Domino

Domino Filmstaden Regi: Tony Scott Manus: Richard Kelly, Steve Barancik Foto: Dan Mindel Musik: Harry Gregson-Williams Skådespelare: Keira Knightley, Mickey Rourke, Edgar Ramirez, Dabney Coleman, Stanley Kamel, Jacqueline Bisset, Macy Gray, Brian Austin Green, Mónique, Delroy Lindo, Christopher Walken, Lucy Liu, Mena Suvari, Ian Zierig, med flera Två Kurirhästar  Tidigare har hon mestadels spelat mycket snälla och trevliga och väluppfostrade flickor, som har ägnat sig åt att le vackert och inte brytt sig om så mycket mera än just detta. Det har liksom räckt bra med det; i Skruva den som Beckham och de filmer som hon medverkat i, efter det genombrottet anlände för några år sedan. Fram till nu då. Nu har Keira Knightley uppenbarligen tröttnat på det rollfacket och önskat sig en expansion av något slag. Och det har hon, förvisso, fått i den autentiska berättelsen om den kvinnliga prisjägaren Domino Harvey. Där får hon svära, skjuta skarpt, oupphörligen knastra fram bistra meningar där ordet ?fuck? har en framträdande plats, i inte enbart överförd mening sparka stjärt och bete sig allmänt machomässigt. Det kanske betyder något för Keira Knightley att få göra så. För majoriteten av biopubliken har det dock troligen föga betydelse. Domino Harvey, som avled tidigare i år bara 35 år gammal, var dotter till skådespelaren Laurence Harvey och en av hans många fruar men gjorde tidigt uppror mot den alltför inrutade tillvaron hemma. När hon flyttade till USA gick hon en kurs för att kunna jobba som prisjägare (en i helt Sverige okänd företeelse som har att göra med att man hämtar in de personer som smitit från borgen och som domstolarna vill ha tag på), accepterades i den professionen och senare också blev väldigt framgångsrik inom densamma. Hon var en av ytterst få kvinnor inom den branschen och hon blev en legend, samt sålde berättelsen om sitt liv till filmregissören Tony Scott innan hon dog, till följd av sitt drogmissbruk. Däremot misstänker jag nog att Domino Harveys liv var färgstarkare än vad filmen om detta liv har förmått att bli. Det här blir mycket snart bara tröttsamt och enbart alltför påfrestande bullersamt. Och hur mycket som Keira Knightley än väser ?fuck? och försöker se barsk ut, så blir hon ändå aldrig trovärdigare än en trekrona i alla fall. Det roligaste i filmen är att det har getts generöst med svängrum i den för tufft ärriga farbröder som Mickey Rourke (som kände den verkliga Domino), Dabney Coleman, Christopher Walken, Stanley Kamel och Delroy Lindo. För övrigt är den att jämställas med och inrangeras intill så oändligt många andra dussinprodukter inom action-skrammelgenren ? föga originell eller så direkt akut nödvändig heller. Och chocken över att höra näpna miss Knightley kvittra fram någon mening med ?fuck? i, den kommer man snart över. Varefter egentligen ingenting finns kvar att tillägga här.

Domino

Troligtvis har den här filmen främst snickrats ihop för att Keira Knightley skulle förses med en ny image.