Efter 25 år på flykt är Luleå ?hemma?

En torsdag eftermiddag i oktober har vi stämt möte med Azizmorad Mohammadi, i vad som sedan december i fjol är hans första -riktiga bostad på 25 år. Hans nya hem ligger på Hertsön i Luleå, ett ställe han förut inte ens visste existerade på jordklotet. Det är dottern Fawzia som öppnar -dörren. Hon verkar så ung att vi undrar om det -kanske är hans barnbarn. Det är det inte. Fawzia har gift sig och ska snart flytta från Luleå och sin pappa, söderut i Sverige. En bit bakom henne står Azizmorad själv. Han berättar senare att han har satt sju -döttrar och tre söner till världen. Det är lätt att känna igen Azizmorad. Han ser faktiskt på pricken ut som när vi först såg honom på kolonilotten ute på Hertsön. Han är lika vänlig i blicken även om den gömmer sig lite bakom hans tjockbågade svarta -glasögon. Han har mörk kavaj, och till och med samma stickade mössa på -huvudet. Det är via Invandrarservice i Luleå som vi etablerat kontakt med honom. Vi har tolk med oss. Litet av en kändis  ? Välkomna, välkomna in, visar oss -Azizmorad med handen. Sedan är vi alla lite osäkra över hur vi ska placera oss i de två fåtöljerna och soffan inne i vardagsrummet vars golv helt och hållet täcks av en grann, lysande röd matta. I -hallen hänger en stor spegel med en glänsande ram i lika klarröd färg. Vi får välja sittplats. Det är egentligen väldigt gott om utrymme, för att sitta och umgås för oss fem personer. Allt eftersom tiden går den här eftermiddagen hos Azizmorad kommer dock fler och fler i familjen till lägenheten. Till slut är -faktiskt hela soffan proppfull. En äldre kvinna väljer att sätta sig bekvämt i -skräddarställning på den röda, mjuka -mattan på golvet. Från fåtöljen där Azizmorad sitter framåt-lutad, berättar han, att jo, han har faktiskt blivit lite av en kändis ute på Hertsön efter att han var med i Kuriren för en månad sedan, och han verkar inte ha något emot det.  ? När jag skulle på vårdcentralen senast var det många som hälsade och kände igen mig från tidningen. Jag förstod ingenting av vad de sade till mig men de log och var -vänliga. Fast jag undrar förstås varför ni skulle ha bild på mig, en gammal man, i -tidningen, berättar han. Läsarna hörde av sig Kanske minns ni artikeln med Azizmorad i Kuriren i slutet av september. Vi hade åkt ut till kolonilotterna på Hertsön. Tanken var att vi skulle fånga hösten med färggranna grönsaksskördar. Men vi kom försent. Koloni-lotternas trädgårdsland hade skördats för länge sedan och övergivits för vintern. Men inte riktigt av alla skulle det visa sig. Där ute i höstblåsten mitt bland alla små röda kolonistugor fanns faktiskt en man, en gammal man som fortfarande arbetade med sin hacka i jorden. Han gjorde ett så speciellt intryck på oss där han stod lätt böjd över sin jord, i yvig vit mustasch, svart luva och -stilig kavaj, att vi gick fram till honom. Tyvärr -kunde vi inte göra oss förstådda med -varandra. En kvinna där ute berättade sedan att den gamle mannen hade dikat sin jord utan verktyg. Hon var imponerad av honom men kände inte till hans namn. Vi lyckades i alla fall få reda på vad han hette. Bilden på honom i trädgårdslandet och den korta texten i Kuriren om vårt möte, fick mängder av läsare att höra av sig per telefon, mail och till och med att uppsöka Kuriren. De ville veta mer om den gamle mannen. En kvinna ringde till och med och ville ge -honom trädgårdsredskap. Imponerande odlingskunskaper Nu sitter vi hemma i Azizmorad Mohammadis vardagsrum, där färggranna tygblommor smyckar ett prydnadsskåp och en bit av -väggen. Blommor är väl det vackraste som finns, tycker någon av hans släktingar i -soffan. På bordet framför soffan står en skål med frukter och hans dotter Fawzia bär, efter vår förfrågan, in två slags rotfrukter som han -odlat i landet ute på Hertsön. Den ena -är en rödbeta, den andra heter ?schalgam? på persiska. Tolken försöker hitta motsvarande ord på svenska i ett tjockt och tungt lexikon som Fawzia snabbt tar fram, men det är ett lexikon på svensk-persiska, så det löser inte problemet. Slutsatsen så här i efterhand är att den ljusa rotfrukten bör vara en sockerbeta eftersom det går att tillverka socker av den. Han har även odlat olika grönsaker och bönor och fortfarande i oktober växer grönsaker i hans land. På kolonilotten har folk imponerats av hans odlingskunskap. Det glädjer honom att höra det och han förklarar att det inte är så konstigt att han kan skörda bra. Azizmorad var bonde hemma i Iran. Han hade djur, får och lamm, stora odlingar och god ekonomi. Han ägde ett stort hus med två våningar, tills han var drygt 50 år. Sedan förändrades hans liv totalt. Tvingades på flykt  ? Det var jättefint på den tiden. Då var jag en ung man och hade inte så vitt hår och skägg som nu. Jag odlade majsplantor som var så här höga och så här stora, måttar han stolt med -handen. Den iranska revolution 1978-1979 började som ett uppror bland socialister, liberaler och islamister mot den allt mer -impopuläre -Shahen Reza Pahlavi och hans föföljelse av oppositionella med hjälp av säkerhetspolisen SAVAK. Shahen anklagades även för att många människor dödades i samband med demonstrationen 8 september 1978, den så kallade svarta fredagen. Revolutionen leddes till slut enbart av -Hizbollah (Guds -parti). Hizbollah förbjöd alla andra partier, ett efter ett och Shahen Reza Pahlavi störtades. -Diktatorn Ayatollah Khomeini övertog -makten och skapade islamska republiken. Kurderna ställde krav på ett demokratiskt Iran och på ett självständigt Kurdistan. Det var oförenligt med Ayatollah Khomeinis -styre. Han proklamerade då heligt krig mot de kurdiska områdena. Det blev stridigheter även i byn där -Azizmorad bodde med sin familj. De är -iranska kurder och tvingades fly. Deras fina hus bombades sönder. Hela byn förstördes. En av Azizmorads söner dog i stridig-heter. Först bodde familjen i ett flyktingläger i Irak, i 23 år. Det var ont om mat. De byggde bostadshus av lera. Det fanns inga bekvämligheter.  ? När det blev krig i Irak, när USA gick in i Irak, tvingades vi fly från det här flyktinglägret. Det blev oroligheter mellan araber och kurder. Vi rymde till ett ingenmansland mellan Jordanien och Irak. Sakta, sakta kom mer och mer folk dit som flytt lägret i Irak. I det lägret hade folk det än svårare. De bodde i tält, en gång i veckan kördes vatten till lägret men det var smutsigt och många blev sjuka. Det var besvärligt med sand-stormar och överfall. För att barnen skulle få skolgång drev de egen skola och barnen fick öva sig att skriva på kartongbitar. Vädjan från UNHCR UNHCR vädjade så till omvärlden att ta emot de kurdiska flyktingarna från detta ingenmansland. Sverige beslutade sig för att ta emot -300 flyktingar som alla redan hade nära släktingar i Sverige. 50 av dem hade släktingar boende i Luleå.  ? I december i år har jag varit tolv månader i Sverige. Jag är så glad att jag har en odling att gå till, det känns bra. Jag är noga med att ta bort allt ogräs så att bara det som är av värde ska kunna växa. Men jag arbetar -annorlunda med jorden här, jag arbetar med händerna. Hemma i Iran hade jag jordbruksverktyg, -berättar Azizmorad. Fawzia kommer ut ur köket med en bricka med små tekoppar.  ? Nej, det är inte jag som gjort te, ler -Azizmorad. Han har tidigare berättat att te är det enda han kan tillaga. Han får hjälp av sina två döttrar med matlagningen men snart flyttar Fawzia, till den man hon gift sig med. Hon tycker att det är bra att kvinnor i Sverige kan gå ner ensamma och handla i centrum om de vill, och det är bra att mannen och -kvinnan i Sverige delar lika på alla sysslor i -hemmet. Det har hon i alla fall fått lära sig på SFI, (svenska för -invandrare). Den bilden av -Sverige gillar hon. Tidigare kunde männen sitta och se på TV medan de ir