Videon är inte längre tillgänglig
Egentligen bodde familjen Peruzzaro både vackert och tillräckligt stort i sitt totalrenoverade radhus på Gültzauudden i Luleå, men de var ändå sugna på att flytta närmare barnens vänner som bodde på Mjölkudden.– Så fort ett hus var till salu i exakt det lilla område på Mjölkudden som var intressant för oss åkte vi och tittade, men vi satt ju inte i sjön så vi väntade tills det kändes helt rätt, berättar Jesper.
Och helt rätt kändes det den där vinterdagen under visningen av villan på Mastringen.
– När man tittar på bilderna från mäklaren kan man ju undra vad det var vi föll för. Men vi älskar 60-talet och planlösningen i huset var perfekt. Köket föll vi för på en gång, även om vi hörde att andra spekulanter pratade om att riva det. Det är helt otroligt, för trots att det säkert är 30 år gammalt känns det modernt och det finns finesser som man knappt trodde var uppfunna på den tiden.
Gedigna material
– Sedan är alla materialval i huset gedigna, trappan är exempelvis tillverkad i ek istället för furu, innerväggarna består av trä och stengolvet i hallen kommer från min svärfars stenföretag, i hallen finns dessutom en tegelvägg som byggherren insisterade på.
För drygt ett år sen köpte Peruzzaros huset. Det blev en snabb affär och ett snabbt byte av ytskikt.
Några större ingrepp i kåken behövde man inte göra, men för att få ett stort badrum offrades ett sovrum på övervåningen och det gamla badrummet fick bli klädkammare.
Det nya, generösa badrummet fick plats både för badkar, separat duschplats, ett stort handfat och ett i barnens höjd, en idé som hämtats från husets ursprungliga byggherre som lät bygga ett barnanapassat badrum redan på 60-talet.
Planering med hänsyn till barnen
– Han var verkligen före sin tid på många sätt, med i husköpet följde en brevkorrespondens som byggherren hade med arkitekten och utifrån den kan man se att ingenting lämnades åt slumpen.
I breven går man noggrant igenom rum för rum och vilka behov de ska fylla, vilka material man ska använda och hur man bygger så estetiskt som möjligt.
Jesper visar breven där hänsyn till barnen inte bara tas i planeringen av badrum, önskemål finns också om att de ska ha en egen klädhylla i hallen på
lagom höjd och plats för pingisbord i
källaren samt idéer om hur barnen lättare ska kunna hjälpa till i köket:
"... Som jag nämnde beträffande köket bör det finnas skjutluckor, för disk och porslin, mot köket. Här i Kiruna är vi uttråkade på att springa och bära mat och disk. När ungarna hjälper till är det ofta något som ramlar i golvet. Luckorna bör vara snygga utan att fördenskull sticka i ögonen ..."
Generösa utrymmen
Det var en fyrabarnsfamilj med hembiträde som skulle rymmas i huset, och även om man kan gissa att det var en någorlunda välbeställd familj som flyttade från Kiruna till Luleå, så framgår det också av breven att resurserna inte är oändliga:
"... Du skall veta att det finns ekonomiska gränser. 125 tkr är (inkl tomt) absolut max och det är inte alldeles säkert heller att banken med nuvarande åtstramning lånar mig mellanskillnaden till ett sådant hus.
100–110 tkr är en mycket mera passande summa .."
Byggherren med familj bodde i sitt hus i 40 år innan nästa ägare tog vid. Jesper, Anette, Nore och Bella är den tredje familjen som bor i villan.
Tack vare den noggranna planeringen innan byggstart fyller huset även en modern familjs behov med råge.
– Utrymmena är generösa och det finns många rum. Vi har plats med såväl arbetsrum som tv-spelsrum och pingisrummet i källaren funkar fortfarande som ett pingisrum.
Inredningsmässigt kan man också säga att Jesper och Anette har hittat hem.
Redan i 80-talsradhuset inredde de med 60-talsmöbler och prylar och Jesper konstaterar att de kommer mycket mer till sin rätt i detta hus.