En sexåring som misshandlas av sina skolkamrater gång på gång. Angelägen nyhet eller kvällstidningslik sensationsiver? I onsdags berättade Kuriren om föräldrarna Marie Niska och Mikael Sandlunds desperation efter att deras sexårige son under lång tid misshandlats av skolkamrater. En desperation som lett till att de tagit beslutet att hålla sin son hemma från skolan. Signaturen Svempa har kontaktat mig via chatten på Kurirens hemsida och är kritisk till vår rapportering: "I dagens Kuriren känner jag olust av att ni drabbats av sensationsiver likt kvällstidningarna. Detta när ni på förstasidan med kraftig rubrik skriver ’6-årig pojke misshandlad’. Detta får en att tro att en riktig misshandel skett, men när man läser i tidningen så är det bara ett ’normalt’ skolärende utan något som helst allmänt nyhetsvärde. Liknande ärenden behandlas löpande i skolorna, och föräldrarna har inte alltid hela bilden varför sådant bara är skadligt att exponera på detta sätt." För det första hoppas jag att den här historien inte är "ett normalt skolärende". I så fall har det skett en tragisk utveckling i Luleås skolvärld. Till skillnad från Svempa anser jag att en misshandel är en misshandel - oavsett om det drabbar en vuxen eller ett barn, sker i krogmiljö eller på en skola. Faktum är att ett barn som misshandlas på en skola är att jämställa med en vuxen som misshandlas på sin arbetsplats. Självklart har upprepad misshandel av små barn i skolmiljö ett nyhetsvärde. Självklart är det av allmänintresse att berätta om att en sexåring inte kan gå i skola för att föräldrarna är rädda för att han skadas för livet om han går dit. Vi är inte ute efter att skapa sensation eller lägga skuld på enskilda skolbarn eller skolpersonal. Därför har vi inte ens berättat vilken klass eller skola det rör sig om. Den som dagligen läser Kuriren vet att vi inte sysslar med att skapa sensationer. Vi överväger noga varje publicering och försöker alltid göra allt vi kan för att undvika att enskilda människor skadas av det vi publicerar. Ibland är publicitetsskada oundviklig, men i de fall detta sker har vi noga övervägt alternativen innan vi publicerar. Jag hävdar inte att vi är ofelbara, under stark tidspress händer det naturligtvis att vi gör fel. Men det händer väldigt sällan och vi försöker alltid lära av misstagen. Vi gör dock aldrig fel medvetet och sysslar inte med att förvränga sanningen för att skapa sensation eller "sälja tidningar". Till sist vill jag bemöta det sista som Svempa tar upp i sitt inlägg. Som journalist har jag under årens lopp ofta stött på uppfattningen att publicitet är "till skada" för de inblandade och att sådana här ärenden mår bäst av att "hanteras internt". Min erfarenhet efter 20 år som journalist är precis tvärtom. Drabbade som kontaktar Kuriren och får berätta sin historia i tidningen vittnar gång efter annan om att artikeln starkt bidrog till att ansvariga tog dem på allvar och problemet fick en lösning. Det kallar jag samhällsnytta - kärnan i all seriös journalistik. Trevlig helg!
