De proffsigaste eleverna

Teaterhögskolan i Luleå/Musikhögskolan i Piteå Absolut Musikal Regi: Caroline Wester, Jalle Lindblad Koreografi: Caroline Wester Sånginstudering: Carina Stenberg Kostym: Gunvor Lindberg, Therese Nilsson, Maya Degerlund, Ina Andersson, Susanne Ahlman Musiker: Mikael Karlsson (kapellmästare), Henrik Sjögren (trumpet), Gustav Johansson (trombon), Pär Westling (saxofon), Zacharias Ahlvik (trummor), Stefan Tjerngren (klaviatur), Per Eriksson (gitarr), Björn Larsson (bas) Artister: Isak Hjelmskog, Jens Nilsson, Louise Ryme, Hanna Schön, Filip Tallhamn, Helena Thornqvist, Linda Wincent Norrbottensteatern, scen 1 Fredag 27/5?05 (genrep) Redan från inledningen, när en fullständigt kreativitetstindrande Hanna Schön liksom kommer studsande ut på scenen och totalblossande av eruptiv spelglädje serverar oss Björks It?s Oh So Quiet, ur Lars von Trier-filmen Dancer In the Dark, så känns detta ? som helt all right och rätt. Vissa av valen av musikalnummer kan ju kanske kännas nog så förutsägbara (jag är exempelvis inte så helt säker på att vi verkligen var i behov av ännu en I Don?t Know How To Love Him, ur Jesus Christ Superstar, även om Linda Wincent gjorde den helt klanderfritt), men i det stora hela kan man i många av de lägen som fintas fram här tala om ? något ganska så sensationellt. När man mot slutet av andra akten har hunnit fram till America ur Bernsteins, Robbins, Sondheims West Side Story; där alla medverkar, så bara exploderar hela scenen av otyglad kreativitet och en djupt pulserande nervighet, som artigt går ut i salongen och vänligt slår publiken på käften. Teaterhögskolan i Luleå har under sin relativt korta existens haft den goda vanan att utexaminera nästan konstant kongeniala elever. Men det är en öppen fråga om inte den nu aktuella avgångsklassen ändå är en av de mest proffsdrivna någonsin? Jag tycker det. Och vill man ha mera konkreta bevis på det så rekommenderar jag att okulärbesiktning omedelbart sker av Isak Hjelmskogs fullständigt förkrossande golvning av Gethsemane, ur Jesus Christ Superstar; Louise Rymes trixigt lidelselockande Roxie, ur Chicago; Helena Thornqvists spinnande och purrande McCavity, ur Cats; densamma Thornqvist, plus Linda Wincent och Hanna Schön i Mördartango ur Chicago samt Linda Wincents tvärs genom hela salongen omfamnande slutnummer, i form av en lätt omdirigerad I Am What I Am, ur Le Cage Aux Folles. Eleverna från Musikhögskolan skola icke förglömmas i sammanhanget. Icke alls. De hänger följsamt med i svängarna och skapar den nödvändiga musikalisk inramningen och resonansbottnen för att det ska bli den grundligt musikaliska upplevelsekväll som det också har blivit. Som ett par återkommande och absurt äskliga clownfiguranter förekommer Jens Nilsson och Isak Hjelmskog. De blir ännu roligare efter paus och när de till sist utbryter i en hjärtlig version av Ronny Erikssons Det är lika bra att sluta drömma ? så har de publikens majoritetsmässiga bevågenhet. Caroline Westers koreografi är även den djärv, snyggt stiliserad och tryggt harmonierande gentemot helheten. Och överlag vill jag ändå hårt framhålla Absolut Musikals generösa attityd och den glädje som samtliga medverkande demonstrerar i sitt spel. Den går inte att fejka och, som jag skrev redan i starten av recensionen: Det här är ganska så Absolut Oemotståndligt. Tro mig Absolut på mina ord där.

De proffsigaste eleverna

Om man skulle ta i och slutsammanfatta redan i starten av recensionen av Teaterhögskolans avgångsklass och Musikhögskolan i Piteås samarbete i Absolut Musikal, skulle man kunna säga att ? det här var ju ganska så Absolut Oemotståndligt.