DET finns två saker jag inte kan få nog av: deckare och mat. Ingen av dem kanske kan klassas som någon högtstående intellektuell hobby, men de duger då sannerligen åt mig.Allra bäst är det när de korsas.Jag älskar deckare där det lagas och äts mat. Just nu är jag ohälsosamt försjunken i en Peter Robinson-deckare där huvudpersonen Alan Banks sätter i sig den ena underbara pubmåltiden efter den andra. Rostbiffmackor och ljummen bitter har aldrig låtit så gott. Snålvattnet rinner och jag vill omedelbart teleportera mig till en vitkalkad gammal 1700-talspub på engelska landsbygden.Och den som har läst Patricia Cornwell gå loss bland kastrullerna måste vara själsligt stum för att inte vilja kasta sig över pastagrytan. Hon har till och med gett ut en kokbok med romanfiguren Kay Scarpettas bästa recept - Food to Die For.Läser man Åke Edwardson dröjer det inte länge förrän man vill göra en Winter och slinka in på saluhallen och shoppa ankbröst till middag, gärna i sällskap av en svindyr riesling.Finns det fler lika smalspåriga hjärnor därute har jag ett stort fett tips att bjuda på: Anthony Bourdains Bone in the Throat. En skitsnygg kock som skriver deckare i restaurangmiljö. Kan det bli bättre?
