En ideologisk bonde med höga krav

När Nils-Olof Rehnman i Ale började producera ekologisk mjölk för sex år sedan var intresset svalt. Nu råder underskott på eko-mjölk i länet och efterfrågan ökar stadigt. Han är en av Norrbottens tre bönder som producerar vår populäraste måltidsdryck, med kravcertifikat. - Det är ideologiska skäl som ligger bakom mitt intresse, säger han. I en hage framför ladugården står några kor och betar i eftermiddagssolen. De lyfter på sina stora huvuden och betraktar fundersamt Kurirens bil när vi kör in på gårdsplanen men återgår snabbt till den betydligt intressantare grönskan på marken. I dörröppningen dyker Nils-Olof Rehnman upp för att ta emot. Han är bonde på Blomfältsgården i Ale och en av länets tre producenter av ekologisk mjölk. Marken han brukar och bebor har funnits i släktens ägo sedan 1700-talet. - Nog kan det verka som en idyll för andra, men jag har ju bott här i hela mitt liv så jag vet inget annat, säger han. Omställningskurs När Nils-Olof Rehnman tog över familjens jordbruk var han i 20-årsåldern och han har nu 41 mjölkkor och 45 ungdjur. Hans intresse för ekologisk odling väcktes tidigt och redan för 15 år sedan gick han en kurs i omställning till ekologisk odling. - Det är ideologiska skäl som ligger bakom mitt intresse, säger han efter en liten tankepaus och tror att det är viss konservatism som gör att inte så många andra bönder tagit efter. Inte än i alla fall. För efterfrågan på eko-mjölk växer stadigt och i dagsläget har länet underskott på varan. Men det tog lång tid innan konsumenter och mejerier började efterfråga produkten. - I fem år fick jag vänta innan jag kunde leverera min mjölk som ekologisk men i praktiken har jag levererat eko-mjölk i sex år, säger han. Dyrt med ekologi Ersättningen på 80 öre extra per liter täcker inte riktigt merkostnaden eftersom det är dyrt att bedriva ekologiskt jordbruk. Utan konstgödsel blir skördarna mindre och därför behövs mer markyta. För att mjölken ska få kravmärkning ska korna ha mer bete, alltså hö och ensilage och de ska vara frigående. Rehnman har också byggt om i ladugården för att ungdjuren ska ha tillgång till liggbås med gummimatta med strö. Han får ett visst EU-stöd per djur och tillika ett arealstöd men det är inte på grund av EU-regler och bidrag som han har sina kor i lösdrift. Det har han haft sedan starten och vare sig han eller hans far har någonsin besprutat skördarna mot ogräs. - Det behövs inte här uppe och det innebär en hård belastning på miljön. Det går åt mycket olja till konstgödsel, förklarar han. Så kliver Nils-Olof Rehnman in genom ladugårdsdörren för att ge oss en liten rundtur. Han slänger några ord med sin ende anställde som står och spolar golvet med högtryckstvätt. Välkomst-mu - Vi gör lite fint, för på söndag har vi öppet hus. Det är LRF som anordnar, hojtar Rehnman med hög röst för att överrösta högtryckssprutan och kylanläggningen som brummar i farstun. I ladugården är det fuktigt och varmt och korna som är inne för tillfället råmar förstrött välkomnande där de står i långa rader mittemot varandra med de breda huvudena hängande ut mellan spjälorna. Då och då lyfts ett svartvitt huvud och bruna ögonpar tittar med långa blickar ut genom något av fönstren längs långväggen. Att Rehnmans ladugård har lösdrift innebär att korna kan gå fritt och dörrarna står öppna så att de kan kliva ut i hagen när de vill. Vi kikar ut mot inhägnaden men där är det tomt. - Så här mitt på dagen vill de vara inomhus. Det är för varmt ute, förklarar Rehnman. Visst är det lite merjobb med lösdriften. Det är inte så lätt att få in korna för mjölkning. Men det verkar inte helt lätt att få bli mjölkad heller. Nils-Olof Rehnman visar roboten där en ko just blir tvättad med hjälp av en robotarm och sedan mjölkad, spene för spene. Men nästa ko som står bakom och väntar på sin tur blir till vår förvåning inte accepterad av roboten utan får kliva ur roboten med oförrättat ärende. Tre mjölkningar om dagen - Datorn läser av när hon blev mjölkad sist på halsbandet hon bär runt halsen, säger Rehnman och tillägger att det optimala är att djuren mjölkas tre gånger per dag. Andra nymodigheter är den automatiska utfodringen som han har investerat i under vintern. Nu går ett transportband uppe i taket och med en knapptryckning utfordras korna med ensilage från den höga silon bakom ladugården. Hur kom det sig att han valde att bli bonde, ett tungt yrke där tempot är som högst när de flesta andra har semester? Ett yrke där han arbetar i genomsnitt sju timmar om dagen, vardag som helgdag året runt. - Nej, inte är det något tungt jobb, avfärdar han frågan och nickar upp mot transportbandet ovanför våra huvuden. - Just nu är det dessutom lite lugnare. Jag väntar på den andra skörden i augusti, tillägger han med ett litet leende. Ingenjör inte kul Men visst hade han andra planer ett tag och gick fyraårig teknisk på Midskogsskolan i Luleå. Men i slutet av studierna kom han på att det nog inte verkade så kul det där med ingenjörsyrket. Så det fick bli ett år på Grans lantbruksskola. Ett val som han inte ser ut att ångra, när han står utanför ladugården och pekar bort mot skogsdungen och den röda Norrbottensgården där han bor. Men då, för 20 år sedan, var det kanske inte det hippaste man kunde göra. - Men nu är det ju inne att vara bonde, säger han skrattande och syftar på det populära teveprogrammet där kvinnor tävlar om att vinna en ensamstående bondes hjärta. Fotografen och jag tackar för oss och kommenterar uppskattande de svartvita korna i hagen framför ladugården innan vi kliver in i bilen. - Kor? Det där är inga kor, det är kvigor, säger bonden Rehnman och skrattar gott.