När Lisa Gabrielsson och sambon Johan Roswall flyttade in i 50-talshuset i Trångfors för tre och ett halvt år sedan tyckte de att köket var jättefint.
– Men ju mer man bodde in sig desto mer störde man sig på det, alla luckor som glappade, alla lösa lister. Jag gillar att vara i köket och då kändes det viktigt att ha ett kök som fungerar. Jag tjatade och tjatade, säger Lisa.
Och till slut enades paret om att en renovering var det enda rätta. Det var nämligen nödvändigt för att kunna installera diskmaskin, något som få småbarnsföräldrar vill vara utan.
Visionen var ett ljusare och öppnare kök som var mer praktiskt än det gamla och mer lättjobbat.
– Vi ville ha ett ganska modernt kök men ändå hemtrevligt och i samma stil som resten av hemmet.
Valet föll på ett klassiskt vitt kök med speglar och vitrinskåp, en ljus bänkskiva och vitt kakel. I stället för underskåp valdes mer ergonomiska lådor. Hela köket skulle höjas upp från golvet för att ge en behagligare arbetsställning. Tak och väggar skulle få nya ytskikt när renoveringen ändå var igång. Och de skulle göra allt själva.
– Vi åkte till en kökshandlare och ritade upp ett kök, men vi fick inte den hjälp vi behövde så vi fick åka till en annan butik. Där gick det mycket bättre. Även om det kostade mer var det verkligen värt att ta hjälp av någon kunnig för att få bra lösningar i köket.
Men så här i efterhand är det en sak som står klart.
– Det tar längre tid än man tror att byta kök, säger Lisa.
En vecka säger kökshandlarna. För Lisa och Johan tog det ungefär tre månader.
– Men så lång tid behöver det ju inte ta för alla. Det största problemet för oss var sena leveranser. När vi fick de första paketen började vi, men sedan stannade arbetet upp när vi var tvungna att vänta på fler varor. Och så höll det på.
Johan och Lisa bestämde sig för att ta bort ett stort skafferi för att lösgöra mer bänkyta och för att flytta diskhon en bit bort ifrån spisen.
Men att flytta hon var besvärligare än väntat då de hittade ett hål i det gamla röret ner mot källaren och blev tvungen att byta ut det.
– Det var mycket gorm.
Under det värsta renoveringsarbetet bodde de ett par veckor hos Lisas föräldrar och lämnade sonen Wilmer där när de åkte till huset för att jobba om kvällarna.
Att renovera tillsammans kan vara en prövning för vilket par som helst.
– Det var väldigt tålamodskrävande, vi har småbarn, man var trött efter jobbet och leds på allt som gormade, och jag vill ju gärna ha saker färdiga på en gång. Men det gick ändå ganska bra, säger Lisa med ett leende.
– Jag minns en kväll när vi höll på att sätta upp gipsskivorna, vi bodde hos mina föräldrar så Wille var inte med. Då friade Johan till mig! Just när vi höll på att slipa och dona. Vi hade suttit i soffan och vilat en stund och just börjat jobba igen när han sa ”Jag måste bara fråga en sak – vill du gifta dig med mig?”. Det var otroligt gulligt, fortsätter hon.
Bröllopet får vänta till nästa sommar, men nu är köket äntligen färdigt.
– Jag älskar köket, det är så roligt när man har bra saker. Jag tycker om att baka och laga mat.