"Det här har stärkt mig som ledare"

I höstas blev du ordförande för Sametinget under dramatiska förhållanden. Jag träffade dig då och minns att du grät när några av de största partierna vägrade att ingå i styrelsen. - Jag var så otroligt besviken, mest över att man lät misstron förstöra all kommunikation. Det lamslog hela processen. Det var ett stort misslyckande som inte hade behövt hända. Sedan var jag lite chockad över att vara den som tvingades ta ansvaret som ordförande. Det var inte direkt vad jag hade tänkt mig. Men det vände snabbt och jag började se positivt på det. Hur fungerade arbetet som ordförande sedan. Ni var ju i minoritet hela tiden? - Nej, vi hade en majoritet av väljarnas stöd. Och vi hade också plenums stöd fram till februari då ett parti lämnade styrelsen. Det i kombination med att en politisk vilde bytt sida försatte oss i minoritet. Men vi var hoppfulla. Vi hade hört att de andra inte vill sitta i styrelsen, trots att de hade kunnat komma in när som helst, så vi hade inget annat val än att hoppas på det bästa. Men i Arjeplog tog det slut när du ställde din plats till förfogande under plenummötet. - Det var en jättestor besvikelse eftersom vi tycker att vi har gjort ett bra jobb. Men vi är 31 ledamöter och när 16 personer konsekvent röstade ner oss kunde vi inte sitta kvar. Ångrar du i dag att du tog på dig uppdraget? - Nej, absolut inte. Dels har jag lärt mig att det går att komma överens. Vi lyckades kompromissa trots att vi var fem väldigt olika partier i styrelsen. Sedan har jag lärt mig vad jag själv klarar av. Tidigare hade jag stor respekt för de andra politikerna. Jag trodde att de kunde allt. Nu vet jag vad jag klarar, det har stärk mig som ledare. Utifrån kan det ibland verka som att det alltid pågår maktkamper i Sametinget. Stämmer den bilden - och vad är risken med det i så fall? - Jag tror inte att Sametinget är värre än till exempel vilken kommun som helst, men vi borde vara bättre eftersom vi har ett större tryck på oss. Vi har en större mediebevakning och en part som vi försöker få en dialog med, det vill säga regeringen, och ju starkare vi är tillsammans - desto bättre går det. Sedan är det tyvärr så att samernas misstro mot samhället och varandra alltid är ett problem när man ska försöka ha en dialog. Hur viktigt är Sametinget - och för vem? - Det är oerhört viktigt om samerna vill vara ett folk med rätt till självbestämmande. Men Sametinget är också viktigt för Sverige. Om Sverige vill vara världsmästare på mänskliga rättigheter måste man vara bra på det på hemmaplan också. Med starkare samer med större självkänsla blir det lättare att få bort misstro och konflikter. Du lämnade uppdraget i maj. Vad gör du nu? - Jag försöker planera nästa år. Hittills har vi bott här provisoriskt. Nu blir det permanent. Vi flyttar in i ett hus som vi har köpt på Lombolo. Vi fick husnycklarna nästan samtidigt som jag lämnade uppdraget. Oj då, hur kändes det att bli husägare utan jobb? - Det är lite läskigt att inte veta var jag ska gå på dagarna. Det oroar mig mer än ekonomin. Men det är spännande också. Möjligheterna öppnar sig. Jag har fått mersmak för ledarskap och hoppas att jag kan syssla med något sådant. Du släppte allt och tog med familjen till Kiruna. Ångrar du det? - Nej, jag har längtat norrut och trivs bra här. Familjen har varit här för min skull. Jag har jobbat mycket, men nu är det min fästman Joels tur att göra karriär. Min dotter Elsa går på samiskt dagis och snart börjar hennes lillebror Nilas också där. Det känns bra att ge dem möjlighet att lära sig samiska och det är en viktig anledning till att vi stannar i Kiruna.

"Det här har stärkt mig som ledare"

Hon släppte allt och tog med sig familjen till ett nytt liv i Kiruna. Men i samma veva som Sara Larsson fick nyckeln till familjens nya hus på Lombolo förlorade hon uppdraget sopm ordförande för Sametinget.