Trippmätaren stod på 93 mil. En krockskadad Volkswagen 1600 årsmodell -73 från Müllers i Luleå.
Det var den första bilen från länet som skrotades på Norrbottens bildemontering i Storsund utanför Älvsbyn. Bilen som var i nyskick skruvades i sär till minsta mutter förutom motorn som senare såldes till en älvsbybo för 1 700 kronor. Anders Jansson brukar träffa på den historiska köparen ibland.
– Jag brukar påminna honom och säga att motorn i dag hade kostat honom minst 17 000, säger Anders och skrattar.
Norrbottens bildemontering startades i januari 1973 av Anders Jansson och hans föräldrar. Den totala markytan vid sjön Avan var från början 1,1 hektar och lokalen ett gammalt bussgarage. Bussgaraget används fortfarande men lokalerna har blivit betydligt fler och företaget har i dag tillgång till en markyta på 17 hektar.
Att säga att det är på den här platsen Anders Jansson tillbringat största delen av sitt liv är ingen överdrift. Fram till för några år sedan var det mer regel än undantag att han jobbade 70 timmar i veckan. Han kom vanligtvis hem vid åttatiden på kvällen och åkte tillbaka till jobbet vid sextiden på morgonen. Inte helt idealiska arbetstider för en fembarnsfar.
– Jag har varit på fem skolavslutningar men bara på ett kvartssamtal. Det hade aldrig fungerat om jag inte hade haft en sån förstående sambo som Marlene. Hade det inte varit för henne hade jag aldrig haft det här företaget. Hon har uppfostrat alla barn ensam, utom på helgerna då jag alltid har varit ledig och kunnat hjälpa till säger Anders.
Under 1990-talet datoriserades företaget och internet började användas som försäljningshjälpmedel. Det innebar en stor förändring och expansion som innebar att personalstyrkan ökade. I dag har företaget vuxit till en mindre industri med 29 anställda. – Före 1990-talet och datoriseringen hade jag bara mitt fotografiska minne att lita på när kunderna ringde efter delar. Det hade varit omöjligt att göra i dag eftersom företaget blivit så mycket större, säger Anders.
Alla fem döttrar jobbar i företaget. Sara Forsman som är äldst av syskonen och vice VD började på bildemonteringen 1990 och var med när företaget tog steget från det gamla till det nya.
– Ungdomarna har så mycket lättare att ta till sig ny teknik. Själv försöker jag bara lära mig det som jag verkligen måste kunna, säger Anders och ler.
Norrbottens bildemontering tar emot cirka 2 000 fordon per år. Dit räknas förutom bilar även skotrar, husvagnar, fyrhjulingar, mopeder och motorcyklar.
Företaget har avtal med de flesta försäkringsbolag om att ta emot krockade och defekta bilar. Även privatpersoner lämnar in sina skrotfordon
När en bil ska skrotas får bildemonteringen ett mail från försäkringsbolaget om var den eventuella bilen finns. När den hämtats med företagets bärgare får den ett demonteringskort som visar hur många delar det finns i bilen. Även om bilen har många komponenter som är hela så är det inte säkert att de plockas bort för försäljning.
– Det kan vara så att vi har fullt på lagret med delar från just den här modellen och då lönar det sig inte att vi plockar isär den, säger Sara och berättar att Norrbottens Bildemontering har runt 150 000 bildelar till försäljning.
Alla försäkringsbilar måste hämtas in till anläggningen i Storsund, även om det i vissa fall innebär en ren förlust för företaget då fordonet kan vara i så dåligt skick att den måste skrotas direkt. Så ser avtalet ut.
Verkstäderna kan i dag skicka in en beställning på delar. Om bildemonteringen saknar någon del kan de ordna fram den via andra företag. I norra Sverige finns alla så kallade direktkunderna men bildelar skickas till hela norden – både företag och privatpersoner.
– Det händer också att vi får beställningar från Mexico och Brasilien och USA, säger Sara.
Frakten för att skicka delar till kunderna uppgår till runt 250.000 kronor i månaden.
Det är stor skillnad på nya och gamla bilar när det gäller reservdelar. Tidigare kunde samma delar passa till samma modell i flera år. Så är det inte längre. Nu är det nästan mer regel än undantag att delarna förändras från år till år.
– Om till exempel chassinumret slutar på 034 istället för 033 på samma modell så passar inte grejerna. Eller om en databox som ser exakt likadan ut som en annan har ett F i stället för H i numret, ja då startar inte bilen, berättar Anders.
– De bygger bilarna i dag så att det blir så krångligt att reparera själv att man måste lämna in den på verkstan. Anledningen är konkurrensen om nypriset på bilen som gör att de måste ta igen pengarna på reservdelar och service, fortsätter han.
Siffran varierar men när det är som mest står cirka 1000 skrotbilar uppradade på raka led inne på området. När bilarna plockats isär och delarna lagerförts pressas resten ihop till plåtpaket som skickas till Kuusakoski Recycling och Stena.
Tidigare under hösten pressades 400 bilar och före semestern försvann 2000 stycken.
Precis som ute på vägarna så är Volvo det vanligaste bilmärket. När Duo är på plats demonteras en XC 90 som bara rullat 150 mil. Det händer att företaget får ta emot nya bilar som skadats när de backats ner från transportbilen och därmed inte hunnit rulla mer än tio mil.
– I sådana fall så innebär det att vi säljer helt nya bildelar, säger Sara.
Mycket har hänt sedan den krockskadade folkvagnen från Müllers i Luleå demonterades i det gamla bussgaraget i Storsund sommaren 1973. Anders Jansson har många minnen att berätta, både roliga och tråkiga. Inbrottet 2011 då det stals delar för motsvarande 3,2 miljoner kronor hör till det negativa men innebar att säkerheten skärptes avsevärt.
När skrotningspremien försvann i juni 2007 är en händelse som Anders tycker är roligare att prata om. Visserligen innebar regeländringen att intäkterna från själva bilhanteringen minskade eftersom färre bilar skrotades, men det innebar att det skrevs ett nytt oslagbart rekord.
Under de två sista veckorna före regeländringen kom det in 565 bilar för skrotning. Bara under de sista sex timmarna kom 165 bilar.
Köerna var långa och personalen fick jobba hårt för att hinna ta hand om alla fordon.
Någon förberedelse fanns inte.
– Det var folk utanför grindarna redan klockan fem på morgonen, minns Anders Jansson och berättar om en av kunderna som hade köat länge men inte fick några pengar för att han hade fel på papprena.
Men han hade en ytterligare en skrotbil hemma på gården.
– Så han skyndade sig hem och var tillbaka en halvtimme innan vi stängde. Han ville verkligen ha de där pengarna, säger Anders och skrattar.