Den 14 december 1861 skrev Kurirens första chefredaktör, August Cajanus, om ”kurirpiskan”. 150 år senare viner piskan fortfarande.
Kurirens 150-årsdag 14 december 2011 rycker allt närmare. Vi har under året satsat på en stor mängd aktiviteter för att fira och uppmärksamma vårt stolta jubileum. Snart startar Marianne Söderbergs stora artikelserie på ämnet – den får ni bara inte missa. I samma veva startar 24 Norrbotten tv-serien En tidnings historia, där Marianne och 24 Norrbotten-filmaren Jan-Olov Granqvist, på ett mycket intressant sätt skildrar Kurirens och Norrbottens historia. Norrbottens museums stora utställning med anledning av jubileet är också i slutfasen och kommer att öppnas i anslutning till jubileet.
Själv fascineras jag av Kurirens historia och mina företrädares idoga arbete med att bygga upp den journalistiska verksamhet som nu bedrivits i 150 år. Det första numret som utgavs 14 december 1861 dominerades av en avsiktsförklaring från tidningens förste chefredaktör, August Cajanus. Det var en mycket träffsäker och knivskarp deklaration över vilken journalistisk inriktning tidningen skulle ha och vad som skulle känneteckna den symboliska ”Kuriren”.
När man läser Cajanus avsiktsförklaring 150 år senare kan den visserligen uppfattas väl så högtravande och nästan komisk, men den fångar kärnan i journalistikens uppdrag väldig väl. Det avsnitt när Cajanus beskriver ”Kurirpiskan” är särskilt träffande:
”Äfven Norrbottenskuriren har sin kurirpiska. Rätthafveri och sjelfsvåld af den art, att den kränker det allmännas rätt kommer han att låta känna verkan af sin pisksnärt. Den som i fråga om samhällets angelägenheter och bästa icke tager skäl, då skäl gifvas, beder han hålla sig på vederbörligt afstånd.”
Kurirpiskan är en mycket bra symbol för den inriktning Kurirens journalistik haft, och fortfarande har. Kurirens journalister arbetar, då som nu, mot korruption, maktmissbruk och missbruk av allmänna medel. På uppdrag av våra läsare avslöjar vi missförhållanden och skandaler som andra vill dölja.
De senaste åren har storföretag som utnyttjar billig arbetskraft, Obol-bedragare, sextrakasserande läkare och mängder av andra som missbrukat allmänhetens förtroende fått känna på Kurirenpiskan. Det har säker svidit rejält i skinnet hos de ansvariga. Men Kurirpiskan viner inte för att straffa någon – det sköter förhoppningsvis våra domstolar – utan för allmänhetens rätt att känna till missförhållanden.
Med risk för att övervärdera journalistikens roll i ett samhälle vågar jag ändå påstå att den är central i varje demokrati. Utan en fungerande och fri journalistik finns ingen demokrati. Press, radio och tv kallas ibland för tredje statsmakten och den beskrivningen tycker jag väl beskriver vår roll och det ansvar som följer med vår makt.
Numera publicerar sig Kurirens/24 Norrbottens redaktion i fyra kanaler (tidning, tv, webb och Rix FM) dygnet runt. Det är naturligtvis en stor skillnad jämfört med 1861 då vi publicerade oss i en kanal (tidning) en gång per dygn. När det gäller den redaktionella inriktningen har dock väldigt lite förändrats. Kurirpiskan är lika aktuell nu som då.
Trevlig helg!