En film att välja bort

Spänningsfilm utan några mera överhängande överraskningsmoment, utspelande sig i en rätt så löst påklistrad uppsaliensisk studiemiljö. En massmördare (här har vi uppgraderat oss rejält från vanliga svenska mordförhållanden; vi talar om ett tvåsiffrigt antal mord här) vandrar omkring i icke infångat skick och på relativt goda grunder misstänks denne ha kopplingar till universitetet i Uppsala. Polisen använder sig av Johan Ståhl, elev vid Polishögskolan, som undercover-agent. Han får byta studieinriktning och infiltrera den akademiska miljön. Resultatet låter vänta på sig ungefär lika länge som det tar för att få fram en någorlunda trovärdig manus-dialog. Och hade det inte varit för Andreas Wilson (bekant från Ondskan) i rollen som Johan Ståhl, så hade vi redan här kunnat svepa en barmhärtighetens glömskeframkallande slöja över Den utvalde. Men nu så: Wilson biter ihop och gör sin roll som om han verkligen trodde på den. Ändå tycker man sig ha sett allting här vid ett eller annat tillfälle tidigare: smygandet i sparsamt belysta korridorer, slagsmål uppe på ett tak, lik som relativt omotiverat ramlar ner i huvudrollsinnehavares väg, farbroderligt fryntliga polisers fumliga försök till familjäritet, osmidigt hanterade kärlekshistorier samt skådespelare som behöver unison påfyllning av sina kontokort. Summarum: Den utvalde är alltså inte det man skulle välja att kalla för någon särskilt akut nödvändig sorts film. Men tack vare Andreas Wilsons offervillighet sjunker den i alla fall inte helt motståndslöst. Och söker man den sortens artificiellt förutsägbara spänning i relativt sluten miljö, som tidigare har exemplifierats i svenska filmer som Strandvaskaren, så är detta givetvis ett fynd. Extremt lättskrämda personer kan kanske till och med drabbas av nervryckningar -ibland, i biofåtöljen. Annars finns det ju rätt gott om bra filmer på biorepertoaren i Luleå för närvarande. Se någon av dem i stället, exempelvis.