Compact living i kojan i Koler

Släkten Pettersson har haft en egen jaktkojekoloni på samma plats i skogarna kring Koler i generationer. Här samlas söner, fäder, döttrar, kusiner och ingifta släktingar och någon god vän några gånger varje år för att leva nära naturen, kanske skjuta ett djur, men framför allt för att leva stenåldersliv och umgågs tajt och tätt med mysiga middagar kring brasan. Vill man vara ifred är det bara att dra sig undan till den egna jaktkojan. Från början delade Daniel jaktkoja med sin pappa, men när han fick en ny sambo som också var jägare bestämde de sig tillsammans för att skaffa ett eget krypin. Eftersom hans mamma hade en gammal skogshuggarbarack som stod oanvänd satte Daniel tänderna i den. Han fick börja med att bygga om dragkroken som var anpassad för traktorer, sedan drog han den lilla baracken hem till sin och Mias tomt där en storrenovering tog vid. Från början bestod den lilla vagnen av flera små utrymmen och miniprång. Daniel slog ut väggar, bytte ut ruttet ytskikt, installerade kamin, byggde igen två av tre entrédörrar, bytte golv, kopplade in gasol och byggde en upphöjd dubbelsäng för att parets tre gråhundar skulle få plats med sin bädd under sängen - allt för att spara plats. Minimal yta
Trots den minimala ytan finns alla nödvändiga funktioner samlade i kojan. Den lilla köksdelen, handfatet för morgontoaletten, kisstunnan och kaminen som håller värmen är saker som får tillvaron att fungera. Vatten hämtar de från en intilliggande kallkälla. Det gemensamma utedasset står en bit ifrån de samlade kojorna. Nytt för i år är den duschkabin Daniels farbror Börje byggt bredvid kojorna. Av överblivna plåtbitar och en husvagnsdusch har han konstruerat ett enkelt men väl fungerande privat utrymme för den personliga hygienen, något som uppskattas av både Daniel och Mia. Det är inte bara kojans röda fasadfärg som skiljer sig från de andra i "stugbyn", inredningen är heller inte vad man förväntar sig av en jaktkoja. Här har Mia gått loss med sin förkärlek till rosa. - Men jag fick inte måla väggarna rosa för Daniel, det blev en ljusgrön kompromiss, säger Mia och berättar att hon istället valt att ta in rosa detaljer, som överkast, handdukar, ljuslyktor, muggar och kylbag. Inte bara till jakt
Daniel säger att visst får han utstå gliringar för den rosapyntade stugan, men det är mest på skoj. Egentligen tycker "stuggrannarna" att Mias och Daniels koja är den mysigaste de sett. Själva trivs paret så bra här att de inte bara nyttjar baracken till jakt. Hit åker de med skoter på vintrarna, för att bara njuta av skogens sus och av varandras sällskap. Även Daniels barn Sanna och Simon älskar att bo i jaktkojan och får följa med ibland både under en jakthelg och för att plocka svamp och njuta av lugnet.

Compact living i kojan i Koler

En jaktkoja är en jaktkoja är en jaktkoja. Och sedan finns undantaget som bekräftar regeln = Mias och Daniels rosapyntade ministuga med plats för dubbelsäng och fiffiga lösningar.