De får lära sig vända ut och in på sig själv

Performancekonstnär-utbildningen i Haparanda har funnits sedan 1996. Haparandaborna börjar bli vana vid att det ibland händer lite märkliga saker på torget. Som att tre personer lugnt sitter på varsin stol mitt i en rondell medan en fotograf försöker fånga rätta ögonblicket. - Vi har inte ett så gott rykte här i stan, jag har hört att de kallar oss "långkalsongfolket", säger halvårseleven Sofia Breimo. Kanske är långkalsongfolket inte helt uppskattade av invånare i mindre kommuner. Men det är trots allt lugnet och de små byarna som Sofia Breimo ville till när hon lämnade musikal- och teaterstudier i Stockholm för att börja i Haparanda. - Det är väldigt vackert här. Jag har alltid varit impad av små ställen och tänkt att jag ska bo så. Johannes Blomqvist gillar det också, han menar att han äntligen har tid att gå in i skapandet utan störningsmoment. Olga Prokhorova som flyttat hit från Ryssland för drygt ett år sedan blev kär efter att ha liftat hit på en rundresa genom Sverige. - Det är en så töntig berättelse, säger Olga och fortsätter: - Jag jobbade som tv-producent och programledare i min hemstad i Ryssland men fick en karriärkris. Så jag la av allting och började jobba i en mataffär istället. Jag gick från att vara tv-stjärna till att bli kassörska! Unik utbildning
Haparanda är unikt med sin performance-utbildning, ingen annanstans i Sverige finns något liknande. Eleverna lovordar den kreativa friheten och all tid som finns till att skapa och genomföra uppvisningar. Under hösten förra året gjorde de över 20 föreställningar. I sommar har de uppträtt på Arvikafestivalen, Stockholms kulturfestival och i Uppsala. Imorgon gör de höstdebut på Blandband i potatiskällaren och 6 september är de en del av programutbudet under Kulturnatten i Luleå. - Vi har kallat det en "ugly-show", skönhetens olika uttryck undersöks. Manipulationer av ansiktet, fula saker och lite som jag tänker drar paraller till kirurgiska ingrepp - vad är egentligen skönhet, säger Johannes. Han och Sofia gör en egen föreställning medan Olga uppträder själv. Olga planerar något "minimalt" och kallar sitt verk för "Amazing strip". Hon utgår från vad det innebär att var inuti en kvinnas kropp och kläder. - Det handlar inte bara om att vara kvinna utan också om att hålla sig inom ramarna, baserat på mina egna känslor just då. Jag har inspirerats av det svenska språket och dess ord för kläder. "För min egen skull"
Varje föreställning tas fram på olika sätt. - Det kan vara att man utgår från en snygg bild eller en rörelse, säger Sofia och sätter handen vid pannan som för att visa. - Jag gör många idéer för min egen skull, i Uppsala låg jag i chokladpudding bara för att det skulle vara skönt och lite roligt, fortsätter Johannes. Det är två terminer kvar tills de går ut. Avslutningen har börjat spöka i huvudena. Sofia Breimo kan tänka sig att jobba som arrangör och producent och Johannes vill göra egna produktioner. Olga funderar på alla möjliga saker: - Jag är utbildad journalist och skulle kunna skriva om performance-scenen i Ryssland. Det finns ingen annan som gör det. Fast jag vill göra en skiva också. Eller rita serier.

De får lära sig vända ut och in på sig själv

De tre eleverna som går andra året på Sverigefinska folkhögskolans performance-linje har samma plåga. De lider av kreativ klåda. I morgon uppträder de med föreställningen FACES på kulturfestivalen Blandband.