Drömmen om hästgården

Anette Henriksson har varit en inbiten hästtjej ända sedan hon kunde säga ordet ?häst?. Lika länge har hon burit på drömmen om att få dela sin vardag med djuren. Efter att hon haft sin halvblodsvallack inhyrd hos andra i 21 år har Anettes dröm gått i uppfyllelse. För ett halvår sedan sålde familjen sin villa på Bredviken i Luleå och flyttade till hästgården på Näset i Rutvik. När den slingriga byavägen tar slut är man framme hos Anette och Peter med barnen Elvira och Oliver. Det gula huset ramas in av en klassisk ladugårdslänga med stall och två hagar där familjens fyra hästar står. Bakom stallet tar skogen vid och där finns enligt Anette alldeles fantastiska ridvägar. Från fönstret i familjens stora kök har man utsikt över hagarna, det är också där Anette har sin favoritplats vid frukostbordet. ? När jag sitter med min kaffekopp och ser hästarna i hagen, eller när jag leder ut dem från stallet över gårdsplanen känns det fortfarande overkligt. Är det verkligen sant att min dröm gått i uppfyllelse? Anette ler med hela ansiktet när hon berättar om sitt nya liv som ännu känns för bra för att vara sant. Rädd för hästar Även om familjen redan för flera år sedan sneglade på hästgårdar var Peter från början skeptisk till idén, ja, han var rentav rädd för hästar trots att Anette haft sin Pasqnelle i 21 år. Men det lilla huset på Bredviken började med sina 97 kvadrat att kännas trångt, det var både dyrt och besvärligt att åka fram och tillbaka till hyresstallet för att sköta hästarna och även Peters motorintresse pockade på ett större utrymme. Kanske skulle livet på landet ändå vara något? Peter är själv uppvuxen på landsbygden, i Tornedalen, till skillnad från Anette som inte alls hade erfarenhet av lantliv. För henne var det hästintresset ? det hon burit med sig sedan barnsben och som nu dottern Elvira också anammat ? som var drivande. Letade rymlig gård Familjen började se sig om efter en rymlig gård i byarna runt Luleå. Men det visade sig att det fanns många andra som också ville köpa en hästgård. Till och med en annan familj från samma bostadsområde i stan sökte efter en liknande gård, plötsligt kändes det som att ?alla? ville ut på landet. Peter berättar att det till vissa visningar kom upp till 60 familjer. Att gården på Näset skulle bli till salu fick de dock reda på av en slump, då de varit och tittat på en annan gård i byn. Tack vare förhandstipset kunde Anette och Peter i lugn och ro se sig omkring på Näset innan den stora rusningen kom. Gav upp i budgivningen När budgivningen tog vid hängde Anette och Peter på länge, flera 100.000 kronor över vad de egentligen satt som maxgräns. När andra intressenter bara fortsatte att bjuda över dem gav de upp. <IMG width=155 height=247 alt="" hspace=6 src="http://www.kuriren.nu/dokument/Tidning/bilderfebruari2006/hv28hastgard4.jpg" align=left vspace=6 border=0>? Därför blev vi så paffa när säljaren själv efter några dagar ringde upp oss och frågade om vårt bud stod kvar. När vi plötsligt hade chansen att köpa stället började vi vackla. Familjen diskuterade saken hit och dit. Det var ett stort steg att ta, det handlade om ett helt nytt sätt att leva och nu var de väldigt nära målet, nästan farligt nära. ? Men vi kom fram till att det är ?nu eller aldrig?. Vi stod vid ett vägskäl och valde att pröva något nytt. I samband med att familjen bestämde sig för att satsa på en hästgård köptes ytterligare en häst, dottern Elvira skulle få en egen ponny att rida på och tävla med. Hon har, precis som sin mamma, ridit sedan hon var riktigt liten. ? Från tio månaders ålder har hon suttit framför mig på hästen och efter fyra års ålder började Elvira rida själv, myser mamma Anette. Allergisk bror Själv fick hon som barn rida på andras hästar och sin stallgarderob hade hon i en påse under yttertrappan. ? Min bror var allergisk så det var varken tal om att skaffa häst eller att ta in ridkläderna i huset. Därför känns det extra lyxigt att vi i dag till och med har en egen stallingång, säger Anette och visar groventrén via källaren. Där förvaras alla stallkläder och ridstövlar. På så vis kan även Anettes allergiske bror vistas i bostadshuset utan problem. Själva bostadshuset har också innerburit ett lyft för familjen, båda barnen har numera riktigt gott om plats i sina respektive rum, även om Olivers rum är det allra största. Han har, förutom sovalkov med säng och skrivbord plats för TV, soffbord och bäddsoffa där övernattande kompisar sover kungligt. ? När vi bodde på Pimpel-vägen hade Oliver ett pyttelitet krypin, därför var det självklart att han skulle få bre ut sig ordentligt den här gången, säger Peter. Renovering av tvättstugan I huset finns också ett stort föräldrasovrum, vardagsrum och gästrum. Husets<IMG width=155 height=229 alt="" hspace=6 src="http://www.kuriren.nu/dokument/Tidning/bilderfebruari2006/hv28hastgard18.jpg" align=right vspace=6 border=0> insida har fått sig en upputsning i form av ny färg och nya beslag till köksskåpen. Nu står tvättstugerenoveringen på tur, men det brådskar inte. Fokus ligger trots allt mest på stallet och hästarna. ? När klockan ringer vid sextiden på morgnarna funderar jag aldrig en sekund på att ligga kvar och dra mig. Hästarna väntar på mig, jag vet att de blir så glada när jag kommer. Därför vaknar jag alltid med ett leende på läpparna, säger Anette som berättar att hon ger hästarna sitt kraftfoder och släpper ut dem i hagarna först av allt, sedan äter hon sin egen frukost. Hon vill dock poängtera att maken Peter och barnen sköter en stor del av arbetet på gården. En hästgård kräver mycket jobb, något alla måste vara delaktiga i för att det ska fungera. Kopplar av i stallet Stallarbetet är också en riktig avkoppling för Anette, som efter jobbet gärna drar på sig stallkläderna: ? Jag rensar hjärnan med att mocka. Det är den mest avstressande syssla jag vet ? det enda man behöver tänka på är att skitlortarna sitter kvar på grepen, säger Anette som tycker att ett annat plus med lantlivet är att det är okej att ?vara ful?, att hasa omkring i sköna myskläder utan kravet att vara snygg hela tiden. Och Peter, som visserligen ännu har stor respekt för hästar, har blivit av med den värsta hästskräcken. Tanken är dessutom att även han ska våga sig upp på hästryggen framöver.

Drömmen om hästgården

Från det trygga, sociala nätverket i bostadsområdet med gångavstånd till skola och innerstad, till livet på landet, med skolskjuts för barnen och vidsträckta ängar runtomkring ? familjen Henriksson satsade på Anettes gamla flickdröm och började ett ?nytt liv?.