Cirkelsnack ? med boken som nav

I morgon är det Världsbokdagen och bland annat därför har Kuriren gjort ett nedslag i litteraturens vardagliga värld. Vi hälsade på en bokcirkel. En ung cirkel som skulle ha sin tredje träff. Huvuddelen av medlemmarna kommer från den kulturella och feministiska föreningen Syster, -vilket också avspeglar av sig i den litteratur som läses. Platsen är ett gammaldags, härligt stort kök i ett rött hus på Bolagsgatan i Svartöstaden i Luleå. Anja Perssons dotter Agnes knackar på rutan för att visa att det är rätt hus, öppnar sedan dörren och där inne hälsar bland andra pigge taxen Cia varmt välkommen med frekvent svansviftning ståendes på två tassar. Katten Victor stryker också runt gästerna ? ungefär likt en katt runt het gröt. Men i det här fallet som en katt runt en het bok-debatt. Eller i alla fall en puttrande litterär gryta. En rejäl tekanna, tillsammans med grovt bröd och ost, står på köksbordet. En efter en tar medlemmarna i bokcirkeln plats vid det samma. Med sig har Anja, Sara, Ulrika, Karin, Jeanette och Annika olika/lika tankar om en gemensam nämnare: Boken Queerfeministisk agenda, skriven av feministen och genusforskaren Tiina Rosenberg. Strukturerat samtal För kanske något decennium sedan var betydelsen av det engelska ordet ?queer? udda eller underlig. I dag är innebörden en annan, kanske. Queer står för en person som överskrider det ?normala? kategorierna och normerna för sexualitet och/eller kön-genus. Varför ska man på sin fritid sitta i grupp och diskutera liknande saker? ? I en bokcirkel ?tvingas? du att formulera dina tankar i ord och argumentationen leder till ett intellektuellt samtal som -kanske gör att du börjar tänka i andra banor. Ett vanligt samtal far ofta i väg och hittar andra vägar och så sitter man och pratar barn eller vad det nu kan vara. I cirkelform blir samtalet mycket mer strukturerat, säger konstnärinnan Sara Edström. Jeanette Sundkvist utvecklar det vidare: ? Det är ett bra sätt att prata om böcker, i synnerhet fack-litteratur. Den kan vara mer svårsmält och då är bra att få -diskutera den med andra och vi har ju mest faklitteratur på vår lista. -Eftersom det är feministisk bokcirkel blir man mycket engagerad och det gör att man behöver diskutera och både -framföra och höras andras åsikter och tolkningar, säger -Jeanette. Egen läshörna Just denna träff inleds lite ostrukturerat innan samtliga har kommit. Bland annat pratas det om ljudböcker och huruvida det kan vara ett alternativ till det skrivna ordet. Men det verkar inte vara något för Jeanette Sundqvist i alla fall. ? Jag skulle inte ha tålamod att lyssna. Men jag har i och för sig inte gett ljudboken en ärlig chans ? det är ju synd att döma ut den i det närmsta ohörd, säger hon. ? Du som läser så långsamt tog dig ändå igenom den här, säger Jeanette i riktning till Sara Edström. ? Men jag tog faktiskt en halvdag där när jag inte orkade med min skulptur .., svarar Sara. ? Så du läste den här på en halv dag ..? undrar Jeanette. ? Nej, då hade jag börjat på den och då satt jag i min gungstol och läste. Jag har ju en läshörna. Men jag sitter inte så hemskt ofta i den. Man har ju sina vanor och i mina vanor ingår att jag brukar läsa när jag gått och lagt mig. Det är liksom slutet på dagen ? då läser jag. Om man då ska sätta sig en helt annan tid och läsa då känns det som att man borde göra något annat. Jag borde sitta oftare i läshörnan, men är man mor till tre barn, så ... Anja Persson erkänner snart ogenerat att hon inte hunnit läsa boken. Tiden har helt enkelt inte funnits den här gången. Anja berättar också att hon kan läsa väldigt slarvigt och att det ibland går väldigt, väldigt fort. ? Jag läser diagonalt, säger hon skrattar. Risken är ju stor att man missar mycket text ute i kanterna då, om man säger så. Annat då med Sara Edström som ibland hamrar in varje bokstav och ord genom att högt för sig själv läsa texten. Enstaka stycken i denna aktuella bok har hon läst just på det sättet. Vi och dom Det finns förstås olika typer av läsare. När, var och hur man -läser skiljer sig från person till person. Sedan gör varje läsare sin egen lilla unika tolkning av det man läser. Nåväl, Karin Gradin blir den som tar till orda när cirkeln denna afton mer officiellt förklaras som öppnad, trots att Ulrika och Annika ännu inte kommit. ? Jag kan ta ordet. Vi pratade lite om boken jag och Sara och Anja, när vi sågs häromdagen. Och då blev det tal om att det var annorlunda än vad man själv är van vid. Att det är andra människor eftersom vi nu råkar vara heterosexuella och ganska normativa med familjebildningar och så vidare. Och så tänkte jag att det var just det som var intressant, att det är så lätt att definiera sig själv och göra den uppdelningen som det talas om i boken ? vi och dom. Jag tänkte hur man kan komma bort ifrån det och jag tänker att vi i vår grupp, Systerförening, väldigt mycket bidrar till att betona likheter och skapar vi och dom. Vi bygger en norm, tycker jag, säger Karin Gradin. ? Det kanske vi kan ha som utgångspunkt för samtalet, tillägger Karin. Svenskhet som norm Visst ? det blir en bra start på ett samtal som tar olika vägar, men ändå mer eller mindre behåller strukturen runt ämnet och Tiina Rosenbergs bok i drygt två timmar. Här ett axplock fritt klippt ur boksamtalet: ? Vad jag då vet, under min skoltid till exempel, så har jag säkert haft homosexuella i min klass. Men det är ingen som, vad jag vet, kommit ut. Jag har ingen på dagis som lever i någon regnbågsfamilj, inte som jag vet. Förstår du liksom, man har -väldigt sällan mött det här. Dels är det ju naturligtvis mer ovanligt att leva mamma, mamma, barn. Därför har man inte träffat på det ofta och inte behövt fundera så mycket kring det, säger Sara Edström. ? Jo, men jag tycker att jag har stött på homosexuella och ändå kan jag tycka att det är väldigt är lätt att man lika mycket bidrar till en norm, tänker jag, säger Karin Gradin. ? Svenskhet är ju också en norm om man ser det i relation till invandrarfamiljen. Bara genom att vi lever som vi gör, grillar, liksom, du vet .., säger Sara Edström. ? Men det måste man ju få fortsätta med, fast än de gör på ett annat sätt, säger Anja Persson. ? Det är inte konstigt att vissa grupper beter sig på ett -speciellt sätt, det är väl klart. Vi umgås ju inte sinsemellan. Det finns inga mötesplatser där vi öppet kan ventilera vilka och vad vi är -egentligen ? och att vi kanske är skitlika, inflikar Ulrika -Nuottaniemi. Ny träff om en månad Det samtalas om barn och vilka normer de får, hur och varför? Det pratas fostran och om kostym är ett kvinnligt eller manligt klädesplagg. Manligt och kvinnligt. Det diskuteras hur man -reagerar när något annorlunda/queer kommer en riktigt nära. ? Jag klarar ju inte ens av att se någon i stringtrosa på- -bad-huset. Det är för mig väldigt annorlunda, säger Anja Persson, skrattar och tillägger: ? Jag vet, men jag har hemskt svårt för det. Det bara är så. Annorlunda ? ja, det är ofta väldigt mycket upp till den enskilde betraktaren. Det som är konstigt för en, uppfattas inte alls som avvikande av en annan. Annika Sannerström frågar sig själv högt, och de andra, hur man egentligen reagerar om avvikande företeelser kommer en riktigt, riktigt nära. Som när ens dotter en dag kommer in och ?kommer ut?. Ja, alltså, säger att hon tycker om flickor. ? Man hoppas ju att man reagerar på ett bra sätt och jag tror också det. Men först då vet man ju hur man reagerar, -säger -Annika Sannerström. Brödet är uppätet, temuggarna urdruckna och hjärnorna lite trötta. Ett drygt två timmar långt samtal om en bok är över. Om drygt en månad, 7 maj, är det dags för nästa bok att prata om: Feminism av Lena Gemzöe.