Journal bara helt oceremoniellt dumpades i en container. Nej, inga negativa tankar nu. I stället griper jag efter senaste numret av litteraturtidskriften Parnass och ockuperar en lämplig fåtölj, i det att jag försätter mig i ett lämpligt läshumör. Var härmed god att iaktta: Tystnad.

En riktig oas för den läslystne

Roffes smultronställen. 4. Tidskriftsrummet, stadsbiblioteket.