Vem är Kornelia Waller Nilsson?
– En babblande katapult! ... Typ.
Kan du utveckla det?
– Jag är en väldigt extrovert person, jag säger vad jag tycker och tycker vad jag säger. I åttan skulle man skriva Boken om mig där man beskrev sin barndom och sin favoritmusik och så vidare. En förälder skulle skriva det sista kapitlet och min mamma skrev då: "Hon är snäll och omtänksam utan att vara en mopp och sopkvast åt någon annan". Jag vet inte om jag var det då, men det är så jag vill vara.
Vad är du intreserad av?
– Mat, kultur och politik i en hopblandad röra. Det är såna saker som får mig att bli engagerad och som fått det i många år. För mig handlar det om den lilla människans möjlighet till medbestämmande, från ett mikloperspektiv till ett makroperspektiv. Sambandet mellan de här sakerna och hur de hänger ihop tycker jag är intressant. I det lilla kan vi bestämma över det stora, när vi väljer mat och musik så formar vi politiken i samhället och vi påverkas i vår tur av den politik som finns.
Hur ser ditt liv ut?
– Just nu ser det jävligt bra ut. Jag gör det jag vill göra i mitt liv. Jag har bott i Luleå i fyra år och känner att jag har etablerat mig bra. Jag har många goda vänner omkring mig och känner mig omtyckt och behövd. Jag ska ha en konstutställning i november så just nu jobbar jag mycket med den och så arrangerar jag spelningar på Föreningstagan 7 och är trubadur, så jag håller på med musik och ritar och tjorvar och sånt och det finns ingen tid till annat. Jag har inte tid att se på tv. Jag vet inte riktigt vad jag håller på med men jag har alltid mycket att göra.
Vad gör dig arg?
– Orättvisor och skendemokratiskt handlande gör mig väldigt arg. När vi bjuds in till att vara med och bestämma men när det kommer till kritan så får vi inte vara med och bestämma ändå. När folk tar tolkningsföreträde för sånt de inte har med att göra. När politiker säger att de gör något för små kulturutövare – som de inte bett om.
Vad gör dig glad?
– Kramar, gratänger och ritjunta, det gör mig glad. Jag kanske bjuder hem några kompisar på middag, vi äter päronhalvor med choklad och sitter och ritar halva natten och lyssnar på jazz. De är de bästa kvällarna och de gör mig väldigt glad.
Hur ska en bra krönika vara?
– Medryckande och lite rolig men med en ton av allvar.
Du blev av med jobbet på grund av en karikatyr du ritat i somras, hur ser du på den händelsen nu i efterhand?
– Jag sa upp mig, för att det tog på alla beröringspunkter som jag blir arg på. Det var tråkigt att det behövde bli så men jag skulle inte ha gjort det annorlunda i dag. Det var bra det som blev, det blev en debatt om det som lyfte viktiga frågor nationellt och regionalt och då gör det inget att jag inte hade ett sommarjobb.
Vad inspirerar dig?
– Människor som går sin egen väg, som vågar säga ifrån och som inte följer konventioner utan kör sitt eget race. Sedan inspireras jag av filmer med söta djur. I dag såg jag en film med en apa som räddade sin kompis och då fick jag hopp om universum igen. Den norrbottniska kuklturen och naturen inspirerar mig, som en soluppgång bakom SSAB mot en rosa himmel och rökmoln som stiger upp som från Mordors krater.