En fantastisk låtskatt framfördes

Sedan några år tillbaka har spelmansstämman i Gammelstad ? den 32:a årgången i år ? inletts med en folkmusikkonsert i Nederluleå kyrka, ett mäkta populärt arrangemang att döma av publiktillslutningen. Man får vara den svenska spelmansrörelsen tacksam för att den tagit hand om den fantastiska låtskatt som de gamla spelmännen mer eller mindre bara hade i sitt huvud eller fragmentariska noteringar. Fredagskvällens konsert gav vittnesbörd om det oskattbara arvet. Fem skickliga spelmän stod för programmet, det äkta paret Agneta Wiberg Hällström och Anders Hällström (från Överkalix), samt trion Björn Ståbi, Per Gudmundsson och Bengan Jansson. De tre senare hade råkat ut för en flygförsening så paret Hällström inledde sedan ordföranden i Luleå hembygdsgille Bengt Martinsson hälsat välkommen. De började med ett par polskor från Ångermanland och Medelpad, den första som beskrevs som sen, vilket kunde tolkas som en passning till de försenade kollegerna, men sedan fick man lära sig att det var en sen polska i betydelsen långsam ? de efterföljande var betydligt raskare. Agneta sjöng också en låt på sitt medelpadsmål, Ol i Tengsta, som beskrev den första slaktade hästen i Liden, innan de försenade infann sig och genast drog i gång med en publikvänlig trall, så välkänd att publiken kunde sjunga med, nämligen Karl-Erik Forslunds Kullerullvisa. Denna folkmelodi föreskrev Forslund skulle sjungas av en man, men den som gjorde den till en succé var ? Margareta Kjellberg. De fortsatte med några låtar med anknytning till Rättvik och Orsa, och av jämten Olle Falk, som påstod att allt han spelade var efter storspelmannen Lapp-Nils. Efter en Lorichspolska från Orsa tog Per Gudmundsson själv hand om en Rättvikspolska efter Hök-Olof Andersson, varefter det blev en svensktoppslåt med ack så kort varaktighet, nämligen Lyckovalsen av Ellika Frisell med Björn Ståbi och Bengan. Ett av kvällens verkliga succénummer var ett par intrikata norska låtar från Röros och Brekken som Agneta och Anders Hällström (med durspel) med virtuos känsla exekverade. Anders hade gjort en en liten polka, som de spelade till deras lilla dotters ära. Per Gudmundsson gav ett exempel på hur bräckligt det gamla låtmaterialet hanterats innan det kom i händerna på personer med känsla för traditionen, nämligen skomakaren Vilhelm Edlund i Enviken, som förvarade sina knappa noteringar i en skokartong. Nu spelades som exempel på hans musik en Hälsingepolka och lite senare en annan ?kartonglåt? av hans hand. Anders Hällström såg till att det blev lite Norrbotten i konserten genom att på sitt Överkalixmål sjunga och spela Vifast Björklunds Båtbyggarlåt. Dessutom spelade han en av den legendariske finske dragspelskungen Viljo Vesterinens allra sista melodier, ett vackert exempel på det typiskt finska vemodet. Innan kvällen var slut spelade alla fem tillsammans ett par låtar utan att ha hunnit repetera och visade upp sin fenomenala känsla och lyhördhet, bland annat en norsk reinländer som lät märkligt lik den välkända Karusellvisan. Ja, nämnas måste också den märkliga Trollduetten (efter Gössa-Anders) mellan en trollkäring och en trollgubbe nånstans i hälsingeskogen, som utfördes av Björn Ståbi och Bengan. Allra sist spelades så Hälsingemarschen alltmedan spelmännen gick genom kyrkan och spelade, medan publiken följde med ut i den fagra försommarkvällen.

En fantastisk låtskatt framfördes

FolkmusikkonsertAgneta Wiberg Hällström och Anders Hällström, Björn Ståbi, Per Gudmundsson, fiol, Bengan Jansson, dragspel.Nederluleå kyrka fredag 17 juni.

Folkmusikkonsert
Agneta Wiberg Hällström och Anders Hällström, Björn Ståbi, Per Gudmundsson, fiol, Bengan Jansson, dragspel.
Nederluleå kyrka fredag 17 juni.