Svenske journalisten Dawit Isaak har nu suttit fängslad i Eritrea i tio år - utan skäl och utan rättegång. Hade vi i Sverige agerat med samma flathet om Dawit var rågblond och hette Anders?
Det var den 23 september 2001 som journalisten Dawit Isaak fängslades i Asmara, Eritrea. Ingen har fått veta varför han greps eller på vilka grunder han sedan fängslades. Det enda vi vet är att han som svensk medborgare återvänt till Eritrea, och skrev om krav på yttrandefrihet i den oberoende tidningen Setit. Något som inte gillades av den styrande regimen i landet.
Dawit Isaak är svensk medborgare sedan 1992. Den stora frågan är i vilken grad hans dubbla medborgarskap, i Sverige och Eritrea, påverkat den svenska regeringens försök att få honom fri.
Hade Sverige, EU och FN agerat annorlunda om Dawit var rågblond, arbetade på en svensk dagstidning och hette Anders? Det är jag helt säker på.
DET TOG länge innan svenska myndigheter reagerade och försöken att få honom fri har länge dominerats av strategin "tyst diplomati". En strategi som inte haft någon framgång alls. Den flathet som Sverige visat i fallet Dawit Isaak är anmärkningsvärd.
Jag tror inte att diplomatin varit särskilt tyst om en svensk dagstidning förlorat en medarbetare i Eritrea. Den hade nog i stället varit väldigt högljudd, upprörd och målmedveten. EU och FN hade omedelbart agerat och idkat påtryckningar mot regimen i Eritrea.
övertygad om att svenska "Anders" snabbt hade blivit frisläppt och varit hemma hos sin familj i Sverige sedan länge. Så ser det inte ut för Dawit Isaaks fru Sofia Berhane med barnen Danait, Betlehem och Yoran, som förgäves har väntat i tio år på att maken och pappan ska komma hem till Göteborg.
Det är också på sin plats att idka lite självkritik. Det tog även ett tag för oss svenska medier att reagera, och agera, kraftfullt. Det är först de senaste fyra-fem åren som vi tydligt visat enad front och satt ordentlig press på den svenska regeringen och de internationella samfunden att agera. Även vi färgades nog tyvärr inledningsvis av Dawits dubbla medborgarskap och eritreanska ursprung.
Jag hoppas att kampen för Dawit Isaaks frigivande leder till ett engagemang för alla de journalister, oavsett nationalitet, som straffas för sin kamp för demokrati och rättvisa. Tyvärr är inte Isaaks fall på något sätt unikt. Över hela världen fängslas och dödas journalister som granskar och ifrågasätter makten. Det vi svenska journalister sysslar med dagligen är livsfarligt i stora delar av världen. Den yttrandefrihet vi svenskar ser som en självklarhet är en kamp för liv och död i världens alla diktaturer.
Trevlig helg