Risken är överhängande att Sverige på söndag får ett främlingsfientligt riksdagsparti. Sverigedemokraterna kan till och med bli tredje största parti. Hur har det kunnat bli så? På söndag avgörs vem eller vilka som ska styra Sverige de närmaste fyra åren. Den viktigaste frågan är enligt mig inte vem som vinner valet - utan om Sverigedemokraterna ska få flytta in i det politiska finrummet, riksdagen. De senaste opinionsmätningarna visar att partiet med stor sannolikhet tar sig över fyraprocentsspärren. I den senaste mätningen från Synovate var SD till och med Sveriges tredje största parti, efter Moderaterna och Socialdemokraterna. Frågan som måste ställas är: hur kan en så stor andel av svenska folket anse att Sverige ska styras av ett så uppenbart främlingsfientligt parti? Det finns nog inte bara ett svar på den frågan. Det viktigaste skälet anser jag är de etablerade partierna oförmåga att hantera invandrings- och integrationspolitiken. De har stuckit ner huvudet i sanden och inte vågat, velat eller kunnat ta debatten med Sverigedemokraterna i den här frågan. De etablerade partiernas oförmåga och ovilja har lämnat fältet öppet för SD, som naturligtvis använt utanförskapet som politisk dopning. Ett av de viktigaste skälen till partiets framgång är martyrskapet. De framställer sig som ett parti som mobbas av etablissemanget för sina obekväma åsikter och menar att de står för en sanning som ingen törs eller vill berätta. Partiet gör sig därmed till språkrör för och får sympati hos alla svenskar som känner sig utstötta och som uppfattar att samhället inte gör någonting för att hjälpa just dem. Min egen uppfattning är att främlingsfientlighet, okunskap och unkna värderingar frodas i de slutna rummen. Åsikter som bara tillåts komma fram i slutna sällskap och bland redan frälsta kan inte bemötas och riskerar att växa sig starkare i känslan av utanförskap. Massmedierna har också en roll i partiets framgångar. Senaste exemplet är TV4:s hantering av SD:s valfilm, där äldrevård ställs mot invandring på ett mycket försåtligt sätt. TV4 valde först att stoppa filmen helt och hållet, vilket fick enorm uppmärksamhet och ledde till flera hundratusen visningar av filmen på internet. Än en gång stoppades SD av "etablissemanget" och fick därmed ytterligare sympatier och draghjälp. Sedan tilläts delar av filmen, och delar togs bort åtföljda av skylten "censurerad av TV 4". Återigen en propagandaseger för SD. Personligen tror jag inte alls att Sverigedemokraternas vädjan till våra lägsta instinkter kommer att vinna framgång om de lyfts fram och exponeras. Vår redaktionella strategi har länge varit att det finns en demokratisk vinst i att intervjua och kritiska granska Sverigedemokraterna. Att bannlysa dem från spalterna är fel metod - vi ska tvärtom exponera partiet och visa vad de verkligen står för. Då klarar de sig inte längre med att kasta ur sig grova förenklingar och spä på fördomar med svepande påståenden och halvsanningar. Min övertygelse är att Sverigedemokraterna måste behandlas utifrån grundläggande demokratiska principer. Det fria ordet fungerar så finurligt att det i det långa loppet effektivt exponerar det inskränkta och primitiva. Trevlig helg!
