Maj-Britt Thornéus är kulturvetaren som på grund av arbetsbrist byggde på sina kunskaper och blev högstadielärare i Kiruna. För sju år sedan lämnade hon läraryrket för att förverkliga en dröm som hon haft några år. På gården i Kurravaara, 12 kilometer utanför Kiruna, som hon ärvt av sin far startade hon Kirunas enda handelsträdgård. Satsningen blev möjlig tack vare pengar från försäljning av skog och genom EU-bidrag.
Handelsträdgården var efterlängtad bland Kirunaborna. Tidigare fanns Bolagsträdgården i centrala stan men den är stängd sedan länge. Innan Soffis Gård låg närmaste handelsträdgård i Puoltikasvaara i Gällivare kommun – sju mil från Kiruna.
– Det har nog aldrig varit så mycket trafik på Kurravaaravägen. Det var många som åkte hit i ren nyfikenhet, berättar Maj-Britt om den första tiden efter öppnandet.
Verksamheten drevs första åren i blygsam skala men har med åren vuxit. Två år efter starten gjordes den hittills största investeringen när ett växthus på 125 kvadratmeter byggdes. Växthuset som är format som en jättelik igloo specialimporterades från Colorado i USA.
En av de populäraste blommorna i Kiruna är Penséer. En frosttålig vårblomma som klarar minusgrader och som Maj-Britt sålde slut snabbt den här säsongen.
Bland fleråriga blommar hör Riddarsporrar till favoriterna bland Kirunaborna men också nya många nya namn har dykt upp på popularitetslistan. Blommor som ingen trodde kunde överleva på de här breddgraderna.
Maj-Britt som har koll på det mesta delar mer än gärna med sig av sin kunskap till osäkra kunder.
– Den bästa servicen är att ge kunderna råd om hur de ska tänka när det gäller växter. Många som köper sitt första hus skäms nästan för att de inte kan så mycket om växter. Men jag brukar säga att du inte behöver kunna något, säg bara hur du vill ha det så kan jag försöka hjälpa dig.
I samband med stadsflytten i Kiruna hoppas Maj-Britt att vyerna ska vidgas när det gäller växtlighet. Att de ansvariga ska tänka längre än bara rönn och björk.
Hon nämner Kirunapoppeln och beskriver den som ett rejält träd som redan finns i Iggesundsparken och vid badhuset i Kiruna.
– Kunskapen finns inte hos anläggningsfirmorna eftersom det inte har byggts några större bostadsområden sedan 1970-talet, jag tror inte ens de tänker på det. Det kommer som en överraskning för de flesta att det ska planteras också, säger Maj-Britt och skrattar.
Hon gillar utmaningar. Handelsträdgården är ett bevis för det, uppdraget som god man ett annat.
Det senare startade med att Maj-Britt såg kommunens annons i tidningen.
Hon saknade de regelbundna mötena med tonåringar från lärartiden och bestämde sig för att gå på informationsmötet.
Hon fick Uppdraget och fick vara med att ta emot tio pojkar från länder som Somalia, Afghanistan och Eritrea.
En god man ansvarar för kontakter med socialen, skolan och möten med migrationsverket och ser till att den juridiska biten fungerar för flyktingarna.
– Vissa av dem hade varit på väg flera månader och haft ett rent helvete under tiden. De hade flytt från länder där de haft stora problem av olika slag,
berättar Maj-Britt.
Under åren som god man är det ett fall som berört Maj-Britt mer än andra.
Det var när hon tvingades vinka av en 17-årig serbisk tjej på flygplatsen i Kiruna som inte fått uppehållstillstånd. Hon hade då varit i Kiruna i ett och ett halvt år med sitt barn, pojkvän och pojkvännens familj från Kosovo.
– De var romer och de får i princip aldrig uppehållstillstånd, de har en väldigt besvärlig situation. De har aldrig haft samhället på sin sida. Det finns ett förakt hos många mot romerna som jag tycker är så hemskt.
Maj-Britt har fortfarande ett uppdrag som god man men är osäker på om hon vill fortsätta med det i framtiden. Anledningen är att hon tycker uppdraget har förändrats till det sämre. Det finns inte längre förutsättning att vara den vuxenperson som alla ensamkommande barn behöver.
– Tidigare skulle man skapa en relation med barnen. I dag ska man vara mer som en myndighetsperson, vara involverad i migrationsärendet och ta hand om deras pengar. Det är inte hållbart, det här är tonåringar vi pratar om med allt vad det innebär och det är dessutom tonåringar som är i kris, säger Maj-Britt.
Hon har däremot erbjudit sig att bli särskilt förordnad vårdnadshavare, som de ensamkommande barnen behöver om de får uppehållstillstånd.
Ett uppehållstillstånd är inte enbart positivt. I vissa fall kan det leda till en ny kris.
– Då kommer insikten att här är jag och jag kommer inte tillbaka till min
familj och mina vänner i mitt hemland. Jag kanske aldrig träffar dem igen, säger Maj-Britt.
Det är stillsamt i Kurravaara den här sommardagen. Fågelsången och Torneälvens vatten en bit bort gör Soffis Gård till en rofylld plats. Och det är precis så Maj-Britt vill ha det. Inne i igloon har hon ett kafé där kunderna kan sitta ner och ta det lugnt en stund.
Stanna upp och ta vara på stunden.
Precis som Maj-Britt själv börjat göra efter förra årets omtumlande besked.
Under våren 2013 insjuknade Maj-Britt i cancer och plötsligt var ingenting sig längre likt. Tillvaron vändes upp och ner.
Sjukdomen gjorde att handelsträdgården var stängd hela året och Maj-Britt var osäker på om hon skulle klara av att öppna den igen.
Att leva med ovissheten var värst.
– För mig personligen var det en fördel att jag insjuknade under våren. Alla frågade när jag skulle öppna handelsträdgården och det gjorde att jag var tvungen att berätta varför jag skulle hålla stängt hela sommaren.
Vissa klarade inte av att höra Maj-Britts berättelse utan blev helt förskräckta.
Andra växte som människor i hennes ögon och blev ett stort stöd.
– Det var jäkligt tufft. Man satt och tittade på älven och funderade om det var sista gången man såg den.
I dag är Maj-Britt frisk men hon går på kontroller var tredje månad. Hon lever med vetskapen om att hon haft en cancerform som kan återkomma.
Om några månader, om tio år eller kanske aldrig.
Varje återbesök på Gällivare Sjukhus är påfrestande för Maj-Britt.
– Usch, det är verkligen döjobbigt när man ska iväg på de där kontrollerna. Jag säger som min pappa ”Alla vill vi väl steppa omkring här ett tag till”.
Sedan 11 juli håller Soffis Gård stängt innan den öppnar igen i augusti under några veckor. Samma månad ska Maj-Britt anlägga träd och buskar till en ny lekpark vid jägarskolan i Kiruna. Tidigare har hon planterat träd och buskar åt ett av stans största detaljhandelsföretag.
– Sådana jobb vill jag gärna fortsätta med för det tycker jag känns spännande.