Kungen av eurodisco och numera också kulturambassadör för Luleå.<BR>Det senare är kanske ett lite luddigare epitet än det förra.<BR>Men att han var ett av Luleåkalasets stora dragplåster stod klart när tusentals människor tryckte sig mot norra hamnen vid midnatt i lördags.<BR>Även om han de senaste tio åren varit en av våra mest omtyckta artister har det ändå ansetts ?fult? att gilla E-type. <BR>Hans sexiga dansare, enformigheten i låtarna och hans fladdrande, omoderna hår blir ofta avfärdade av kulturellt korrekta förståsigpåare.<BR>Kanske var det denna ?orättvisa? han ville illustrera genom att använda två stora löpsedlar, med häcklande rubriker från recensioner där han blivit sågad, att pryda scenen med.<BR>Men det skreks, dansades och jublades rejält när E-type hoppade ut på scenen som skjuten ur en kanon och rev av schlagerfestivalbidraget Paradise.<BR>Därefter smattrade hitsen vidare med låtar som Russian Lullaby, Life och Hold your horses. Dessa framfördes under ständiga explosioner från scenen, eldar som blossade upp från ingenstans och en headbangande Martin Eriksson som någonstans kanske längtade tillbaka till ett svunnet hårdrocksliv.<BR>Man köper inte showen med hull och hår och något som kan liknas med gåshud infann sig definitivt inte. <BR>Inte förrän E-type bjöd på I just wanna be with you, kom känslan av att något bröt av mot de ganska förutsägbara utspelen på scenen. <BR>Antydan till reggae-toner, text som sjungs på ett visst sätt, ja, här fanns det definitivt något nytt.<BR>Jag skulle bli förvånad om någon av de många åskådarna saknade något när de åter begav sig mot öltälten efter spelningen. <BR>Vi fick vad vi ville ha, varken mer eller mindre. <BR>Ändå måste man konstatera att E-type, alla sina hits till trots, inte utvecklats särskilt mycket sedan jag såg honom spela 1995. Och för en artist, vilken det än är, måste det ju vara rätt trist.<BR>
