Det var under sina juridikstudier i hemstaden Lublin som Albert kom på idén. Tillsammans med några kompisar skulle han resa till Sverige för att lära sig mer om det skandinaviska landet. Grabbgänget från Polen hamnade i värmländska Filipstad där de livnärde sig på att plocka bär. Sverigeresan varade i nästan en månad och de hann med att besöka många platser innan de återvände till hemlandet med båt från Karlskrona.
Året var 2004 och Albert hade bestämt sig.
– Jag blev enormt förtjust i Sverige. Naturen var fin, vägarna var fina och människor var så trevliga. Det var då jag bestämde mig för att jag skulle plugga färdigt till advokat och sedan flytta hit, berättar han.
När Albert återvände till Sverige och Norrköping fyra år senare hade han svårt att hitta ett jobb. Han studerade svenska i ett halvår innan han via ett bemaningsföretag fick arbete som lastbilschaufför i Norge. Arbetsgivaren var United Parcel Service Inc - världens största paketdistributionsföretag.
Albert beskriver det som ett skitjobb.
– Jag körde i centrala Oslo varje dag och det var väldigt stressigt. Det var mycket jobb och lite personal.
Även om han inte trivdes med jobbet så var det i den norska huvudstaden som han köpte sin första digitalkamera. Ingenting märkvärdigt, bara en kamera med nedsatt pris som blev starten på en ny karriär. Men det visste inte Albert ännu.
Han sökte jobb i Norrbotten och hamnade via Kiruna till slut på Bilfrakt i Överkalix 2012. I år blev han uppsagd och jobbade 30 september sin sista dag på företaget.
Om Albert får bestämma så var det sista gången han jobbade som chaufför.
För sedan kameraköpet i Oslo har hans intresse för fotograferande bara vuxit. Albert upptäckte tidigt att han hade talang och tog bättre bilder än de flesta andra amatörer.
Att Albert träffade sin blivande hustru Magda hade också stor betydelse för hans fotograferande. Hon stöttade honom i hans karriärsval och ville att han skulle göra en helhjärtad satsning och fortsätta utveckla sitt fotograferande.
När Albert fyllde 30 förra året hade Magda låtit trycka en fotobok med hans bilder. En blandning med bilder från både Sverige och andra länder som de besökt tillsammans.
Boken blev ytterligare ryggdunk och en knuff framåt för Albert som fortsatte att förkovra sig med fotokurser i Polen och Stockholm.
– Magda ville verkligen att jag skulle prova någonting annat än att köra lastbil, hon visste hur less jag var på det. Och efter kurserna blev jag själv övertygad om att det var min grej.
I maj i år registrerade Albert sitt företag och i oktober körde han igång på allvar. På Storgatan i Överkalix har han fotoateljén med all tänkbar utrustning och efter bara några veckor som företagare känner Albert att det finns en framtid för honom i den natursköna kommunen. Uppdragen har börjat ramla in och han har fått ett bra bemötande av ortsbefolkningen.
– Många har sagt att de tycker det är bra att jag finns för nu behöver de inte åka ända till Luleå när de behöver en profesionell fotograf. Och för företagen kan jag hjälpa till med reklam och produktbilder.
Albert kommer inte att begränsa sig till Överkalix inte heller bara Norrbotten. Han har större planer än så.
– Min dröm är att ha hela världen som min arbetsplats och det känns som att det är möjligt eftersom fotografyrket är så flexibelt.
Han har ingen plan B för vad han hittar på om företaget inte lönar sig. Just nu är målet att skapa en framtid i Överkalix.
– Det ska fungera men det kommer givetvis att ta lite tid innan företaget går runt.
Det svenskklingande efternamnet tog Albert i samband med flytten till Sverige. Han har en syster i England medan föräldrarna och alla sina vänner finns kvar i Lublin - 17 mil sydväst om huvudstaden Warszava. Albert åker till Polen två-tre gånger per år men har samma känsla varje gång. Han har svårt att anpassa sig och trivs bättre i Norrbotten.
– Här är det vackert och lugnt och man reser snabbt och problemfritt. I Polen är det stressigare och jag upplever att folket där är mindre optimistiska och glada än här, säger han.
När Albert inte fotograferar så händer det att han ställer undan kameran och gör någonting helt annat.
Spelar trummor till exempel.
– Jag hittade ett trumset på Blocket och hämtade det från Gällivare. Det är inte några proffsgrejer men det spelar ingen roll, det räcker åt mig.
Ungefär som med digitalkameran som han köpte i Oslo.
Inga proffsgrejer.
Men det räckte ju ändå.