Kurirens policy stipulerar återhållsamhet i rapportering om falska hot. Hotet om massakern på Strömbackaskolan tidigare i veckan var dock så pass allvarligt och påverkade så många människor att publicering var nödvändig. Bombhot mot skolor i Norrbotten utförs med jämna mellanrum. Bakom hotet står oftast elever som av olika anledningar tycker att det är en bra idé att skolan töms och undervisningen avbryts under några timmar. Reaktionen blir en bekräftelse på att hotet gav effekt och kan sporra andra till att utföra samma sak. Som tidning vill vi undvika att spä på den uppmärksamheten och avstår därför oftast ifrån att beskriva den här typen av "tomma hot". I de flesta fallen väger det skälet tyngre än det allmänintresse som ett bombhot trots allt har. I måndags gjorde vi ett undantag ifrån vår policy. Strömbackaskolan utsattes för ett så pass allvarligt hot att det inte fanns något annat alternativ för oss än att publicera. En av skolans elever hade på internet hotat att gå in i skolan med ett hagelgevär, skjuta så "många som möjligt" och sedan ta sitt eget liv. Ett hot som formuleras på det här sättet är naturligtvis ingenting att ta lätt på. De senaste åren har flertalet skolmassakrer inträffat på skolor i Finland, Tyskland och USA, och experter har tidigare uttalat att det bara är en tidsfråga innan någonting liknande händer i Sverige. Allvaret i hotet, det stora allmänintresset och det stora antalet människor som direkt och indirekt berördes av hotet krävde helt enkelt publicitet. När Kurirens reporter och fotograf gav sig ut för att skildra händelsen visste ingen om hotet var falskt eller äkta. Först senare under kvällen stod det klart att en 16-årig elev på skolan hade erkänt att han stod bakom hotet som han själv betecknade som "ett skämt". Faran var över för den här gången. Det är lätt att konstatera att internet har förändrat mycket när det gäller möjligheten att torgföra hot och andra extrema idéer. Utan möjligheten att marknadsföra hotet hade den 16-årige skoleleven förmodligen aldrig uttalat det. Det finns dock fördelar med internet också. Polisen hade förmodligen haft avsevärt svårare att fånga in 16-åringen om han ringt från en telefonkiosk. Det mesta på internet går att spåra och i just det här fallet var det sannolikt många av 16-åringens skolkompisar som kunde identifiera att det var just han som stod bakom hotet. Som tidning vill vi naturligtvis inte bli ett marknadsföringsinstrument för människor som söker uppmärksamhet och har ett behov av att få en reaktion på en kriminell handling. Därför är vi återhållsamma. Samtidigt har vi en skyldighet mot våra läsare att skildra stora händelser av allmänintresse. Det här är en redaktionell balansakt som måste bedömas från fall till fall. Till sist gläds jag över att ännu en av våra medarbetare prisats för sina insatser. Den här gången var det mångårige Kurirenfotografen Roland S. Lundström som vann förstapris i tävlingen Årets Lantbruksbild, som arrangeras av Föreningen Skogs- och Lantbruksjournalister. Under 2000-talet har priserna regnat över Kurirens duktiga journalister: 2004 vann Katarina Karlsson Stora journalistpriset, 2006 tilldelades tidningen Svenskt Djurskyddsstipendium, 2007 vann Malin Öhrlund och Torkel Omnell Grävande journalisters prestigefyllda pris Guldspaden och 2007 erhöll Marianne Söderberg Norrbottensakademiens Skum-pris. Trevlig helg
