Elina Johansson är träningsinstruktör och driver sedan två år företaget Arctic Fitness and Lifestyle. Sedan ett halvår tillbaka kan hon lägga till titeln kostrådgivare i sitt CV och under våren ska hon utbilda sig till yogainstruktör.
Allting följer ett mönster, en överlevnadsstrategi. Att skaffa sig flera verktyg för att kunna stanna kvar på den plats där hon föddes för 22 år sedan. Elina Johansson får ofta höra att hon borde bli politiker och man förstår snabbt varför. Hon pratar oavbrutet, speciellt när ämnet rör Övertorneå.
Hon återkommer med jämna mellanrum till samma ord. Fyra bokstäver som beskriver en egenskap som hon menar krävs för att ta sig över hinder som andra ser som omöjliga.
Driv.
När Elina som 19-åring var färdig med sina gymnasiestudier följde hon inte traditionen. Hon lämnade inte Tornedalen så snabbt hon kunde utan gick från skolbänken till ett sommarjobb i en av Övertorneås matvarubutiker.
Någon gratulerade henne till jobbet och menade med sarkastisk ton att hon hittat sin plats fram till pensionen. Sedan fanns det andra, hennes tidigare lärare och kompisars föräldrar, som med förvåning i rösten ifrågasatte varför hon var kvar i Övertorneå.
Här i kommunen där det inte fanns någon framtid. I en del av Sverige som inte hade någonting att erbjuda. Kommentarerna kom nästan dagligen och hade alltid samma negativa klang.
Till slut blev Elina less.
– Jag började ställa motfrågor. Varför är du själv kvar här, varför anser du att du har rätt att vara här men inte jag, berättar hon.
Och så har det fortsatt. Elina har fått vänja sig vid att bli ifrågasatt för sitt beslut att hon stannat i en kommun som hon trivs i.
Våren 2012 blev hon anställd som en av fyra medarbetare i det treåriga projektet Ung i Tornedalen som delfinansierats av tornedalskommunerna. Projektet som haft fokus på ungdomar i åldern 12-25 år och haft attitydförändring som ett övergripande mål avslutas den 12 mars med konferens i Övertorneå.
Motståndaren under den här tiden har varit en negativ mentalitet som i många fall ärvts av tidigare generationer. Precis den mentalitet som Elina råkade ut för i kassakön under sommarjobbet.
– Jag anser inte att gräset är grönare på andra sidan utan det handlar om vad man vill med sitt liv och vilket driv man har för att förverkliga sina drömmar. Det handlar inte heller om var man bor så min uppgift har varit att få ungdomarna i Övertorneå att bli kreativa och ta sig framåt mot deras mål, säger hon.
Projektarbetet Ung i Tornedalen har varit hårt riktat mot gymnasieklasserna och utgångsläget för en attitydförändring har varit tufft.
När ungdomarna blivit tillfrågade om fördelar med hemkommunen har svaren i de flesta fall varit entydiga och inte kunnat misstolkas: ”Övertorneå är bara skit, här finns ingenting att göra”.
Även om svaren varit raka och ärliga så är det inte många som kunnat precisera vad exakt de vill göra med sitt liv eller vad de saknar. Det finns en inställning att det är politikernas ansvar att förändra allt till det bättre. Många väntar på något som kanske aldrig kommer, menar Elina.
– Det har varit viktigt att få igång framtidssnacket bland de unga i kommunen. De har i många fall överhuvudtaget inte funderat på det. Nu börjar man märka en förändring.
Elina anser att kommunerna redan i förskolorna måste jobba med att bygga upp en stolthet över hembygden.
– Om man som ung hela tiden får höra att framtiden kommer innebära att man ska flytta, då är det ju självklart att min stolthet för min kommun minskar, säger hon.
I Övertorneå finns många positiva saker som gör att Elina ser hoppfullt på framtiden. Arbetet inom UF (Ung företagsamhet) är starkt, det finns en fungerande ungdomsgård och det finns en förståelse bland de styrande i kommunen.
– Politikerna kämpar men det är inte lätt att vända en trend när man haft en sån stor utflyttning som Övertorneå. Nu är första gången vi har haft inflyttning i kommunen på jättemånga år och det är givetvis jättekul.
– Om det är någonting som jag kan ifrågasätta så är det varför det inte finns en öppnare dialog mellan kommunhuset och befolkningen. I de tre tornedalskommunerna har vi ingen som jobbar med ungdomsfrågor i det perspektivet. Det finns ingen som går ut och snackar politik med ungdomarna.
Har du funderat på att själv engagera dig politiskt?
– Nej. Jag har fått frågan tidigare men jag tror att jag kan påverka mer om jag står utanför politiken. Jag gör min del genom att vara egen företagare och sprida en positiv bild av Övertorneå när jag har möjlighet. Jag tror att det finns en risk att politiken hade ramat in mig för mycket samtidigt som det kan vara känsligt på en liten ort att som företagare öppet tillhöra ett visst parti. Det är också någonting som lever kvar från förr.
Om tre veckor är projektet Ung i Tornedalen slut, vad ska du göra då?
– Det jag har pratat om med ungdomar i tre år, det måste jag nu fråga mig själv. Var är jag på väg och vad vill jag med mitt liv? Det som är klart är att jag kommer jobba i familjeföretaget här i Övertorneå samt fortsätta med mitt eget företag i ännu större omfattning.
Hur tror du att Övertorneå ser ut om tio år?
– Det kommer att blomstra. Och det beror på att Övertorneå är en bra kommun när det gäller att starta företag. Det är lätt att få hjälp med bokföring och annat som man kanske har frågor kring, och det är en väldigt öppen dialog mellan företagarna på orten.
Elina vill att man vänder på allting och se möjligheterna istället för nackdelarna när man pratar om framtiden. Även på mindre orter finns det behov och finns det behov kan man skapa tjänster som fyller behoven.
– Genom mitt företagande kan jag visa att det faktiskt är möjligt, säger Elina.
Sedan använder hon det där ordet igen. Den personliga egenskapen som krävs för att förverkliga en dröm.
Driv.