?Det kändes inte som om jag hade något val?

Du är den kanske mest -eftertraktade barytonen i -världen?  ? Det får andra bedöma. Jag är -eftertraktad för vissa och mindre -eftertrakad hos andra. Ibland tänker jag på något som jag tror att ?Foppa? (Peter Forsberg) sagt, ?man är inte bättre än det senaste bytet?. Det spelar ingen roll om man har gjort den värsta karriären, är man dålig i sista bytet så är man dålig.  ? Fast sedan finns det en annan sida av det hela, man blir inte ?Foppa? på ett byte kom jag på -härom dan. De -verkligheterna existerar -parallellt, -konstant. Du är uppbokad fram till och med 2010 och nu arbetar du -under semestern?  ? Det stämmer. Men helt -plötsligt kan det dyka upp en massa nya -människor som är intresserade av en för att man har varit och sjungit på ett nytt ställe och då har man redan bokat in sig på ett vettigt sätt, men då försöker jag styra om och klämma in. Men man måste vara väldigt noga för att få -balans mellan jobb och fritid, ett drägligt liv och vara lycklig för det man gör. Annars gör man inget bra jobb och kanske är man slut om några år. Du är inte mycket för att -marknadsföra dig själv vad -gäller hemsida ? utan mer -privat, svår att nå och få -information om?  ? Det är inget kalkylerande för att det ska skapa ett intresse. Jag vill vara privat och jag har den filosofin att -produkten ska sälja sig själv. Gör jag ett jobb vill jag att det ska ge två nya jobb. Vad drömde du om när du gick på Hermelinskolan och sjöng i korridorerna så att rutorna -vibrerade?  ? Gjorde jag det ...? Målet var att jag skulle komma in på Framnäs och bli bättre på allt som jag inte var så bra på, musikteori och satslära exempelvis. Jag var ju som vilken annan gymnasist som helst. Jag var jätteorolig hur det skulle gå, samtidigt som jag var säker på att det skulle gå bra. Återigen de här dubbla verkligheterna. Sedan var det mer än vilja för mig att jag tog mig fram ? det var mer på liv eller död för mig. Det kändes inte som om jag hade något val. Hade du kunnat bli en sångare i ett hårdrockband?  ? Jag har tänkt på det. Men jag hade en klar väg; Framnäs, gå på musiklinjen, jag skulle komma in på ?Ackis? (musikhögskolan i Stockholm)) och sen Operaskolan och sen skulle det -vara klart.  ? Rösten drog åt det hållet och hade det blivit något annat hade det nog -blivit något åt musikalhållet. Jag kanske hade blivit talskådis också för jag har alltid varit intresserad av -teater. Men sången var det centrala. När jag gick på gymnasiet hade jag -ännu inte sjungit opera, men ändå -visste jag att det var dit jag skulle. -Ända sedan jag var liten har viljan varit stark att blir operasångare. Hur är du inför ett -framträdande?  ? Det är ett totalt vakuum inför en -föreställning och ansträngande. Jag har gjort det här i 20 år och känner igen känslan och det här tillståndet börjar ta stor plats i mitt liv, en slags exilkänsla som man befinner sig i -inför ett uppträdande. Men belöningen för att man gjort det blir mindre och -mindre med åren och mer tagen för given. Du får inte de stora kickarna som du fick i början av karriären. Nu är det mer att jag packar väskan och åker hem, en natt på ett hotellrum och åtta timmar på en flygplats. Sen finns det ju många nyanser av det, det kan ha gått jättebra eller kanske lite mindre bra. Känns det tidigt om du är i form?  ? Det är två faktorer som avgör; om benen känns starka på morgonen och så om man blir svettig eller ej. Ibland svettas man inte en enda droppe och det bara rinner ur dig och du känner ? wow! Men det behöver inte bli sämre för att man tvingas jobba mycket mer och svettas. Man kan tro att det blev dåligt bara för att man fick kämpa, men det kan till och med bli bättre. Kan du få negativa tankar -medan du sjunger, att tusan det här stämmer inte?  ? Absolut. Jag kan tycka att de gör så att det går tungt att sjunga. I vissa -lägen är man helt ensam och i de -lägena kanske du inte har en dirigent som känner på samma sätt som du. Men då får jag försöka prata med -dirigenten om det, men han kanske ändå tar det där långsamma tempot. Då får man programmera om sig, träna lungorna en tid framöver eller kanske andas på ett till ställe. När man gör en sån där grej så växer man, man bli så otroligt mycket gladare än när det bara går lätt. Men det bygger på att det är repetitioner på några veckor så att man hinner. Vad är det bästa du har gjort?  ? Det är väl det att jag har gjort det. Någonstans är jag lite stolt. Fru, barn och jobb. Om du ska plocka ur ett russin ur din karriär?  ? Backanterna 1991 (Ingmar -Bergmans uppsättning på Stockholmsoperan). Det var en rejäl utmaning med tanke på att det var så svårt och högt och att det var så stor upp-ståndelse kring uppsättningen. Men jag begrep ju inte att det var så -märkvärdigt som det var. Beskriv din röst?  ? Jag tycker om tanken om att den påminner om en tiokampares, om du förstår vad jag menar. Jag tycker om att jag kan sjunga barock, visor, rock, opera ? från Mozart till Wagner fast kanske inte de extrema facken någonstans. När kastar du in handduken?  ? När det är risk för skada, att det blir men. Jag har varit riktigt risig många gånger, feber eller kanske magsjuka, men kört ändå. Men det gör alla sångare. Ibland har det hänt att jag haft feber och ont i halsen, men så har det -plötsligt försvunnit. Kroppen gör sig redo för strid och adrenalinet -strömmar ? ibland kan man till och med bli frisk av det. Hur är det att kliva ut på scen?  ? Jag känner lite paralleller till boxningen och boxningspsykologin, som är otroligt fascinerande. Ibland kan jag inte titta på boxning, men om det är en bra match finns det inget mer upphetsande och fascinerande. Så känner jag när jag går ut på scen och känns det inte så är det inte heller intressant. Du kommer från ett -arbetarhem, men lever i dag i en annan värld. Hur upplever du klassresan du gjort?  ? Jag har alltid varit mig själv var än jag varit och möts man under de förutsättningarna att du är som du är och jag är som jag är, då har man oftast -något att prata om. Det är väsentligt svårare för en som ska byta dialekt, klippa sig på något speciellt sätt och göra om sig för att klassresan -kräver det. Jag försöker inte vara någon -annan. Din familj försöker du ha med dig i största möjliga mån när du arbetar ute i världen?  ? Min fru, vi har varit tillsammans i 20 år, och utan henne hade inget av det här fungerat. Det är en bas och en lycka i mitt liv som gör att man kan orka med ett sånt här jobb. Ju äldre man blir så ser man att det finns så många, många människor som varit viktiga. När man är ung tänker man att det är jag själv ... Det är ju för att jag sjunger så bra. Men sen ser man ju alla från Stig Nilsson, Rolf Ericsson, -Margit Larsson, Solveig Grippe och -säkert -tusen andra på andra ställen. Och så på det privata stället: Rose--Marie, -barnen, mamma och pappa som har varit där hela tiden och svärmor och svärfar. Mormor och morfar, morfar som köpte första dragspelet åt mig när jag var fem år. Alla fina lärare som hjälpt mig för att man ska klara pianoprov, bland andra. Är det svårt att uppfostra barn?  ? Det är jättesvårt, tror jag. Det är ungefär som att du ska plantera en lök och medan du håller på gör du kanske något fel och det syns först nästa år och så kommer nån senare och säger att du inte skulle ha satt salt där nere istället för socker. Jaha ... Men du gjorde det i tron att det var rätt. Mycket kärlek naturligtvis, sol och sång. Lite normer. Att uppfostra barn är det viktigaste vi gör på jorden. tre favoriter Björk  ? Jag älskar björk. Hägg  ? Det är våren. Ask  ? Mäktigare får man leta -efter.