En befrielse att "komma ut"

Tidigare hade Karl varit förälskad i tjejer men det här var annorlunda. Han diskuterade sin nya kärlek med tjejkompisarna och de kom fram till att Karl nog var bisexuell.
I dag är han 18 år och kan se tillbaka på den första stora förälskelsen med lite distans, men det är fortfarande en nyckelperson i hans liv.
- Han väckte mina känslor. Tidigare hade jag varit känslomässigt stympad, säger Karl som villigt delar med sig av sin erfarenhet av att vara ung och homosexuell.
Om det nu är homosexuell han är, han vet inte riktigt säkert. Från början var han noga med att betrakta sig som bisexuell, det var lite enklare att acceptera. Men i dag tycker han att det är personen som är det viktigaste, inte könet.
- Det är nog 70/30, till killarna. Om jag ska bli kär i en tjej ska det vara en mycket speciell tjej, säger han och ler lite.

Kände sig unik och speciell
Så småningom gick den stora kärleken över och Karl gick vidare med sitt liv. Han började på gymnasiet och fick nya vänner.
Tanken på att "komma ut" växte sig allt starkare. Han kände sig unik och speciell.
- Jag ville skrika: "Hallå, titta på mig, jag är homosexuell", säger Karl och kastar demonstrativt upp armarna mot skyn och ger upp ett litet tjut.
Tjejkompisar visste redan om hans hemlighet men det var svårare att berätta för familjen.
Föräldrarna och lillebror är en viktig del av Karls liv och han ville inte ljuga för dem.
- Då blir man ju tvungen att ljuga för sig själv också. Det här med ärlighet kändes väldigt viktigt, säger Karl eftertänksamt.
Han kände en allt starkare inre press att berätta, så att familjen inte skulle få reda på det på omvägar.
Efter att ha besökt Piteå dansar och ler, där han träffade en kille som han öppet dansade och hånglade med, fanns det ingen återvändo.
Karl minns middagen hemma vid köksbordet söndagen efter festivalen. Han hade svårt att koncentrera sig på maten och väntade på att det rätta tillfället skulle infinna sig. Plötsligt blev det en liten paus. Då passade han på.
- Jag ställde sig mig upp och sa: "Nu, familjen, vill jag ha er uppmärksamhet!".
Han kommer aldrig att glömma det där ögonblicket. Med stigande puls, närmast hyperventilerande, förkunnade han: "Det är mest troligt så att jag är bisexuell".
Under vad som kändes som flera minuter, fast det nog bara var en halv sekund, blev det alldeles tyst. Sedan sade hans pappa: "Jaha, och när kom du på det?"
- De tog det bra, konstaterar Karl och låter lättad än idag.

Behövde tid att smälta nyheten
Men hans pappa blev nog ändå lite chockad. Han tog sig ett stort glas vin och sa att han behövde tid att smälta nyheten. Konstigt nog tror Karl att det var svårare för hans mamma. Det var inte vad han hade förväntat sig. Han hade gett henne små "hintar" då och då, men hon hade tydligen inte nappat.
Det är en sak Karl ångrar med den där söndagseftermiddagen.
- Jag sade åt mamma och pappa de inte skulle lägga så mycket krut på tanken att få barnbarn. Det blev nog lite för mycket på en gång. Jag borde inte ha sagt så, säger han fundersamt.
Det kändes också lite taskigt mot lillebror, att Karl, genom att komma ut, låste brorsans möjlighet att fritt välja sitt liv.
- Han känner nog pressen att föra släkten vidare, säger Karl.
Bröderna har pratat lite om saken, men det behöver nog pratas mer.
Middagen den där speciella söndagen avslutades med att Karls pappa frågade övriga i familjen vad de kände.
- Min lillebror sade sådär tonårsaktigt att "Det skiter väl jag i", men han sade det på ett bra sätt. Han bryr sig nog inte så mycket och tycker att jag får vara som jag vill, säger Karl.
För Karl var det en befrielse att äntligen få berätta för familjen. Han tycker att det är skönt att hans pappa var så rak och tydlig med vad han tänkte och kände.
Veckan efteråt var det väl i och för sig ingen som pratade så mycket om saken, det var ganska tyst i familjen.

Berättade för killarna klassen
Inte långt efteråt berättade han också för killarna i klassen. Han tyckte att de också hade rätt att få veta. Det var lite nervöst. Rädslan att lämnas utanför, att inte få vara med i kamratskapen, fanns där.
En dag i omklädningsrummet efter träningen tog han mod till sig och sa som det var - att han är bög.
- De frågade massor av saker som "kollar du på oss i duschen" och sådant. Det är skönt när folk vågar prata öppet och skämta om saker, om de gör det på ett bra sätt. Humor är ett bra vapen, konstaterar han.
Människor som har fördomar mot homosexuella tycker han borde tänka på att bögar och flator är individer.
- Vi kan ju vara trevliga eller mindre trevliga personer, precis som alla andra.

Acceptansen viktig
Det har hänt att han blivit kallad "bögen", men det bryr han sig inte så mycket om. Det viktigaste är att hans nära och kära accepterar honom som han är.
Han vill ge ett råd till alla föräldrar:
- Tvinga inte ditt barn att dölja sitt rätta jag. Om du anar att din tonåring är homosexuell, ge små "hintar" om att du förstår och att det är okej. Då kanske de vågar berätta. Men ge honom eller henne tid, alla måste få ta det i sin egen takt.

En befrielse att "komma ut"

n n n När Karl var 15 år förälskade han sig i en kille för första gången. - Jag kunde inte släppa tanken, jag drömde om honom på nätterna, berättar han.

n n n När Karl var 15 år förälskade han sig i en kille för första gången.
- Jag kunde inte släppa tanken, jag drömde om honom på nätterna, berättar han.