Det är lätt att känna sympati med flickan och tanken är dessutom logisk i all sitt vansinne. För 200 år sedan, vem trodde att vi skulle kunna byta ett hjärta? Hon är inte den första som valt denna lösning och knappast den sista. Snart börjat de väl sälja kryotankar på OK.
Men egentligen dör vi inte alls nu för tiden. Vi kan i lugn och ro leva vidare på det som kallas sociala medier. Och vi blir många till slut, det fylls på. Enligt viss statistik så kommer det finnas fler döda än levande på facebook innan detta århundrade är över.
Orsaken är att kontot inte raderas per automatik. Det krävs ju lite login, lösenord, dödsattester, fullmakter och så vidare. Så kallat bök. Så många döingar är där ute och socialiserar på facebook vilket utmanar den traditionella döden å det grövsta.
Trösten i det hela för oss i Luleå är ju att den sista sociala vilan inte ligger lagrad på någon dammig server i USA, nej här staplas vi på hög alldeles nästgårds, bara några fördrivna grodhopp från andra sidan Gammelstadsviken där hard core-döingarna ligger och vilar sedan århundraden tillbaka.
Så mycket tråkigare det måste vara tvärs över viken. Där är det minsann tyst som i graven. Den digitala döden är ju så mycket mer levande och ger oss så stora möjligheter.
Gravsten, sa du? Glöm det. Jag ska ha en 52-tumskärm.
När folk går förbi graven ska den tändas via rörelsesensorer och där ska jag dyka upp som gubben i trälådan med lite förinspelade inslag som går igång. Kanske dansar jag lite på min egen grav. När man är död så kan man ju kosta på sig att släppa loss lite extra, låta artisteriet blomma och måla med den breda penseln. Vad har vi att förlora?
Negativ kritik biter dåligt på en död.
Den med riktigt sjuk humor hade ju kunnat vända sig om på TV-skärmen och pinka lite på sin grav. Sjukt – MEN medge att den som gör det måste ha en otrolig självdistans. En sån person vill man ju veta mer om. Den personen måste ha varit en levande legendar.
Också.
Vi ska inte ta det så gravallvarligt. I ärlighetens namn råder det i dag lite begravningsstämning på begravningsplatsen så varför inte göra det hela lite roligare.
Nån döing som närde musikerdrömmar kanske aviserar ett post mortum-skivsläpp en kväll, nån kör en inspelad stand-up, eller snarare lay-down, en annan högläser ur den bok som aldrig blev utgiven i riktiga livet.
Livet efter döden har en ohyggligt stor potential så vi kan nog begrava det där om att fånga dagen.
Fånga döden är det nya svarta.