Ehnboms enspaltare: Johansson skyller ifrån sig

En släkting till en Obolmedarbetare ska ha stulit drygt 65 miljoner kronor från Obol, däribland Johanssons egen förmögenhet. 65 miljoner kronor är borta, men Johansson har inte polisanmält stölden. Jag är för trött för att orka polisanmäla honom. Nu måste ni ta över och fortsätta gräva, säger Johansson till journalisterna Björn Tunbäck och Anna Jaktén. Johansson försöker övertyga om att han och Obol bestulits på 65 miljoner kronor. Han har energin att ägna flera dagar åt att ta emot svenska journalister på Sicilien och förse dem med underlag. Men han orkar inte polisanmäla en person som ska ha stulit 65 miljoner kronor. Bo Johansson lanserar hela tiden nya historier och förklaringsmodeller. Så sent som i oktober 2007 publicerade Aftonbladet en artikel där journalisten lyssnar på ett telefonsamtal där Dundee securities bekräftar för Bo Johansson att Obol har närmare 50 miljoner kronor på ett konto i Kanada. Johansson garanterade då att alla investerare skulle få tillbaka sina pengar så fort det var möjligt. Ett tomt löfte, skulle det visa sig. Johanssons påstådda flykt undan en icke namngiven rysk gangster råkade uppenbarligen sammanfalla med Kurirens Obol-avslöjande 2 december 2006. Precis samtidigt som Obol-fasaden sprack och alla ville ha tillbaka de pengar som satsats i Obol blev tydligen hotbilden så stark så att Johansson tvingades fly från alltihop. Precis samtidigt som gangstern jagade Johansson på flykt stod det klart att släktingen påstås ha stulit pengarna. Någon annan förklaring kan inte finnas till att Obol inte tidigare upplyst kunderna om att pengarna saknas. Först 1,5 år efter avslöjandet väljer Johansson att träda fram och berätta sin "sanning" i TV och radio. Det tycker jag säger allt om seriositeten och trovärdigheten hos en person som tidigare uppgett att Obol förvaltat 250 miljoner kronor bara i Norrbotten, men nu hävdar att det rör sig 30-40 miljoner kronor som saknas. Johansson berättar först i TV-inslaget att han lever under mordhot och att han är rädd. Senare i intervjun berättar att han rör sig i sådana kretsar och med sådana människor att han blivit van och inte alls är rädd. Ingen följdfråga om vilka kretsar han rör sig i och varför han omger sig med sådana människor ställs av reportern. Faktum är att Bo Johansson under hela intervjun inte lyckas besvara några frågor. Han lyckas bara väcka fler. Det viktiga att komma ihåg är att Bo Johansson är misstänkt för brott och i dagarna förhörts av Ekobrottsmyndigheten. Hans uttalanden i TV och radio ska ses mot den bakgrunden. Johansson har allt att förlora på att någonting ofördelaktigt kommer fram. Bo Johanssons strategi under hela Obol-tiden var att knyta kontakter med nyckelpersoner, övertyga dem om Obol storhet och sedan utnyttja dem för att öka bolagets legitimitet och därigenom få fler kunder att satsa miljoner i skandalbolaget. Johansson använde samma taktik mot medierna och man behöver inte leta så långt bakåt i tiden för att hitta hyllningsartiklar och krönikor i en annan länstidning. När det var som värst fick Luleå hockeys förra klubbledning med Johan Strömwall i spetsen klä skott för att föreningen inte tog emot pengarna från den internationellt framgångsrike finansmannen och välgöraren Bo Johansson. Jag hade hoppats att även min egen bransch hade lärt sig något av det som hänt. Den senaste tidens publicitet kring Johanssons utspel och publicerandet av utdrag ur hans nya bok Onda ögat tyder på att minnet är kort och den journalistiska kompetensen under all kritik. Historien upprepar sig. Av en osannolik slump har Johansson försett utvalda journalister med sin nya bok samtidigt som han träder fram i rikssänd TV och radio. Av en lika osannolik slump verkar boken handla om samma sak som intervjuerna. Det handlar hela tiden om att skylla ifrån sig och lägga skulden på andra. Kuriren verkar vara den enda tidningen som inte försetts med ett exemplar av boken. Det kan ha ett samband med att Johansson i boken verkar spy sin galla över våra journalister och de uppgifter i Kuriren som gjorde att Obol-bubblan sprack. Det kan också ha att göra med att Johansson vet att vi inte skulle publicera en rad där han oemotsagd får presentera sin version av händelseförloppet. Andra mediers ansvariga utgivare har inte varit lika nogräknade och det tycker jag är tragiskt. När Johansson i TV berättar att han tycker synd om de som förlorat pengar och att han jobbat hårt för att få tillbaka dem är det ett hån mot alla som förlorat sina pengar i bolaget. När delar av Johanssons bok publiceras blir effekten densamma. Hans version publiceras oemotsagd och Johansson tillåts i litterär form kritisera personer som inte kan bemöta påståendena. Trots sin minst sagt prekära situation har Johansson de senaste dagarna lyckats få en närmast osannolikt omfattande publicitet kring sin nya bok och sin egen förklaring till varför alla miljoner är borta. De utvalda journalisterna har varit så uppspelta över att just de har valts ut att de publicerat eller återgett delar av boken redan innan den getts ut. Utdrag har dessutom publicerats utan någon journalistisk bearbetning eller förklaring till läsarna. Kuriren har sedan hösten 2006 velat genomföra en intervju med Bo Johansson. Han har alltid avböjt eller helt enkelt inte gått att nå. Att han själv väljer ut vilka han vill framträda hos borde vara en varningsklocka för andra medier. Johansson har till och med lyckats med konststycket att få journalisterna att gå med på att inte låta någon annan läsa boken i sin helhet. I veckan blev jag kontaktad av en annan nyhetsredaktion som ville ha min kommentar till att Johansson i boken attackerar Kurirens journalister. Mitt svar var att jag omöjligt kunde kommentera någonting jag inte läst. Då fick jag veta att redaktionen genom ett sekretessavtal gått med på att inte släppa hela bokens innehåll till någon annan. Av det jag kunnat läsa mig till i andra medier påstår Johansson att en av Kurirens journalister är köpt av en spelaragent, som velat hämnas på Johansson. Ett fullständigt befängt påstående som säger allt om Johanssons desperata situation. Han kan inte bemöta våra faktauppgifter utan väljer att slänga ur sig vilda anklagelser. Den spelaragent som Johansson syftar på är, förutom Johansson själv, en av de som drabbats absolut hårdast av Kurirens publicitet. Inget annat medium har hårdare granskat agentens samarbete med Johansson än Kuriren. Att påstå att det finns ett samarbete mellan journalister och agenten är en mycket grav anklagelse och direkt löjeväckande om man läst vad som skrivits i Kuriren. Bo Johansson har naturligtvis noga planerat strategin för sitt utspel. Till stora delar har journalisterna svalt betet. Han fick sändningstid i riksmedia och lokalmedia, han fick publicitet för sin bok och han har lyckats att åtminstone så ett frö hos vissa att han är helt oskyldig till allt som hänt. Jag kan i alla fall konstatera att läsarna på Kuriren.nu inte anser att han är trovärdig. 90 procent av cirka 1.500 hade i går svarat nej på frågan Tror du på Bo Johanssons version? Jag vill passa på att önska alla en trevlig sommar. Inom kort går jag på semester och återkommer med min krönika i augusti.

Ehnboms enspaltare: Johansson skyller ifrån sig - och duperar medierna