Ehnboms enspaltare: Folkstorm om dålig snöröjning
Veckans folkstorm (eller kanske snöstorm) i Kuriren startade i måndags, när en bil fick sladd på en spårig, oplogad väg och rammade en busskur i Notviken i Luleå. Människorna som stod vid busskuren hade änglavakt och samtliga klarade sig utan allvarligare skador.
LLT:s tjänst, var mycket kritisk och menade att snöröjningen aldrig varit sämre. "Snöröjningen är en katastrof på alla de mindre vägarna inom stan. Det har aldrig varit så dåligt som det är nu. Jag garanterar att om du lägger en linjal eller planka över vägen som ska du se att det är 20-25 centimeter djupa spår. Det är näst intill omöjligt att köra på sådana vägar. Det är mycket svårt att bemästra bilen när det är så spårigt", sade han. När Kuriren sedan öppnade slussarna för debatt om snöröjningen på webben blev vi överösta med missnöjda läsare. 166 inlägg vittnade om att frågan engagerar. Mängder med läsare hade egna historier som alla visade samma sak: snöröjningen är under all kritik. Min egen högst personliga tolkning av reaktionerna är att norrbottningen i gemen har fått nog av misskötta vägar. Den uppenbara försämringen av både väghållningen sommartid och snöröjningen i norra Sverige de senaste fem åren är en fråga som upprör väldigt många. Förklaringen till de starka känslorna är nog ganska enkel. Om man är bosatt i Norrbotten är man beredd på att vara beroende av bilen på grund av de långa avstånden. Vi norrbottningar kan acceptera kalla vintrar med mycket snö, men vi räknar med att kunna ta oss fram på vägarna ändå. När vägarna knappt är farbara väcks den norrbottniska vreden. Jag förstår de kraftiga reaktionerna. Undermåliga vägar är ett effektivt sätt att utarma norra Sverige. I det stora perspektivet är bra vägar är en förutsättning för snabba och effektiva transporter, både för människor och för gods, i ett län där de långa avstånden annars är ett hinder. I det mindre perspektivet är det naturligtvis inte bra att det i det inte ens i de stora tätorterna snöröjs så att vägarna är trafiksäkra. Flera gånger den här vintern har jag kört bil i centrala Luleå och verkligen funderat över om det är dåligt plogad skogsbilväg jag befinner mig på - så dåligt har det varit. Fortsätter det så här måste alla norrbottningar inhandla en miljöfarlig, fyrhjulsdriven stadsjeep för att överhuvudtaget kunna ta sig fram. Min uppfattning är att dåliga vägar är dåligt för näringslivet och människorna i Norrbotten. Därför är det ett sundhetstecken att norrbottningarna reagerar och kräver bättring av de politikerna och tjänstemän som ansvarar för väghållningen. Till sist vill jag berätta om vi på måndag startar en ny artikelserie med namnet Närkontakt Norrbotten. Här ska vi skildra det myller av satsningar och positiva initiativ som sker i Norrbotten under lågkonjunkturen. Mitt i alla rapporter om nedskärningar, nedläggningar, konkurser och varsel behövs en motvikt som skildrar ett Norrbotten som bryter mönstret - mot alla odds. För första gången är Norrbotten den högvarviga motorn när övriga Sverige går på knä i lågkonjunkturens spår. Det ska vi skildra i Närkontakt Norrbotten. Trevlig helg!
Så jobbar vi med nyheter