Drömmen om Svartöstan blev sann

Redan som tonåring visste Ulrika att det var i Svartöstan hon ville bo och när hon fick nys om att kommunen skulle sälja tomter i bostadsområdet skyndade hon sig att ställa sig i kommunens kö. Tomten har sedan i några års tid fått vara hennes egen jättekolonilott tills det rätta tillfället att bygga drömhuset kom. Efter en hektiskt bygghöst kunde hon flytta in med sin familj i januari i år. Drömmen om ett eget hus i Svartöstan har blivit sann. Alldeles intill gatan står det grå 1 3/4-planshuset på Laxgatan i Svartöstan. Precis som byggreglerna föreskriver har det också tidstypiska fönster och liggande panel. Det var just den gammaldags stilen på husen som Ulrika Nilsson Kuoljok föll för när hon  i tonåren övningskörde i bostadsområdet. ? Redan då bestämde jag att det var i Svartöstan jag skulle bo, det var så mysigt med alla gamla hus och jag hade tidigt en idé om att bo i en egen villa just här, berättar Ulrika, som själv växte upp i Sunderbyn. Genom ungdomsåren har hon därför samlat på sig saker till det framtida huset. Redan i hallen möts man av en vägg som tapetserats med gamla nummer av tidningen Norrskensflamman ?dem ropade jag in på loppis för längesen just för det ändamålet?, och i ett av badrummen står ett gammalt, stort och tungt gjutjärnsbadkar på tassar som Ulrika med mycket möda och besvär fraktat, med bland annat turistbåt, från Saltoluokta fjällstation. Efter flera års kringflackande tillvaro med arbete inom turistnäringen på olika fjällorter skaffade hon sig för tio år sedan sitt första fasta boende i en hyreslägenhet på Laxgatan. Ulrika berättar att området inte alls var lika populärt då som nu, det var därmed inga problem att få hyreslägenhet. När hon för fem, sex år sedan fick höra talas om att kommunen planerade att sälja några tomter i just Svartöstan skyndade sig Ulrika att ställa sig i tomtkö, men hyste inga större förhoppningar om att med sin korta kötid få en tomt. ? I första omgången släpptes fyra tomter och till min stora glädje fick jag precis den tomt jag ville ha! Den som fanns tvärs över gatan från min hyreslägenhet, berättar Ulrika. Hittade ett fint hus Nu hade hon sin tomt, några direkta byggplaner fanns dock inte just då utan tomten fick bli hennes egen kombinerade jätteparkering för de gamla raggarbilar hon också är mycket intresserad av, och en kolonilott där hon hade trädgårdsmöbler och satte upp partytält för sommarens olika fester. Det var ingen brådska med husbygget, men förra vintern tyckte Ulrikas sambo Kent att det kunde vara dags att förverkliga hennes gamla dröm. Till att börja med funderade de på att köpa ett gammalt hus och flytta det till tomten. ? Vi hittade ett fint hus, som var ganska nytt, men byggt i gammal stil. Men att flytta det i helt skick från Pello skulle inte alls bli billigt, visade det sig, därför skippade vi husflyttplanerna helt. I samma veva byggde en annan familj i Svartöstan ett hus som Ulrika genast fastnade för exteriört. ? Vi gick husesyn i nybygget och åkte sedan raka spåret hem till vårt nyinköpta rutblock. Vi ville ha ett likadant hus, fast större, och med en öppen planlösning. Jag har alltid önskat mig ett stort kök och stora badrum. En klädkammare ville jag ha ? vita standardgarderober är så fula. Sådär resonerade vi och när vi fått ihop vår första skiss skickade vi den till stadsbyggnadskontoret, berättar Ulrika och tillägger att de säkert skakade på huvudet åt parets knapphändiga ritningar. Hon berättar att stadsbyggnadskontorets tjänstemän som följt husbygget varit imponerade över slutresultatet. Bygglov godkänt Bygglovet blev godkänt och i september var det dags att gjuta plattan. Utan att Ulrika knappt förstått vad som stod på var de i full färd med att bygga hus. ? Jag kan inte påstå att det var sådär jättegenomtänkt, det var ju inte så att jag gick och tittade på en massa olika hus, jag skickade inte ens efter huskataloger, skrattar hon. Ändå blev huset precis allt det Ulrika drömt om. Kanske för att hon så länge burit med sig bilden av hur det framtida huset skulle se ut, men framför allt tack vare engagerade och duktiga hantverkare, menar Ulrika: ? Man kan säga att de har tänkt åt mig, på så vis har jag sluppit massor av misstag. Ulrika och Kent har nämligen låtit bygga sitt hus i lösvirke och helt i egen regi. Endast tre hantverkare, som också är vänner till familjen, har anlitats under arbetets gång. I övrigt är det Ulrikas pappa, som under byggtiden bott i en husvagn på tomten, och Kent som stått för grovjobbet. ? De är händiga trots att ingen av dem är hantverkare. Men det hade aldrig gått utan kompisen och snickaren Patrik Tjärnberg. Det är han som varit spindeln i nätet. Det har överhuvudtaget varit ett otroligt glatt gäng som jobbat tillsammans ?  elektrikern Olov Bergman och målaren Ulf Andersson har tillsammans med pappa och Kent haft riktigt roligt under arbetets gång. Själv har jag bara bidragit med en påse bullar då och då, säger Ulrika. Strax innan byggstart föddes parets gemensamma dotter Ella, varför Ulrika var fullt upptagen med amning och bebisskötsel under den första byggtiden. ? Inte hade jag tid eller ork att springa runt i en massa affärer och välja inredning, säger hon och berättar att även här var hantverkargänget henne behjälplig: ? De röstade fram den svartvita blomtapeten som är fondvägg i vardagsrummet. Och det blev ju jättebra, tycker Ulrika som annars har en förkärlek för dödskallar, vilket märks här och var i inredningen. I badrummet sitter dödskallekrokar, och i vardagsrummet finns såväl en hemmagjord mobil med dödskallar som en jättedödskalle uppmålad på väggen. Ulrika med familj har bott i huset i snart tre månader och fortfarande är det en njutning för Ulrika att se sig omkring i sitt nya hem: ? Det bästa med huset är den öppna planlösningen i kök och vardagsrum. Och känslan av att det här är mitt eget hus är svår att slå.

Drömmen om Svartöstan blev sann

Det gråfärgade huset på Laxgatan i Svartöstan ser ut att ha stått där i årtionden, så väl smälter det nybyggda huset in bland den gamla bebyggelsen. Och det är precis det som är tanken med Ulrika Nilsson Kuoljoks villa.