EN GÅNG HAR jag intervjuat en man som varit dödsdömd, men som fått sitt straff omvandlat till livstids fängelse i stället.<br>En annan gång har jag mött en trippelmördare. Som fortfarande avtjänar sitt livstidsstraff.<br>Sånt kan man sitta och drabbas av tankar på i den pågående sommarvärmen och för de som vill veta mer, så förhåller det sig på det här viset.<br>Den en gång till döden dömde hette Anton Nilson, men trots denna omständighet i sitt långa och mycket växlingsrika liv så levde han till att bli över 100 år.<br>Han var född 1887 och avled i slutet av 1980-talet. När jag träffade honom var han ?bara? så där 92?93 år och en obrutet vital och knappt tvärhanden hög farbror, som inbjuden av den social-demokratiska arbetarkommunen i Luleå kom till stan och höll ett föredrag på Lillan.<br>I samband med det gav han också intervjuer. Och det här var verkligen ett av de tillfällen när jag tyckte mig höra historiens vingslag flaxa. Hur tydligt som helst.<br>Den heta sommaren 1908 var det oroligt på arbetsmarknaden i Sverige och genom en serie av lockouter förberedde arbetsgivarna för den stora fackliga strid som genomfördes nästa år och som kommit att gå till historien som Storstrejken 1909.<br>Anton Nilson hörde då till kretsen kring agitatorn Hinke Berge-gren och dennes ungsocialister. Bergegren hade tidigare varit socialdemokrat men uteslutits ur partiet på grund av att han predikade våld mot arbetsgivarna (om än mera i teorin än i praktiken) och därefter bildat Ungsocialistiska partiet, där Anton Nilson hade blivit medlem i mars 1907 och då erlagt 25 öre i medlemsavgift.<br>1908 FÖREKOM LOCKOUTER inom bland annat byggnadsbranschen och tusentals arbetare ställdes utan arbete. I stället plockades ett stort antal strejkbrytare in från England och dessa härbärgerades på bland annat fartyget Amalthea, som låg i Malmö hamn.<br>Natten mellan den 12 och 13 juli 1908 sprängdes Amalthea i luften, varvid den engelske strejkbrytaren Walter Close avled och ett tjugotal personer skadades. Det var Anton Nilson och hans kamrat Algot Rosbergsom hade tillverkat bomben och sedan apterat den ovanför vattenlinjen på Amalthea.<br> ? Vår avsikt var inte att någon skulle dö. Hade vi velat det så hade det varit bättre att kasta ombord en bomb på fartyget eller att aptera bomben under vattenlinjen. Då hade sprängverkan blivit betydligt större.<br> ? Vår avsikt var att skrämmas. Och ingenting annat.<br>Den 18 september 1908 dömdes Anton Nilson, då ännu inte 21 år, samt Algot Rosberg till döden. Efter att ha läst om det här i böcker som Nilson själv har skrivit; bland annat i Dömd till döden för Amalthea(1962) och i trebandsverket Mitt liv i Ryssland, samt själv ha blivit i tillfälle att fråga honom om den, tycks Nilson ha tagit dödsdomen tämligen lakoniskt.<br> ? Det handlade om krig. Krig mellan arbetarklassen och borgarklassen. Jag överraskades inte av domen, den var av mig väntad, sa en fridfull Anton Nilson närmare 70 år efter densamma.<br> ? Några fuktiga ögon blev det inte.<br>EMELLERTID ANSÖKTE Nilson om nåd och den 26 februari 1909 beviljade kung Gustaf V både han och Rosberg sådan och straffet omvandlades till livstids fängelse.<br>I stället tillbringade de två nästan tio år i fängelse (?det var ju inte heller något stort glädjeämne? påpekade Nilson lakoniskt) innan de 1917 släpptes fria. En av det året nytillträdda socialdemokratiska regeringen, under Hjalmar Branting, hade som en av sina allra första ämbetshandlingar att frige de båda fängslade Amalthea-männen.<br> ? Jag förhöll mig behärskad, skriver Anton Nilson i en av sina böcker om beskedet att han skulle bli frigiven (just behärskning tycks ha varit en av hans mest framträdande livsegenskaper; det är ytterst sällan, för att inte säga aldrig, som han finner det som mödan värt att hetsa upp sig).<br>Omedelbart efter frigivningen reste han för att besöka sin mor. Något år senare började han utbilda sig till stridsflygare och därefter stack han i väg till revolutionen i Ryssland och ställde sig i den Röda arméns tjänst. Sedan kom han hem till Sverige igen, jobbade för Ryska handelsdelegationen i Stockholm och förblev orubblig kommunist, till han insåg systemets förfall och i stället blev socialdemokrat.<br> ? Både jag och Rosberg beklagade att en man dog ombord på Amalthea. Men livet är sådant att en sådan princip (om motstånd mot att döda) inte alltid kan omsättas i praktiken, slog den gamle kämpen Anton Nilson fast innan han gick upp för att hålla sitt anförande på Lillan i Luleå.<br>TRIPPELMÖRDAREN BÖR DET ordas betydligt mindre om. Han hette Juha Valjakkala och det var han som tog livet av tre människor; far, mor och deras son, på kyrkogården i västerbottniska Åmsele, en ljus sommarnatt i mitten av 1980-talet.<br>Han och hans kvinnliga kumpan Marita togs sedermera fast, fängslades och Vajakkala forslades runt på olika häkten i Sverige, i väntan på rättegång. Han begärde att få träffa pressen var han än kom och häktet i Luleå var inte något undantag.<br>När vi träffades i ett samtalsrum sträckte han fram sin fult tatuerade arm mot mig för att hälsa. Det brydde jag mig inte om och sedan genomförde vi ett i det stora hela poänglöst samtal, där han förklarade sig vara helt oskyldig till morden och skyllde alltsammans på Marita.<br>Det var ett av de mera obehagliga möten jag har haft som reporter.<br>Så kan det vara. Och vad katten Malin tycker om det vet vi ingenting om. Alls.<br>Dock och till nästa gång:<br>Lev Väl. Samt starka rekommendationer av alla sorters kylda och svalkande drycker i värmen.
