När paret Brännström-Zätterquist flyttade till Rotevägen i juli 1995 bestod trädgården av gräsmatta, en nysådd häck, en liten rabatt och en gran och en tall.
De började jobba med sin trädgård för de ville ha ett fritidsintresse.
– Vi brukade i och för sig vara mycket ute i skogen, men det har vi slutat med nu. Vi hinner inte längre, säger Britt-Marie.
Den där lilla rabatten framför huset som de tänkte ha att pyssla med växte nämligen. Det är svårt att föreställa sig att här varit en vanlig gräsmatteträdgård, för idag är de 1500 kvadratmeterna fyllda med genomtänkt växtlighet. Den täta och frodiga gräsmattan med sina skarpskurna kanter slingrar sig mellan blommande öar med buskar, träd och blommor i varierande höjd. På flera platser finns bänkar eller stolar där man kan slå sig ned och njuta av färg och dofter. Från två anlagda dammar hörs ljudet av vatten som porlar. Lennart uppskattar att här finns tusentals olika växter och mellan 600 och 700 olika sorter.
Vi sitter i en skyddad hörna, dricker kaffe och pratar trädgård. Att ämnet intresserar både Britt-Marie och Lennart går inte att ta miste på. De berättar ivrigt och ibland i mun på varandra om allt de åstadkommit, vilka tankar och funderingar som lett fram till det ena och det andra beslutet.
–De första åren la vi fyra timmar varje kväll och hela helgerna, säger Britt-Marie.
Fortfarande kräver trädgården mycket arbete.
–Vi kan inte träffa vännerna mellan maj och september, för vi hinner inte laga middag till dem. Men de får gärna laga middag åt oss, säger Britt-Marie och fnissar.
P4 Radio Norrbotten följde deras ansträngningar ett år från maj till september. De tar emot busslaster med besökare till trädgården. Att de är av segt virke visar följande historia: Britt-Marie gick på två kryckor efter två höftledsoperationer. Lennart hade brutit högerarmen och hade den i en mitella. Inbokat var ett besök av en busslast besökare från Byske. Att ställa in besöket var inte aktuellt.
– Vi funderade nog över vad de tänkte när de kom och möttes av en på kryckor och en med armen i band. Men det gick bra, säger Britt-Marie och skrattar åt minnet.
Några dagar efter intervjun ska de för tredje gången öppna sin trädgård för allmänheten som en del av Tidningen Lands Öppen trädgård.
–Det är roligt att visa upp trädgården, jag tycker att den är fin, säger Britt-Marie.
Hur bär de sig då åt? Britt-Marie och Lennart delar gärna med sig av sina erfarenheter.
– En trädgård är intetsägande och platt som en pannkaka utan träd och buskar. Det krävs att man tänker i olika höjder och färger. Och det tar åtta–nio år för den att bli lummig, säger Britt-Marie.
Det är hon som sköter planeringen och han som gör grovjobbet. Hon brukar markera formen på nya planteringarna med blompinnar, så att Lennart ska förstå hur hon tänker.
I deras trädgård finns inga buskar eller träd i gräsmattan.
– Det är för att få en helhet och en skön form. Det är dessutom jobbigare att sköta gräsmattan om det är växter i den, säger Britt-Marie och berättar att hon lärde sig mycket från sin mamma.
– Jag har aldrig sett så krokiga rabatter som hos din mamma, säger Lennart.
Vilket inte är ett negativt omdöme. Rabatter som slingrar sig gör trädgården levande.
Britt-Marie och Lennart har också lärt sig genom egna och andras erfarenheter. De är med i trädgårdsföreningar som också bruka ha studiecirklar.
Sedan har de lärt sig sin egen trädgård med dess växter.
– Vi har haft så svårt att få rhododendron att trivas. Vi har en som har stått överallt. Nu äntligen har vi hittat ett skyddat hörn där den trivs, säger Britt-Marie.
Hon drar sig inte för att flytta på växter som inte mår bra, men säger också att man då förlorar ett år i tillväxt. De plantor hon övervintrar inomhus kan lättare placeras ut på nya ställen.
– Växter är individer och stora växter ska man väl helst undvika att flytta, säger hon.
Sedan kan ju vintern förstöra alla goda tankar med planeringen. I år tog vintern sex stora växter, och då blev det hål att fylla, vilket ställde till det för henne.
– Det har ju förstört grundplaneringen, som ju utgår ifrån en stor buske. Nu får jag fylla hålen på något vis, och det tar tid innan de kommer tillbaka. Men man kan ju se det som en möjlighet att göra förändringar också, säger hon.
Det är också på sommaren hon ser vad som inte fungerar.
– Åh, ska det inte bli augusti snart så att jag kan flytta på den och den, kan jag tänka.
Att låta planeringen ta tid är ett tips. Britt-Marie tycker att många har för bråttom.
– När ungdomar bygger hus köper de stora träd och buskar och vräker ut i trädgården. Det är dyrt att handla växter och de misslyckas så mycket. Men det tar flera år innan man känner var man vill ha sittplatserna, var bästa utsikten är, var solen lyser om kvällen, var blommorna doftar som mest.
– Och var man vill sitta och lyssna på ljudet från dammen, fyller Lennart i.
Det här med dammarna är hans avdelning. Att det blev dammar har han från sin pappa.
– Min pappa göt en damm redan i slutet av 50-talet med dieselpump driven av vattenkraft, vattenfall och abborrar i, säger han.
Fiskarna övervintrar i garaget, tillsammans med olika växter som inte är härdiga.
Vid vårt besök blommar rosor och pioner. De har åtta–nio olika sorters rosor, bland annat en apotekarros, som är en sort som funnits sedan 1500-talet.
– Den är vacker och doftar ljuvligt, men har bara en blomning. Andra sorter blommar ju stort en gång och sedan lite mindre hela sommaren, berättar Britt-Marie.
I deras trädgård avlöser blommorna varandra under säsongen. När en sort är utblommad kommer nästa. I augusti är det de doftande liljornas tur. Britt-Marie har 15-20 olika sorter som är i knopp vid vårt besök. Hon har lika många olika clematissorter och de är hennes skötebarn.
– Clematis är riktiga primadonnor och ska pysslas om mycket, det är inte alla som orkar hålla på med det. Vissa år visar de sig inte ens, men man ska inte gräva upp dem i första taget, säger Britt-Marie.
Några växter har de fått med sig från sina respektive släktingar och hemorter. En gul svärdslilja, som också heter gul iris, och några lönnar kommer från Lennarts Ångermanland. Britt-Marie har fått med sig rabarber från mormoderns torp i Överkalix.
– En trädgård innehåller ju så många minnen, säger Britt-Marie.
Man skulle kunna tro att det är lugnt på vintern hos dem, men då är planeringen i full gång, och tidigt på året börjar Britt-Marie så frön från de egna växterna och driva upp. Och så ska ju också knölarna upp i januari för att hinna komma i form tills det är dags för utplantering.
– Det är så roligt att hålla på med plantorna, säger Britt-Marie och berättar att Lennart fixat belysning och hyllor åt henne i källaren.
Har ni någon dyrköpt erfarenhet?
– Vi hade köpt ett dyrt malusträd, Royalty, som var så vackert med sina mörkröda blad. Plötsligt inför en visning började bladen rasa och vi var där och räfsade. Men hastigt tappade det alla blad och dog. Vi förstod aldrig varför, säger Britt-Marie.
Positiva överraskningar?
– Månskenshortensian. Vi var inte säkra på att den skulle ta sig och nu är blommar den så vackert. Och blodörten - underbar, men den var dyr, en kruka kostade 130 kronor. Nu har den spritt sig. Blommorna är som vita nystan och en sådan glädje på våren.
Britt-Marie har fyllt 70 och bytt båda höftlederna. Lennart är 68. De är båda pigga och glada men märker att de inte orkar lika mycket som tidigare.
–Jag klarar ej att bära krukor som förut, och det är mycket grejs på hösten. Orken tryter. Vi börjar fundera lite på hur vi ska göra för att minska jobbet, säger Britt-Marie och tror att det är den stora rabatten vid ingången som blir den första som de tar bort så småningom.
– Det gäller att skaffa anpassade verktyg så att vi kan vara kvar, säger Lennart optimistiskt.