En gård med anor

Borgmästargården kallas den, men ingen kan med säkerhet säga att det någon gång har bott en borgmästare i den. Men visst är det lite av charmen med gamla hus; att det spekuleras, pratas och funderas över vilka människor som bott där tidigare och vilka liv de levde i huset. Lena och Wolfgang Gründel tar emot oss en vacker eftermiddag just när det börjar skymma lite smått. Fullmånen sticker fram vid husets ena sida, som den säkerligen har gjort många gånger tidigare. För den röda Norrbottensgården har stått precis som den står nu i många, många år. ? Visst händer det att man stannar upp och tittar sig omkring. När man tänker efter så är det kul att det är så gammalt, säger Lena Gründel. Hon och maken Wolfgang flyttade in i huset i början av 1990-talet. Vid den tidpunkten bodde Lenas föräldrar i huset, men de insisterade på att Lena och Wolfgang skulle ta över. -? Mamma sade alltid ?när jag blir gammal ska jag bo i bagarstugan?, säger Lena. Och så blev det. Bagarstugan inreddes till bostad och Lena och Wolfgang flyttade in i Borgmästargården. I släkten i generationer Gården har gått i Lenas släkt i generationer. Att läsa de välbevarade och välordnade bouppteckningarna i vacker snirklig handstil är som att färdas med en tidsmaskin. I papperen kan man bland annat läsa att det dyraste som fanns i huset var en brännvinspump. ? Det bodde en man som hette Edvin här i en kyrkstuga. Han blev intresserad av huset och tog hand om alla bouppteckningar som fanns. Sedan sorterade han dem i kronologisk ordning, berättar Lena. I dessa har Lena kunnat följa sin släkt tillbaka till 1700-talet. Men det finns teorier om att gården kan ha gått i släkten ända sedan 1600-talet. På 300 ? 400 år har mycket hänt med huset. Det har byggts på och byggts om. ? Det är fortfarande lite vint och lite snett. När vi skulle måla schabloner på väggarna och ta ut pass blev man alldeles sjösjuk. Det gick inte, skrattar Wolfgang. Lutar lite här och var Vi misstror honom inte. Det räcker med en snabb blick upp mot taket för att se att det lutar lite här och var. Just i detta rum, med matsalsgrupp och en mysig soffa, bodde Lenas morfar när hon var liten. ? Rummet såg ut exakt som det gör nu, fast det hade en tapet som jag älskade. Och så var det ju andra möbler. I rummet intill bodde en barnfamilj som delade på ett rum och kök. Min familj, som var på fyra personer, delade på två rum och kök som låg i andra delen av huset. I dag är inredningen en mix av gammalt och nytt. ? Annars blir det lätt att man bor i ett slags museum, säger Wolfgang och skrattar. Lite av ett museum är ändå gården, i alla fall för Kyrkbyns turister. Wolfgang berättar om några utländska turister som inte kunde förstå hur han och Lena kan bo i ett trähus på vintern, så långt norrut! ? Även om det är torpargrund så har vi aldrig någonsin frusit om fötterna, säger Wolfgang. Skola och matbutik I bagarstugan som sedermera blev bostad har Wolfgang drivit olika affärsverksamheter genom åren. Det har hunnits med både sko- och mattbutik och nu Hoven droven -? en butik med begagnade möbler och prylar. Men nu är skillnaden att butiken drivs på hobbybasis. ? Jag blev pensionär vid årsskiftet och funderade på vad jag skulle hitta på. När vi städade vinden hittade vi massor med saker vi ville bli av med, och kompisar sade att de också hade en massa prylar som de inte villa ha kvar. Och lokalen stod ju tom så jag tänkte att jag börjar samla prylar och säljer åt andra, säger Wolfgang. Han vill inte kalla det antikvariat, mycket är 1940-, och 1950-tals saker. ? Jag säljer i princip allt, i mån av plats. Men inte kläder, de tar för stor plats. I somras hade han en strid ström av besökare, mestadels turister. ? Någon dag när det var marknad på Hägnan var det 80 personer här. Men det vanligaste var kring 20?30 personer om dagen. Hoven droven handlar mycket om nostalgi. Det händer ofta att besökare ser något de minns från barndomen och börjar att diskutera med Wolfgang. Kontakten rolig ? Kontakten med människor är rolig. Jag har inte så stora vinstpretationer. Han verkar ha stor koll på trendfronten. Här kan man inte tro att det går att hitta en Berså-servis till vrakpris, eller en trendig 1950-tals lampa för en spottstyver. ? Porslin från 1950-, och 1960-talen är det många som samlar på nu. De som har det behåller det, i dagens läge vet alla hur populärt det är. Nuförtiden vill ingen ha koppar, priserna är desamma som för 20 år sedan. Men rätt som det är svänger det. När det vänder vill ingen ha teak längre, utan då är det allmoge som gäller, säger Wolfgang. Han vet inte hur rätt han har. När jag kommer tillbaka till redaktionen på eftermiddagen läser jag i ett inredningsmagasin om att koppar är på väg tillbaka ... Om gården även fortsättningsvis kommer att finnas i släktens ägor är osäkert. Lena och Wolfgang låter sina två döttrar göra som de vill i den frågan. ? Vi har diskuterat det. Det är ett stort åtagande, och huset är inte helt lätt att ta hand om. De får själva välja om de vill sälja eller ha kvar det. Men det är klart att det vore roligt om någon av dem flyttar hit. Ena dottern har inte ens bott här så hon har naturligtvis inte samma känsla för det som vår andra dotter, säger Lena.

En gård med anor

Alla hus har en historia. Antingen en kortare eller längre sådan. Borgmästargården i Kyrkbyn hör till skaran med en lång historia. Den har funnits i Lena Gründels släkt i generationer, bouppteckningar skvallrar om 1700-talet. Och för vart år som går byggs historien på.

Alla hus har en historia. Antingen en kortare eller längre sådan.
Borgmästargården i Kyrkbyn hör till skaran med en lång historia. Den har funnits i Lena Gründels släkt i generationer, bouppteckningar skvallrar om 1700-talet.
Och för vart år som går byggs historien på.